Den sötaste lilla tjuven...

 ...har jag här hemma. Jag har nämligen en liten Kaxmört som gärna vill lägga beslag på min supergosiga favoritfilt. Normalt sett använder jag den själv för att t ex hålla fötterna varma, men ibland föser jag undan filten en stund i soffan. Och skulle det sedan vara så att jag blir lite distraherad av ett telefonsamtal kanske, så finns det en stor risk för att min lilla tjuv har lagt beslag på filten. 

Och det lustiga är att han alltid gör det på ett så diskret sätt att jag aldrig märker när det sker...utan helt plötsligt så ser jag bara en stor filthög på Kaxmörtens plats med ett litet huvud eller någon tass utstickande någonstans😁😂😍.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har skrattat åt den söta lilla högen med hund och filt och högt frågat Kaxmörten: när sjutton snodde du filten???

Min Älskade lilla Knäppis💝😍💝!

Skådisarna Bäckström och Ovechkin😂

(LÄNK till reklamen)

Ni som har följt mig ett tag vet att jag älskar Nicklas Bäckström i Washington Capitals och hans relation till lagkamraten Alex Ovechkin, och nu har de varit med i en reklamfilm som är SÅÅ rolig😂😂😂!!! Jag skrattar högt varje gång jag ser den, och anledningen är ju förstås att den på sätt och vis är sann. Ovechkin är en av de fem bästa målgörarna i hela NHL:s historia och Bäckström har varit med och assisterat på en tredjedel av hans mål, vilket förstås har bidragit till att Bäckström har en sådan bra status i NHL. Det här är den roligaste reklamfilmen jag har sett, och den verkar ha fått ganska mycket uppmärksamhet i USA också.

Det rapporteras tex HÄR: 

"In the 30-second MassMutual spot, which debuted Tuesday and will air throughout the season on ESPN, TNT and NHL Network, Ovechkin is lounging on his couch and enjoying a bowl of cereal when his wife, Nastya, asks him why Backstrom is on his life insurance policy.

Alex Ovechkin and Nicklas Backstrom among greatest duos in D.C. sports history

“We are a duo,” replies the Capitals’ captain, who suffered a lower-body injury in Washington’s preseason finale and is questionable for Wednesday’s game.

“A duo?” his wife asks.

“Yeah, if something happens to me, who’s Backy going to pass the puck to?” Ovechkin says. “His power-play points might drop. How will he will get his assists? What then?”

The camera cuts to Backstrom wearing sweats and downing a bowl of cereal at the other end of the couch.

“Yeah, what then?” Backstrom, who will be out until at least November with a hip injury, says before slurping the milk in his bowl.

(The Capitals and their fans aren’t eager to find out!)

The amusing ad ends with a shot of an end table, where a framed photo of Ovechkin with his arm around Backstrom on the night Backstrom recorded his 500th career assist is prominently displayed next to a smaller framed wedding photo of Ovechkin and his wife."

Och sedan hör man allra sist när Ovechkins fru frågar honom varför Bäckström alltid är där och äter frukost..?!😂😂😂 Såå himla rolig!!!

Utskälld!

 

Ibland stöter man på väldigt skumma saker på promenaderna...

De här stora högarna med direktreklam är det läskigaste mina grabbar har sett på länge😱! 

De vita monstren blev rejält utskällda på våran morgonpromenad. Tur man har två vaksamma vakthundar som är redo att beskydda mig från världens faror😉😂💝

Kvällsbestyr

 

Solstrålen har alltid älskat att gräva, så jag har genom åren försökt ge honom ställen där det är ok att gräva. Och den här stora korgen som vi fick ta över efter en hundkompis är det perfekta grävstället. Jag har lagt i kuddar och gamla täcken som de Kaxmörten kan gosa in sig i, och som också passar perfekt att gräva ner sig i när man vill få utlopp för grävlusten.

Således är det Solstrålens rutin att gräva runt lite i korgen precis före läggdags. Det är som om han måste få ur sig dagens sista energidos innan han kan slå sig till ro inför natten. 

Och jag älskar att ligga och titta på honom för han ser ut att ha så roligt...och det är nästan så att man blir sugen på att gräva lite själv😂.

 

Min knäppis😍

 

Om ni tycker att det är för varmt just nu så hälsar Solstrålen att det hjälper om man går och lägger sig under en fåtölj😁.

Favoritpositioner

Kaxmörtens favoriter: Nummer 4, 5 och 6. Femman är favoriten om man lägger en filt över honom!

Solstrålens favoriter: Nummer 2, 4, 6 och 7. Egentligen har han nog testat de flesta positionerna, men när han mår som bäst är det tvåan som gäller.

Bästa beslutet någonsin...!

Kopierat och förmedlat från @kauraisa

🙃

Handarbetssällskap

Idag grävde jag fram lite bomullsgarner för att virka på ett litet påskprojekt. Som vanligt var Solstrålen väldigt intresserad.

Han såg till att lägga sig mitt i högen av restgarner när jag var upptagen med virknålen.

Nu på kvällen har han sovit gott med mina garnpåsar som huvudkudde😍. Faktum är att båda hundarna är väldigt förtjusta i mina garner och ligger gärna och sover på dem om de får en chans 😁.

På tal om hundar måste jag visa er denna bild som en lokal hundaffär lade ut på sociala medier.

Som en hundägare som har sett sina hundar tvingas ha på sig de hemska plasttrattarna, så tyckte jag den här bilden var väldigt fyndig😂. Jag slår vad om att hundar (och katter för den delen) drömmer om att utsätta sina ägare för detta när de tvingas ha en plast-tratt på huvudet efter veterinärsbesök😂

Tack och lov för handarbete!

Med all oro och ovisshet och domedagskänslor som finns runtomkring oss just nu kan jag tycka det är ganska skönt att som motpol också se lite galghumor på sociala medier. Lite ironisk humor som driver med oss och vårat galna beteende just nu. Man måste ju kunna skratta lite åt det mest absurda också; annars blir man ju galen😨.

Därför fastnade jag för den här bilden, eftersom det stämmer så bra för oss som älskar att handarbeta. Vi kan utan problem sitta en hel dag och pyssla med våra garner och vara helt nöjda med livet utan att gå ut och utan att träffa andra människor😊.

Så i den andan bestämde jag mig för att det var dags att börja använda mina virknålar igen. Jag har ju inte haft någon lust att virka sedan i höstas, men när jag fick en sådan underbar virkad löpare i posten (se DETTA inlägg) av min vän Karin som designar så fina virkade löpare och dukar  så blev jag lite sugen på att virka ännu en sådan löpare till mitt andra bord. Så igår kollade jag igenom mina restgarner och började på en egen TULIP SEASON LÖPARE i glada påskfärger. Dock måste jag säga att den gula färgen är lite mildare i verkligheten än vad den är på bilden; färgerna blir lite konstiga när man fotar på kvällen... Det känns som ett lagom projekt just nu; tillräckligt omväxlande för att inte vara tråkigt men samtidigt tillräckligt enkelt för att jag lätt ska kunna titta på någon trevlig engelsk deckare samtidigt som jag virkar.
Det enda problemet jag har haft är att kombinera ihop mina restgarner på ett bra sätt så jag har fått repa upp några gånger när jag inte blev nöjd med färgkombinationerna men nu flyter det på bättre.

Kampen om filtarna del 3548974....

En av de bästa julklapparna jag fick i julas var en supersuper gosig filt från Jysk som jag har suktat efter lääänge. Men som vanligt så får jag konkurrens om filtarna här hemma...
När matte diskar passar söta Kaxmörten på att sno den skönaste filten.
Tydligen hjälper det inte att jag har virkat en egen mysig filt till herrn ifråga; han vill gärna gosa ner sig i mina filtar också.
Men det går ju inte att bli arg när tjuven i fråga är så söt😁😍...

Apropå matglada hundar...

Prinsen på ärten

I kväll var jag och hundarna hos syrran för att umgås och titta på julfilm. I deras soffa ligger en stor hög med kuddar och vi brukar båda två svepa in oss i filtar och luta oss mot den där sköna högen med kuddar. Sedan har vi alltid en liten Solstråle som vill ligga högst upp på högen med kuddar och bre ut sig som en liten prins på ärten. Så även i kväll. Och det spelar ingen roll ifall det egentligen inte finns plats för honom högst upp på högen av kuddar. Han ska dit...och så är det bara.
Det innebar att syrran och jag även i kväll fick brottas med hundtassar och en blöt nos under hela filmen. Lite irriterande...men också ganska charmigt. Tycker jag i alla fall. Jag är inte så säker på vad syrran och svågern tycker om att dela sin kuddhög... Men som vanligt när det gäller Solstrålen så är det bara för oss andra att vänja oss med hur han vill ha saker och ting. Det brukar oftast bli så till slut i alla fall😉.

Kampen om bästa platsen

Jag älskar att titta på hur hundarna interagerar med varandra, och deras (kropps)språk sins emellan.
Idag hade Shiba till exempel gått och lagt sig i soffan medan Solstrålen låg i korgen och sov. Men helt plötsligt vaknade han och kom på att han också ville ligga i soffan, på HANS plats. Men där låg ju Shiba?! Vilken fräckhet😡!

Det riktigt syntes på Solstrålen hur mycket det störde honom att han inte kunde hoppa upp och lägga sig på 'SIN' plats. Jag försökte få honom att ligga på ett annat ställe i soffan, men han provade någon sekund och blev missnöjd och hoppade ner igen...och stirrade på Shiba. Shiba i sin tur försökte att vara cool och låtsas som ingenting, men hon märkte definitivt att Solstrålen ville något...Och eftersom Shiba är så försynt så blev det lite jobbigt för henne med en stirrande Solstråle framför sig.

Till slut bestämde sig Solstrålen för att han bara SKULLE upp på sin plats, så han tryckte sig in MELLAN Shiba och soffkanten (där det var c:a 5 cm utrymme😮).

Först var han nog ganska nöjd att han hittade en liten plats BAKOM Shiba.
Fast det var ju väldigt störande att Shiba fortfarande låg kvar! Och jag var också väldigt imponerad av att Shiba låg kvar, haha.

Men det syntes klart och tydligt att hon inte var bekväm med att helt plötsligt ha fått en envis beagle på ryggen😉.

Men hon försökte fortsätta koppla av i soffan och strunta i Solstrålen - soffan är ju den mest bästa liggplatsen här hemma. Och även Solstrålen verkade till slut acceptera att han inte skulle få ha hörnet för sig själv och lade sig tillrätta på Shibas rygg.

Men det varade inte länge (typ 30 sekunder)😉... Solstrålen blev snabbt frustrerad och började muttra och då dröjde det inte många sekunder förrän Shiba gav upp och klev ner. Och då var Solstrålen väldigt nöjd med att allt var som vanligt i hans värld och i hans soffa...och Shiba var nog ganska nöjd ändå att slippa närkontakt med en envis Solstrålen och gick och lade sig på golvet istället. Bättre lycka nästa gång😊💓.

En väldigt underhållande episod i hundarnas liv.

Tvätthjälp

Idag har vi tvättat och städat och klippt klor och rensat ut lite grejor mm. 

Som vanligt var Solstrålen hundarna väldigt involverad i mina sysslor.

Solstrålen placerade sig mitt i smutstvätten och ville helt klart hänga med ner i tvättstugan.

Tyvärr är det hundförbud i tvättstugan så han fick stanna kvar i våran lilla vrå.

Jag brukar samla ihop alla deras filtar mm och tvätta dem, och då kan man ju inte bli arg när man möts av denna bild när man kommer tillbaka från tvättstugan. 

Solstrålen tog helt enkelt saken i egna händer tassar och drog ut alla nytvättade filtar på det skitiga golvet (tvättar alltid INNAN jag städar...) och bäddade åt sig själv medan han väntade på att matte skulle lägga tillbaka alla mysiga filtar😀.
Trots att han snart fyller 8 år så vet jag aldrig vad han ska hitta på, min lilla busunge!

Som ni förstår så blir man väldigt trött av att hjälpa matte tvätta och städa...

Och även fast Kaxmörten inte är lika involverad i allt så övervakar han oss noga, och det är minst lika jobbigt att hålla reda på både matte och brorsan som att tvätta och städa!

Själv ser jag verkligen fram emot en lugn dag i soffan imorgon med engelska deckare och handarbete!

Vilken tur att jag hittade det här på nätet!

Nu vet jag äntligen vad alla krångliga ord betyder👍😀

En stick-dag...

Suck!
Idag har varit en ok dag men LITE frustrerande när det gäller mitt handarbete...

Vi vaknade till regn och när vi gick ut på första promenaden för dagen så ÖSTE regnet ner och vi blev alla tre plaskblöta... På grund av det höstliknande vädret blev jag inspirerad att sticka och dessutom sugen på att testa ett LIIITE mer avancerat vantmönster med två färger. Och kanske med en extra snygg uppläggning...

Jag var sugen på att 'leka' lite och försökte ändra mönstret lite men det gjorde att det tog tid att lära mig uppläggningen...och så funkade det inte...och repa upp...och testa något annat...och repa upp... Sedan var jag lite osäker på färgerna jag hade till hands; det blev inte riktigt bra eftersom färgerna blödde in i varandra och mönstret blev inte så skarpt. Men jag tänkte att det får duga och körde vidare... Nu hade jag nog försökt sticka i kanske 4 timmar och satte maskorna för tummen på en extratråd och stickade enfärgad slätstickning...tills jag insåg att vanten blev alldeles för stor när jag följde orginalmönstret…så jag fick repa upp hälften av vad jag stickat och göra några minskningar och sticka om tum-maskorna etc.

Och så kom jag äntligen till toppen av vanten och gjorde ihop-tagningar för att forma den för att till sist maska av! Klar! Tills jag provade vanten igen och insåg att den var för kort mellan toppen och tummen.... Så det var bara att repa upp IGEN (SUCK, men bara till ihop-tagningarna började den här gången, yay!) och sticka om toppen på vanten! Men sedan var jag klar - ÄNTLIGEN - och hade bara tummen kvar att göra nu.

Först hade jag tänkt att vänta tills en annan dag med tummen, men sedan tänkte jag att jag skulle känna mig stolt ändå - trots alla besvär längsefter vägen - om vanten blev klar idag så jag bestämde mig för att sticka tummen också nu på kvällen. MEN...då insåg jag att garnmaskorna hade fastnat i varandra i tumhålet vilket innebar att det inte fanns ett fungerande hål för tummen!!! Åh, herregud!

Då gav jag upp totalt och repade upp HELA VANTEN!!! Jag var ändå inte helt nöjd med färgkombinationen så jag kunde lika gärna börja om från början med hela vanten...

Så jag har ingenting att visa här eftersom jag höll på med den stickade vanten som aldrig blev en stickad vante HELA dagen. Jag försöker att inte känna mig frustrerad och försöker trösta mig med att efter alla misstag och upprepningar idag så kommer det gå MYCKET fortare nästa gång jag stickar den här vanten...
Ja, man kan ju hoppas i alla fall.

Om du undrar hur det är att dela ditt liv med en hund....

Annie

Jag fick ett textmeddelande...

...från min svåger som tydligen tänkte på mig när han såg denna bild😀.
Jag förstår inte alls varför...😉

Annie

*Han tog rullatorn och stack!'

Det var länge sedan vi var i skogen med syrran och deras hundar, så tanken var till stor del att passa på medan Alfahanen fortfarande kunde njuta av en skogstur. Och vädret var ju underbart varmt och soligt för att vara i mitten på oktober så det passade väldigt bra igår. Den lilla skogen ligger nära oss så det var ingen risk för älgjakt just där, tack och lov.

Jag hade med mig ett längre repkoppel till Alfahanen eftersom han aldrig har kunnat vara lös. De andra håller sig alltid runt oss så de har inget problem att vara lösa. Dock trodde syrran att Alfahanen inte borde behöva ett koppel eftersom han inte kan springa lika fort och är stel och lugnare nu på ålderns höst. Jag var lite mer tveksam för jag vet att min pälskling gärna glömmer att han är pensionär och att han fortfarande vill försöka göra som han gjorde för 10 år sedan😉. Men jag tänkte att 'vi prövar väl' och ser hur det går. Så han blev lyft ur bilen och sedan gick han iväg och nosade och pinkade och försökte gå lite ibland lingonrisen.

Men det dröjde bara till slutet av denna filmsnutt innan han kom på att han faktiskt inte hade något koppel på sig...YIPPIEE!...och att han faktiskt kunde göra vad han ville...WHOHOO!
Så han började trava iväg på grusvägen framför oss. Det gick inte så fort och det var en ganska stel travning men framåt gick det och bort från oss tog han sig😊. Det var verkligen som om det hade gått upp för honom att efter hela 13 år hade han äntligen chansen, ha! Jag ropade på honom upprepade gånger, men endera så hörde han inte mig eller så struntade han i mig för han bara fortsatte att trava längre  och längre bort. Så då fick jag ju börja springa efter honom samtidigt som jag skrattade för fullt för det såg så underbart ut att se honom njuta av livet och av friheten. Och han höll sig hela tiden på grusvägen och det gick inte så fort för honom så jag såg honom hela tiden och blev aldrig orolig. Men till slut så blev han tvungen att sätta sig och skita - tack och lov😁! - så då lyckades jag komma ikapp våran underbara gamla rymling, men jag skrattade så jag nästan grät, och han verkade mycket nöjd med livet även om han också var mycket trött!

Jag och Alfahanen (och Kaxmörten och Solstrålen som hade följt med mig när jag började springa) började gå tillbaka till syrran och svågern som väntade på oss och när vi kom fram till dem så sade syrran att 'Han tog rullatorn och stack!', vilket förstås fick mig att skratta ännu mer😀! Min älskade pensionär❤! Det var verkligen ingen tvekan om att han njöt för fullt och hade det jättemysigt i skogen även om han fick kämpa sig fram när han försökte gå och lukta bland snåren vid sidan av grusvägen.

Innan vi åkte hemåt så låg han en stund bland löv och gräs och vilade och njöt av livet...

...och vi passade på att ta jättefina kort på honom.

Jag är verkligen glad att vi kom ut i skogen och att jag fick chansen att se mina pälsklingar ha så roligt!

För även om detta inlägg i princip bara har handlat om Alfahanen så kan jag rapportera att ALLA hundarna var riktigt trötta och nöjda när vi åkte därifrån. Och jag kommer minnas och le länge åt den underbara synen av min älskade Alfahane som tog rullatorn och stack😁❤!

Annie