Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

söndag 30 april 2017

Det svider i själen...

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg från hundarnas perspektiv om när jag tittar på ishockey och skriker och muttrar och svär och allmänt sett beter mig högst onormalt jämfört med deras normalt lugna och tysta matte...men jag är så himla besviken och gråtfärdig att all luft och inspiration gick ur mig.

Washington förlorade den andra matchen också med hela 6-2, och det känns som om det är kört nu. De måste nu vinna 4 matcher av de nästa 5 för att gå vidare, och medan det hände ganska ofta i grundserien så är det något helt annat nu. Det var en sååååå frustrerande match med Washington som låg på hela första perioden men inte gjorde några mål - vilket man MÅSTE i sådana här viktiga matcher - och när Pittsburg sedan fick sina chanser så satte de pucken i mål på en gång. Hela sista perioden var jag gråtfärdig och hade en klump i magen; det gör så ont i själen när man älskar ett lag så mycket och de inte får till det när det gäller. Och ännu mera plågsamt blir det när det är Pittsburgh på andra planhalvan.

Jag känner mig så grymt besviken och deppig just nu, men jag hoppas att spelarna i Washington inte känner likadant. Det HAR ju faktiskt hänt att lag har lyckats vända matchserier från underläget 0-2 i matcher till att sedan vinna med 4-2 eller 4-3 till slut ändå...men det känns som ett smärre mirakel om det skulle hända i detta fall.
Den isiga uppförsbacken är fruktansvärt brant just nu.

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!