Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

söndag 15 mars 2020

Tack och lov för handarbete!

Med all oro och ovisshet och domedagskänslor som finns runtomkring oss just nu kan jag tycka det är ganska skönt att som motpol också se lite galghumor på sociala medier. Lite ironisk humor som driver med oss och vårat galna beteende just nu. Man måste ju kunna skratta lite åt det mest absurda också; annars blir man ju galen😨.


Därför fastnade jag för den här bilden, eftersom det stämmer så bra för oss som älskar att handarbeta. Vi kan utan problem sitta en hel dag och pyssla med våra garner och vara helt nöjda med livet utan att gå ut och utan att träffa andra människor😊.


Så i den andan bestämde jag mig för att det var dags att börja använda mina virknålar igen. Jag har ju inte haft någon lust att virka sedan i höstas, men när jag fick en sådan underbar virkad löpare i posten (se DETTA inlägg) av min vän Karin som designar så fina virkade löpare och dukar  så blev jag lite sugen på att virka ännu en sådan löpare till mitt andra bord. Så igår kollade jag igenom mina restgarner och började på en egen TULIP SEASON LÖPARE i glada påskfärger. Dock måste jag säga att den gula färgen är lite mildare i verkligheten än vad den är på bilden; färgerna blir lite konstiga när man fotar på kvällen... Det känns som ett lagom projekt just nu; tillräckligt omväxlande för att inte vara tråkigt men samtidigt tillräckligt enkelt för att jag lätt ska kunna titta på någon trevlig engelsk deckare samtidigt som jag virkar.
Det enda problemet jag har haft är att kombinera ihop mina restgarner på ett bra sätt så jag har fått repa upp några gånger när jag inte blev nöjd med färgkombinationerna men nu flyter det på bättre.

2 kommentarer:

  1. Jag känner att det behövs lite galghumor och ironi. Mitt i det galna måste man kunna skratta också. Jag tror att man blir knäpp annars om det inte går att driva lite med situationen också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! En liten dos av ironi och humor kan verkligen lätta på trycket ibland:D

      Radera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!