Just nu är det lite vardagsdrama här hemma. Det är stopp i min vask i köket, och när jag anmälde det så visade det sig att lägenheten ovanför mig hade samma problem förra veckan vilket innebar att de fick kalla in SPOLBILEN. De misstänker att jag har fått 'ta över problemet' vilket innebär att SPOLBILEN ska komma hem till mig i morgon bitti...
Efter alla mina upplevelser med boendeproblem i England, så tycker jag att det är VÄLDIGT jobbigt när främlingar kommer in i mitt hem, och eftersom jag känner så så smittar det förstås av sig på hundarna, speciellt Kaxmörten. Därför har jag bestämt mig för att inte vara hemma imorgon förmiddag, så jag och hundarna kommer att gå över till syrran TIDIGT och hänga där och titta på Netflix tills SPOLBILEN är klar. Jag vill liksom inte se något av eländet och försöker att inte tänka på det. Jag har förstås röjt under diskbänken och men sen vill jag inte veta något mer. Det har dock varit ganska begränsande att inte kunna använda vasken så det ska bli väldigt skönt att få det hela åtgärdat.
- - - -
Den senaste tiden har jag ansträngt mig att aktivera hundarna lite mera än normalt. Jag har superdåligt med pengar (måste bland annat återigen till veterinären med Kaxmörten för att ta ut ytterligare en tandrot...) och har därför inte pengar till tuggben, och då måste Solstrålen ha lite extra stimulans av annat än att tugga tuggben (han ÄLSKAR att tugga tuggben och kan tugga i timmar!).
Så jag har gjort lite sökövningar hemma - perfekt för en beagle som använder näsan till allt - vilket innebär att jag lägger lite godis inuti en tom toarulle och gömmer den någonstans och sedan får varje hund i turordning leta reda på sitt 'paket'. Jag måste dela upp hundarna för Solstrålen blir så upphetsad att han skulle ge sig på någon sina brorsor för att vakta ALLA paketen. Han är en väldigt självisk liten hund...!
Det är lite kul att kolla in hur olika de hanterar uppgiften. Solstrålen blir helt galen och springer runt överallt på en gång och har inget typ av system överhuvudtaget. Ibland hittar han paketet jättefort och ibland blir han helt upphetsad och snurrig och kan liksom inte koncentrera sig.
Kaxmörten är mycket lugnare och använder sin nos ordentligt. Men han stannar hela tiden och kollar med mig att det verkligen finns något, så jag får ganska ofta peppa honom med 'SÖK!' för att han ska fortsätta jobba.
Den som är klart skickligast och systematisk är Alfahanen! Jag är så stolt över honom när jag ser honom arbetar med nosen. Han använder nosen hela tiden och söker noga igenom yta för yta; såå himla duktig! Självklart var jag ju tvungen att filma en snutt...
Förr i tiden - innan Solstrålen - gjorde vi lite enkla sökövningar hemma men jag har inte lärt honom att söka på ett visst sätt, så det känns som om det finns i hans DNA som blandning av olika arbetsraser att jobba så systematiskt.
Jag kan i alla fall konstatera att de ÄLSKAR att söka efter sina paket - och Solstrålen avskyr att vänta på sin tur - så jag får nog fortsätta att spara tomma toarullar:)
Annie
