Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

torsdag 30 april 2020

Man blir aldrig för gammal för...

...att uppskatta hjälp från sin mamma❤❣

Idag dök nämligen min fina mamma upp helt oväntat med ett matpaket till mig! Jag fick laxbitar, köttfärs och kycklingben vilket var perfekt eftersom jag hade slut på sådant. Och dessutom lite smaskig frukt! Jag blev alldeles överlycklig och varm i hjärtat av hennes omtanke, och dessutom väldigt tacksam att jag kunde fylla på med mat i frysen.
Det jag tycker är tuffast med att vara ensamstående är att man ALLTID måste stå för allt själv. Alla räkningar och alla matinköp. Det finns aldrig någon annan som kan hjälpa till att betala. Och ska det hända något här hemma så är det ALLTID jag som måste göra det. Alltid jag som måste städa, och tvätta och diska eller vad det nu är som behöver göras. Att kunna dela bördan med någon är nog det som jag kan sakna mest i min situation. Därför blir jag extra glad och tacksam när jag för en gångs skull får lite extra hjälp i vardagen, precis som idag.
Tack goa mamma för att du finns och för att du tänkte på mig och för att du förgyllde min dag med din omtanke❤❤❤.




onsdag 29 april 2020

Kämpar på

De senaste dagarna har det känts tungt. Jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är som tynger, men om jag skulle ge mig på en gissning så är det väl en blandning av klimakteriet, oron för ekonomin (eg när/hur ska jag ha råd att köpa en ny stor hund?!), den totala avsaknaden av sport, årsdagen för mitt tunga farväl till Tyson och coronasituationen… Inget av det blir man ju direkt glad av om man säger så😟.

Och dessutom var jag tvungen att tvätta idag. Jag hade Väldigt Gärna skjutit upp tvätt-tiden, men tyvärr hade jag slut på rena strumpor så det var bara att bita i det sura äpplet. Så jag har slitit kroppsligen och mentalt från morgon till kväll och lyckades till och med torka golven och nu ska jag bara bädda sängen så kan jag äntligen gå och lägga mig och sova. Imorgon hoppas jag på och ser framför mig korta hundpromenader och långa stunder i soffan med handarbete för att försöka återhämta mig efter dagens slit.

måndag 27 april 2020

Favoritjobb


Jag älskar att titta på Solstrålen när han 'jobbar' med att söka godis (vilket mestadels blir i hundgården). Han har ett sådant otroligt sökdriv och det märks verkligen att han har jakten i blodet. Fast i hans fall är han tack och lov mest intresserad av att jaga efter godis!
Vet han att jag har slängt ut en godisbit - eller om jag säger SÖK! - så söker han hela tiden tills han har hittat den. Och man ser hur han springer runt och söker doften med nosen jobbandes hela tiden. Och när han helt plötsligt känner godisdoften så tvärnitar han och följer enbart det spåret. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på hur duktig han skulle kunna bli på att spåra om jag hade kunnat träna det 'på riktigt' med honom? Och så funderar jag på om han är nöjd med de söklekar vi gör tillsammans...? Men jag ser ju på honom att han tycker det är roligt att söka efter godis (framåtdriv och svansen upp i vädret och nosen jobbandes konstant) så jag hoppas att det tillfredsställer åtminstone en del av hans ursprungsdrifter.
Det är hursomhelst så fascinerande på att se honom göra det han är avlad för❤.

söndag 26 april 2020

Home is where the dog is🐾




Ni som har hängt här länge kanske kommer ihåg att Tyson hade en bästa kompis som hette Lipton. De var nästan jämngamla och som ler och långhalm tillsammans. De åldrades tillsammans, var aldrig osams och älskade att gå på promenader tillsammans eller bara ligga sida vid sida. Nu när jag tänker tillbaka på deras speciella vänskapsband genom åren så blir jag riktigt känslosam för det var verkligen unikt och speciellt att bevittna❤.

Efter att underbara Lipton somnade in för några år sedan så har hans människofamilj varit utan en älskad fyrbent följeslagare.


Tills nu!
Nu i helgen har en supersöt och pytteliten SilverZelda flyttat in hos dem😍😍😍❣ Och jag gläds så mycket för min vän T och hennes familj som återigen har en liten fyrbent pälskling att älska och pyssla om  och skämma bort❤. Som ni förstår ser jag verkligen fram emot att få träffa denna bedårande lilla tjej och mina sötnosar ser fram emot att så småningom få lära känna en ny kompis!
Stort grattis till lilla Zelda och hennes nya familj💝🐾💝❣

fredag 24 april 2020

Sommarsverige


De senaste dagarna har jag broderat på den här sommarvepan. Just nu dagdrömmer jag en hel del om det tidigare båtlivet och svenska skärgården som jag fick uppleva när jag var yngre. Båten var alltid ett ställe där stressen ran av mig och där jag vaggades till sömn av vattnet som slog mot båtskrovet och där jag sov gott till ljudet av knarrande tampar. Så många underbara minnen genom åren. Just nu känns saknaden efter båtlivet extra mycket eftersom jag verkligen skulle behöva något avstressande och rogivande.
Eftersom jag inte kan uppleva det nu så har jag blivit sugen på att brodera sådana motiv istället. Den här vepan ska egentligen broderas på en tätare väv, men det blir för pilligt för mig så jag bytte ut den mot normal aidaväv (5,4 rutor/cm). Och självklart har jag sytt stödlinjer för att underlätta räknandet och för att inte tappa bort mig i mönstret.

torsdag 23 april 2020

Besök i hundgården

Idag har jag haft jobbig mensvärk så dagen har gått i ett väldigt lugnt tempo.
Mitt på dagen lyckades jag ta mig ner till hundgården en stund så att hundarna kunde få gå lösa en stund.

Tydligen hade det hänt något extra spännande i hundgården för Kaxmörten gick mest runt för sig själv och nosade och var totalt ointresserad av mig. Jag lyckades locka honom till mig en gång men sedan försvann han iväg igen för att nosa och sprätta och pinka på alla möjliga intressanta fläckar.


Solstrålen var desto mer social och ville göra sökleken med mig. Jag slänger iväg EN godisbit och han springer runt och letar efter den tills han hittar den och kan äta upp den. Sedan kommer han tillbaka till mig och väntar tills jag slänger ut en ny bit. Han älskar det och kan hålla på LÄNGE.


Sedan passade jag på att föreviga honom i vårsolen.


Och så tränade vi på att göra high-five...


...och att snurra. Vilket är lätt som en plätt.
I alla fall åt ena hållet.


Det var mysigt att leka lite extra med Solstrålen i vårsolen medan brorsan hans var upptagen med annat.

tisdag 21 april 2020

Vardagslivet med Viruset

Idag har faktiskt varit en ganska 'vanlig' och OK dag, men Viruset gör sig påmind hela tiden. 
På morgonen var vi till hundgården med hundarnas kompis, men istället för att sitta på bänken så står man på avstånd från den andra ägaren. Och jag brukar tänka på att inte röra grinden med händerna...

Sedan var jag tvungen att handla och fylla på med frukt och grönt etc. Jag säger tvungen för det är inget roligt att gå till affären nuförtiden. Jag tänker hela tiden på att hålla avstånd till de andra kunderna och det går liksom inte att koppla av. Det är skönt att gå därifrån. På grund av det så försöker jag handla max två gånger i veckan nu, medan jag förut kunde gå till affären varje dag och köpa någon enstaka sak...

Sedan tog vi det lugnt med handarbete och tv några timmar innan vi gick eftermiddagspromenaden. Varje gång jag går ut så är jag noga med att inte röra porten eller trappräckena med händerna; helst vill jag ha fingervantar på mig, men idag var det nästan lite för varmt för det. I början tvättade jag händerna så mycket att jag blev för torr, så nu försöker jag skydda händerna så gott det går för att kunna dra ner på tvättandet en aning. 

Efter promenaden var vi ute på balkongen och jag klippte sönder granen och rensade bort flera liter av torra granbarr. När jag var därute så kom Postnord förbi med ett paket med hundmat som jag beställt hem för att slippa hämta ut det. Det var första gången jag beställde paket hem till mig så jag var lite nervös för hur det skulle fungera men det var inga problem. Jag såg när postbilen kom och kunde prata med chauffören från balkongen👍.


Jag beställde några tuggis också för att få fri frakt, och hundarna var väldigt nöjda med sina gristrynen. De ser ut att vara väldigt porösa och snabbätna, men de är faktiskt riktigt sega och gav hundarna en bra stunds arbete.


Jag lyckades få undan granen och tog bort julbelysningen och röjde upp ganska bra. Jag blev också väldigt glad att se att min gräslöksplanta överlevde vintern. Dock måste jag nog plantera om den för den börjar växa ut krukan efter ett antal år...


Nu på kvällen har hundarna sovit gott efter all frisk luft, och jag har börjat på ett nytt korsstygnsprojekt...igen...

Förresten, jag hittade ännu en underbar bild på Tyson på datorn idag😍.


Full av livsglädje och lycka❤😍. 
Så här minns jag honom❤.

måndag 20 april 2020

Minnen❤🐾❤

Jag rensade datorn på lite bilder idag, och som vanligt blev det en känslomässig 'trip down memorylane'.

Min älskade Solstråle som valp för åtta år sedan. Tur jag inte visste hur mycket han skulle
testa mig😉. Men jag visste inte heller hur ofta han skulle få mig att skratta😂.


Och här har vi Kaxmörten för 11 år sedan (datumet stämmer INTE). Helt sjukt att benet är 
större än honom😂.
Jag bara önskar att jag hade tagit mera kort på både Kaxmörten och Solstrålen när de var valpar...
Hundar växer ju så otroligt fort och det är ibland svårt att hänga med med kameran...

Och min älskade Tyson❤❤❤.
Det här kortet har jag säkert visat förut för jag ÄLSKAR DET! Jag hoppas att jag
någon gång kommer mig för/har råd att förstora det och hänga upp det på vägen för 
det är min underbara älskling i ett nötskal.

Så otroligt fint kort på Kaxmörten😍. 
Jag är i allmänhet värdelös på att ta kort, men ibland får till och med jag till det...

Det är något speciellt med svartvita kort, och det här kortet på Solstrålen får mig alltid
att le😍. Det är något med kombon nos-ögon-öron som är så fin❤

Och här har en ung Solstråle hittat en av de här liggplatserna som ingen annan tänker på😂😍

Fina Tyson. Jag minns så väl känslan av att stryka händerna mot hans mjuka päls; det 
är som om den underbara känslan är inpräntad i mina händer för evigt. 
Mitt hjärta❤❤❤. 

Underbara sommarminnen från tiden när det ibland var fullt av fina hundar på min balkong.
❤❤❤❤❤

Handarbetets förunderliga vägar...

 Jag älskar ju handarbete, men jag håller mig inte till en typ av handarbete. Under olika perioder är det olika handarbetstekniker som gäller, och ofta är det livsavgörande händelser som får mig att byta teknik.
Under många år upp till 2015 så broderade jag väldigt mycket korsstygn, och jag startade även en korsstygnsblogg på engelska. Men mot slutet av det året var jag riktigt orolig över min sjukskrivning och jag mådde inte bra alls. Det ledde till att jag helt tappade lusten att brodera, och istället började jag virka igen på allvar. Dels behövde jag inte tänka så mycket och jag fick härlig virkinspiration på nätet och det tog inte lika lång tid att virka saker som det tog att brodera korsstygn.

Och under 3 år så virkade jag massor!!! Mössor, grytlappar, dukar och för första gången ett antal jättefina filtar som jag är väldigt stolt över.
Men så dog Tyson förra året och sakta men säkert så började jag tappa virklusten och glädjen i virkningen försvann. Men så blev jag sugen på att börja sticka istället, och då framför allt att börja med mönsterstickning igen eftersom jag hittade stickdesignern Maja Karlsson som gör väldigt fina och pedagogiska stickmönster. Jag blev snart varm i kläderna och började sticka en typ av mönsterstickning som jag aldrig gjort tidigare och det var kul att handarbeta igen. Så i höstas och under vintern sprutade jag ur mig massor av stickade vantar och mössor i alla möjliga mönster och kände mig väldigt stolt över de fina alster som jag åstadkom.

Men någonstans inom mig under hösten så började jag tänka lite på korsstygn och på att jag kanske skulle ta och leta fram alla mina gamla korsstygnsprojekt jag hade liggande i olika lådor. Jag kom faktiskt så långt att jag en gång tog fram aidaväv och nål, men jag fick ångest när jag satt med det i knäet (kanske undermedvetna minnen från en jobbig tid...) så jag fick lägga undan det igen och fortsätta med mina stickprojekt.

Men så kom Corona, och all sport blev inställd, dvs allt som jag verkligen såg fram emot i år, och mitt liv blev pausat och fyllt med ångest och oro för min egen hälsa och för mina nära och käras hälsa. Och helt plötsligt blev jag lite sugen på att ta fram mina gamla korsstygnsprojekt som med lätthet skulle kunna fylla flera år av min tid framöver. Och när jag fick syn på och köpte en perfekt korsstygnstavla till min systers 45-årsdag så var jag ju bara tvungen att komma över den tidigare ångesten förknippad med korsstygnsbroderierna.

Och det funkade! Nu är det korsstygn som jag längtar efter att hålla på med hela tiden, och det fyller mig med skaparglädje. Och just nu stör det mig INTE ALLS att korsstygn är en väldigt tidskrävande hobby. Vissa projekt kan man ju jobba på i över flera hundra timmar...fast de flesta jag håller på med ligger nog runt 50-100 timmar. Det enda jag vet säkert just nu är ju att som världen ser ut så  kommer jag att ha MYCKET tid framöver att fylla...

Det blev ett långt inlägg det här...
Det jag egentligen ville visa är vad jag har broderat på idag.


En liten minitavla med sjömotiv. Jag tror det är något med mitt svajiga mående just nu som får mig att längta till havet och skärgården. Och nu när älskade båten är såld och jag inte kan åka båt längre så får jag fånga skärgården på aidaväv istället. Jag ser redan fram emot att fortsätta imorgon!

Till sist måste jag ju slänga in en söt bild på en sovande Solstråle; det var ju ett antal dagar sedan jag lade upp en hundbild här på bloggen.


Förutom handarbetet så är hundarna min räddning just nu.

fredag 17 april 2020

Saknad

Idag har jag kämpat för att hålla humöret uppe och ångesten under kontroll. Det har väl gått sådär. Det är svårt att hålla all oro och ångest ifrån sig och det känns som om vad man än pratar om eller tänker på så slutar det ändå med Viruset.
Då var det väl inte så konstigt egentligen att jag kände en sådan otrolig sorgsenhet när jag såg den här hälsningen från NHL (National Hockey League) på min ishockeykanal😢...


Undrar hur världen kommer att se ut när Washington Capitals och NHL kan börja spela ishockey igen😨…???

torsdag 16 april 2020

Min Corona HANDLINGSPLAN (självhjälp)

Återigen en dag med jobbig ångest och en klump i magen. Jag tror vi var många som blev chockade av att läsa om den tragiska bortgången av Adam Alsing. För mig var det dels för att jag vet vem han är och då är det mera påtagligt än när man bara läser om hemska siffror, och dels för att han är i min ålder. Jag bor ju i en mindre stad i Sverige och än så länge har vi varit relativt försonade, men det märks att oron börjar sprida sig nu och att Viruset liksom kryper närmre. Och man känner sig så maktlös och som man bara sitter och väntar på något hemskt ska dyka upp och inget kan göra.

Därför tänkte jag lägga upp lite länkar som jag (och min syster) har hittat till olika saker vi kan göra innan och om/när vi blir sjuka. Nu börjar det ju faktiskt komma lite information om saker som kan hjälpa om man blir smittad av Viruset.

Aftonbladet har skrivit en ARTIKEL ( https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Vb8a1W/sa-kan-du-hejda-corona--och-avlasta-varden ) om vad som är viktigt att göra hemma om vi blir sjuka. Dricka MASSOR av vätska (febern och diarré leder i de flesta fall till uttorkning) och göra andningsövningar för lungorna är väldigt viktigt. De flesta som kommer till sjukhuset har dubbelsidig lunginflammation.

Det finns videos på Youtube med exempel på andningsövningar och här är två av dessa. Tyvärr är de på engelska men den första är ganska lätt att förstå ändå. Och i artikeln ovan ger de också förslag på en övning man kan göra hemma.




Det är inte bra att ligga ner på rygg för mycket och det finns en amerikansk ARTIKEL från CNN där man kan läsa om hur det har hjälpt många patienter att ligga på mage så mycket som möjligt eftersom det underlättar andningen.

Det hjälpte mig faktiskt lite att hitta all den här informationen på nätet och få veta vad jag själv kan göra om jag drabbas. Andningsövningarna är för övrigt bra att göra redan innan man blir sjuk.
Så nu har jag min handlingsplan om Viruset hittar mig:

-Sitt upp så mycket som möjligt, upp och rör på mig ofta och eventuellt ligga på mage för att avlasta lungorna.

- Drick, drick och drick och drick ännu mer. Nästan alla som kommer till sjukhusen är uttorkade!

- GÖR ANDNINGSÖVNINGAR varje timme!

Tipsa gärna om ni har hittat mera positiv information om vad vi alla kan göra för att hjälpa oss själva i dessa oroliga tider!!

tisdag 14 april 2020

Staying in touch

Idag gjorde syrran, jag och mamma något som jag tror många gör i dessa tider. Vi skypade! Eller försökte skypa😉.
Jag har använt Skype någon gång för länge sedan, och mamma hade inte testat det alls tills nyligen när syrran introducerade idén. Så idag försökte vi ha en videokonversation alla tre samtidigt, och det gick väl sådär... För syrran och mamma flöt det på ganska bra, men själv hade jag problem med ljudet...och sedan hade jag problem med överhettad dator...och sedan var det något konstigt eko...men jag fick se mamma och syrran på skärmen i alla fall, och de i sin tur fick se mycket av Kaxmörten som tyckte det var mäkta intressant när de pratade med honom😁.
Men det var trevligt och trots att de inte hörde mig hälften av samtalet så blev det många skratt...och sådana har jag inte haft alltför många av den senaste tiden.
Det hela gav mersmak för både mig och hundarna och jag tror säkert att vi kommer att testa det igen😊.
Det är väl tur i oturen att det numera finns så många nya sätt att hålla kontakten med nära och kära när det gammeldags och traditionella inte är möjligt❤.

måndag 13 april 2020

Trevlig repris

Hade allt varit som vanligt i världen så hade jag haft fullt upp att titta på Stanley Cup-slutspelet på min ishockeykanal. Och förhoppningsvis - förutsatt att de hade gått till slutspelet vilket såg lovande ut när de stoppade NHL😢 - hade jag fått våndas varje gång Nicklas Bäckström och Washington Capitals spelade. Men så blev inte fallet.
Mina sportkanaler har jag kvar, och det går repriser hela tiden så jag kan sätta på ishockeykanalen, Viasat Hockey, och lyssna på de välbekanta ishockey-kommentatorerna en stund och låtsas att allt är som vanligt. Viasat har varit vänliga nog att sänka priset på sportkanalerna nu när de inte visar live-sport och det är ju väldigt bussigt måste jag säga.
Förutom att visa ishockeymatcher från tidigare i år så har de också börjat visa repriser på gamla Stanley Cup-finaler och jag har hoppats att de skulle visa den finalserien i 2018 då Capitals blev Stanley Cup-mästare. Och idag har de börjat visa de fem matcherna de spelade i finalen mot Vegas Golden Knights vilket jag är jätteglad för! Att återuppleva delar av den underbara sommaren är ju inte helt fel just nu...

söndag 12 april 2020

Det är ganska tufft den här typen av liv vi har tvingats till just nu. Jag har sett på sociala medier att en del har haft svårt att koncentrera sig på handarbete i dessa tider till exempel. Tack och lov har inte jag det problemet; snarare tvärtom. Hjärnan är som lugnast när jag kan sitta och handarbeta och fokusera på något trevligt mönster och det är i princip det enda jag känner för att göra...förutom att gosa med/umgås med hundarna.
Jag har lite problem med aptiten vilket är tråkigt. Ingen mat är tilltalande just nu...Det är nästan så jag önskar att jag fortfarande gillade choklad för jag skulle behövt den tillfälliga kicken just nu.

Jag har också tappat lusten till att blogga. Det finns liksom inte något att blogga om just nu och det känns ganska meningslöst att blogga när livet liksom har stannat upp. Jag försöker fokusera på en dag i taget för att inte ångesten ska blomma upp alltför mycket, men ångesten finns i kroppen hela tiden vilket den nästan dagliga värken vittnar om...

Och varje dag är likadan som dagen innan (vilket jag i och för sig är tacksam för, eftersom det då betyder att inget allvarligt har hänt mina nära och kära... än) och de flyter liksom in i varandra. Hade jag inte haft hundarna som behöver sina promenader undrar jag om jag ens hade tagit mig ur morgonrocken vissa dagar. Jag hade nog legat och läst i sängen i flera timmar på förmiddagen och sedan förflyttat mig till soffan och handarbetena och stannat där tills det var dags att gå och lägga sig igen. Men det går ingen större nöd på mig i stort och kan mitt liv fortsätta så här tills Viruset har 'besegrats' så är ingen gladare än jag.
Jag har bara tappat blogginspirationen någonstans på vägen... men jag lovar att kämpa på.


fredag 10 april 2020

Årets påskdekorationer

De sista åren har det inte blivit mycket påskpynt här hemma. Det har liksom inte känts så viktigt och jag har inte haft motivationen att göra något extra. Förra påsken gick jag ju och oroade mig för Tyson, och i år...ja jag behöver nog inte säga något mer...

Men jag har i alla fall lagt fram några påskfärgade löpare och tagit in ett påskris.


 I år har jag hängt virkade påskägg (mönster #påskäggcal från @jenropa) i påskriset. Och självklart tog jag fram min virkade påsklöpare (mönster Feeling of Spring CAL) som jag virkade förra året.


Idag blev jag klar med ännu en påsklöpare som nu ligger på mitt vardagsrumsbord.


Den här fina löparen är virkad efter min virkkompis Karins fina mönster TULIP SEASON BORDSLÖPARE.


Idag har jag virkat regnbågar efter BAUTAWITCHS MÖNSTER. Jag har redan gett bort tre stycken och nu virkar jag några flera regnbågar i pastellfärger som jag ska hänga upp i mina egna fönster.

torsdag 9 april 2020

En njutning att läsa


Just nu läser jag en riktig bra bok. En sån där bok som man inte vill ska ta slut. Så jag läser några kapitel varje morgon när jag vaknar och försöker dra ut på det hela... Fast jag egentligen vill läsa ut hela boken på en gång!
Boken handlar om Nea, en tjej vars älskade hund dött och efter en incident på jobbet blir hon tvingad delta i en samtalsgrupp där hon och några andra lite udda människor försöker bearbeta sorgen efter sina älskade husdjur. Nea trivs dock mycket bättre med hundar än människor så det är inte så lätt för henne att tvingas umgås med andra människor.
Jag älskar att läsa böcker om människor jag kan identifiera mig med och så är det verkligen i detta fall, som ni kanske förstår. Jag önskar att alla böcker var som den här, där berättelsen bara rinner på med ett behagligt tempo och man bara vill fortsätta hänga med de fina karaktärerna för att fortsätta att se vad som händer i deras liv.
Jag tycker att det är jobbigt när man ska behöva vara orolig för vad som ska hända, eller vad som har hänt, eller vad som kommer att hända...vilket är anledningen till att jag inte gillar att läsa deckare. Lugnt, behagligt och mysigt blandad med lite kärlek och lite personlig utveckling är de perfekta berättelserna för mig!

Flitiga fingrar stillar orolig själ

Just nu handarbetar jag massor. Det är ett av de få sätten jag har att försöka hantera den här situationen vi befinner i oss i. Det är något väldigt tillfredställande att få skapa med händerna och förhoppningsvis, för en kort stund, bli lite nöjd med resultatet. Det ger en positiv känsla mitt i all oro och ger huvudet något att fokusera på som inte handlar om Viruset.


Jag har virkat en massa påskägg efter ett mönster (påskägg CAL) som @jenropa på Instagram delade med sig av.


Jag har broderat en liten hängande dekoration.


Och virkat större påskägg med hjälp av @jenropas fina mönster.


Jag har knåpat ihop några enkla påskkort som jag skickade till släktingar i Stockholm.


Just nu virkar jag regnbågar och har mina bomullsgarner utspridda i hela soffan🌈🌈🌈. Regnbågen har ju blivit en internationell symbol för framtidstro i flera länder under dessa jobbiga Corona-tider.
We are all in this together.

måndag 6 april 2020

Vårväder och sura degar

Jag hade planerat att tvätta idag, men jag kände mig slut i kroppen i morse och med gott om fria tvättpass framöver så bestämde jag mig för att skjuta upp tvätten till imorgon istället.
Så jag och hundarna tog en tur till hundgården där vi körde lite godissök och bara njöt av att vara ute tillsammans och att det var vår i luften.


När jag leker med hundarna och umgås med dem så försvinner all oro och stress som har med Viruset att göra för en liten stund och det är såå skönt!

Framåt kvällen satte jag på lite bra musik, tog mig själv i kragen och bytte gardiner och gjorde fint i köksfönstret.


Det var så pass varmt ute att jag kunde ha balkongdörren öppen medan jag pysslade i köket, och för första gången kunde hundarna stå och spana. Dock var Kaxmörten lite försiktig och nöjde sig med att sitta inne och titta ut. Kanhända tycker han att det är lite stökigt på balkongen just nu med juldekorationerna fortfarande uppe och ett julgransskelett... Jag var tvungen att sätta upp ett kompostgaller för att hindra Solstrålen från att riva runt bland granris mm. Förhoppningsvis kan vädret vara bra i påsk så att jag kan städa upp lite på balkongen. Om jag orkar...

Jag fick en fråga om hur det gick med surdegsbrödet etc? Jag måste erkänna att idag slängde jag surdegen! Jag tog ut den ur kylskåpet idag för att eventuellt baka på den, men den luktade så surt och hemskt att jag bara inte kunde förställa mig att tillsätta den till en deg...Så den hamnade i slasken. Så endera hade det blivit en riktigt sur surdeg eller så är det jag som inte klarar av lukten och smaken av surdeg.
Än har jag inte helt gett upp tanken på surdegsbröd, men jag testar nog en annan variant nästa gång. Och risken finns nog att jag slänger det som är kvar av surdegsbrödet jag provbakade; det luktar lite väl mycket SUR deg om ni förstår vad jag menar....

lördag 4 april 2020


Efter en dag med sååå mycket ångest och oro mm så är jag väldigt tacksam att jag i alla fall har mina älskade hundar och mina garner (och tv)...

fredag 3 april 2020

Daglig Hypokondri

Jag misstänker att jag inte är den enda personen i världen just nu som inbillar sig att varje harkling, varje nysning, varje värk är ett tecken på Viruset.
Igår var en sådan dag när jag inte kunde få det ur huvudet. Hade jag inte lite huvudvärk? Tänk om jag känner mig frusen för att jag har fått feber? Blev jag inte lite extra andfådd när jag lekte med hundarna? Kliar det inte lite extra i halsen? Så fort jag lämnade lägenheten hade jag på mig stickade vantar - Tack kära mamma! - för att inte få eller sprida Viruset, och på hundpromenaderna gick jag lååångt ifrån alla andra pga av Viruset. På kvällen var jag jättetrött...och tänk om det beror på att jag börjar bli sjuk?? (Nu inser jag ju att jag var så trött för att jag var på helspänn hela dagen och sönderstressad...)
Men så somnade jag och i vanlig ordning vaknade jag ett antal gånger under natten. Och kände mig frisk som en nötkärna utan feber, snuva, halskänningar etc etc. Och likadant på morgonen; känner mig helt frisk. Och jag har inte sett i någon av de 100-tals nyhetssändningar att Viruset försvinner på natten...så jag kunde tack och lov konstatera att jag INTE - ÄN SÅ LÄNGE - har fått Viruset.
Och idag har jag tack och lov känt mig helt normal. Men imorgon, eller om några dagar kommer hypokondrin att kicka in igen - det vet jag. Men det är bara att hoppas att det fortsätter att vara ENBART hypokondri och inget annat...

För att inte stressa sönder och för att inte huvudet ska explodera av ångest så har jag fått begränsa nyhetsläsningen och nyhetsuppdateringen till en stund på eftermiddagen varje dag. Min vardag och mitt liv fungerar liksom inte annars. Jag har sett att andra som också redan har problem med ångest  depression i sina vardagliga liv får göra likadant. Man klarar inte av att hantera livets prövningar under dessa omständigheter annars.

Men jag blev glad när jag såg att virkdesignern JEN TYLER (Hooks'n Tales) lät alla ta del av några av hennes underbara virkmönster på RAVELRY helt gratis nu under helgen. Jag fick då möjlighet att lägga beslag på ett av hennes mönster som jag har spanat in tidigare vilket jag är väldigt tacksam för. Det värmer verkligen att se hur alla i hela handarbetsvärlden försöker att stötta varandra genom att bjuda på rabatter på garner och dela med sig av olika mönster som kan ge lite glädje till medmänniskor i dessa fruktansvärda tider. Jag skulle bli galen om jag inte kunde handarbeta just nu så det är skönt att ha många olika projekt på lager som jag vet kommer att räcka ett BRA TAG framöver...

torsdag 2 april 2020

Stand by Me

Just nu är det tungt. 
Helst vill jag gömma mig inomhus och bara handarbeta, sträcktitta på Morden i Midsomer och Miss Marple och försöka glömma allt jobbigt som omger oss/mig tills allt det här är över och vi kan återgå till det normala. 
Vilket förstås inte funkar så bra så därför mår jag som jag mår. 
Hörde en alldeles underbar version av den gamla klassikern Stand by Me med Anthony Hamilton och hittade den här tillhörande videon på Youtube.


Även om den här versionen är tänkt för Alzheimer's Association så känns låten och texten även väldigt passande för vad vi alla går igenom just nu. Hela låten finns på Spotify.
Jag får nog snart göra en ny låtlista på Spotify med musik som hjälper mig att ta mig igenom den här mardrömmen...