SÅ TACKSAM

Idag har varit en riktigt kämpig dag. En deprimerande dag när gråten sitter i halsen och allt bara känns så T.U.N.G.T.

De dagarna är jag såååå sååå tacksam att jag i alla fall har mina fyrbenta älsklingar hos mig som håller mig sällskap och ger mig kärlek och fyller mitt liv med något positivt. 

Jag fick upp Alfahanen i soffan en stund så jag kunde gosa med honom...

...och Kaxmörten höll sig nära mig medan jag virkade och försökte förtränga problemen i 

mitt eget liv genom att titta på engelska deckare.

När jag åt plättar till middag låg Kaxmörten ihoprullad bredvid mig och sov och förmedlade samtidigt sin kärlek och sitt stöd. 

Jag är så OTROLIGT tacksam att jag inte behöver vara ensam dagar som denna.

Jag vet inte om jag skulle fixa det...

Annie

Kliv, kliv, överlev...

Det är lite mycket nu.

Jag kände mig deppig redan innan jag fick 5 hundar här. Sedan när vi skulle gå vår första kvällspromenad igår så öste regnet ner och alla hundarna blev dyngsura och hela hallen blev nerstänkt och avtorkad och tre stora badhandukar blev dyngsura och smutsiga. Sedan väckte Solstrålen mig under natten och ville gå ut och kissa...och jag var jättetrött eftersom jag hade sömntabletter i kroppen. Och det öste fortfarande ner. Jippi. Så vi var ut och kissade och gick in. När jag hade lyckats somna om så väckte Solstrålen mig igen och den här gången ville han bajsa... Vid det laget mådde jag inte så bra; jag blir lätt illamående om jag måste gå upp flera gånger med sömnmedel i kroppen... Men jag lunkade runt med honom i ösregnet tills han hade bestämt sig var han skulle sätta sig... Sedan tog det ett tag innan jag kunde somna eftersom kroppen inte mådde så bra.

Idag har jag förstås känt mig trött och grinig och inser att detta kommer att bli en LÅÅÅÅÅNG vecka. Förutom att gå ut med 5 hundar minst tre gånger om dagen - plus kissrundor för de två hundar som inte kan hålla sig mer än några timmar - ska jag mata fiskar och hämta post mm varje dag och tvätta på onsdag (som jag redan har skjutit på en gång så jag måste tvätta...) och mensen är dessutom på gång... Disken växer igen i köket och jag har ingen ork att ta itu med den heller. För att inte tala om mängden hundhårstussar som ökar med en alarmerande fart på golven...

Det gäller helt enkelt bara att överleva, men vi får se hur mycket jag orkar blogga. Mitt fokus blir sport på tvn och den virkning jag orkar. Fick lägga komplicerade virkprojekt åt sidan idag för det finns inte nog med energi för att klura ut komplicerade mönster...

Just nu hoppas jag bara på att jag kan få sova ostört hela natten.

Annie

Äntligen helg!

Skönt att det är fredag! Nu väntar en helg med MYCKET skidor på tv och ett trevligt biobesök på söndag:)

Idag har det känts lite ljusare i själen, och dagen bjöd dessutom på en åktur till skogen med hundarna och syrran och svågern och deras två hundar. Det är verkligen härligt att se alla fem hundarnas glädje över att springa omkring och leka i skogen:)
Tyvärr har jag haft lite problem med magen igår och idag; det är nog stressen över att vardagen är här igen och oro för framtiden. Jag var ju till min underbara läkare igår och hon tyckte att vi - eller JAG egentligen - skulle ta olika prover för att utesluta andra orsaker än min depression till att jag mår som jag gör just nu. Dessutom ska min läkare kolla upp mina hormonvärden etc för att se om det kan påverka problemen jag har runt mensen. Så det blir nog några provtagningar och läkarbesök framöver, men det känns ok. Och jag litar på min läkare. Men sådana här saker gör mig ändå stressad så misstänker att bland annat allt detta ligger bakom magvärken. Min mage är ju väldigt känslig när det gäller stress.

Hoppas att lite lugn och ro under helgen kan lugna ner magen.

Annie

Vill inte tänka...

Som ni kanske har förstått på de senaste dagarnas inlägg så händer det inte så mycket här i Våran Lilla Vrå just nu...tack och lov! Jag sover länge på morgonen och spenderar resten av dagarna i soffan framför tvn med hundarna omkring mig och med en virkning i händerna.
Och jag försöker att inte tänka på att det är 354 dagar till nästa julafton och att jag snart måste städa undan julen 2014.
Och jag försöker att inte tänka på att det istället är januari och ett nytt år.
Och jag försöker att inte tänka på allt som jag inte har och allt som jag saknar.
Och jag försöker att inte tänka på min ekonomiska situation och allt annat som kan försämra mitt mående framöver.
Och jag försöker att inte tänka på att min Alfahane kommer att bli tio år gammal i år och att dagen närmar sig när jag måste klara mig utan honom.
Och jag försöker att inte oroa mig för om Solstrålen kommer att kunna hålla sig frisk under 2015 eller om det blir flera dyra sjukhusbesök (eller värre?!)

Så istället tar jag det riktigt lugnt; tittar på vintersport på tv och virkar på min julfilt och stoppar huvudet i sanden och försöker att inte tänka...

Annie

Tom...

Den här dagen har varit fylld från morgon till kväll men själv har jag tömts mer och mer... Det värsta är att jag känner hur depressionen kommer krypande när jag inte får tillräckligt med vila och inte har möjlighet att lyssna på vad min själ verkligen behöver... Så nu måste det bli några lugna dagar för mig och hundarna så att vi kan återhämta oss.

Annie