Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

torsdag 21 mars 2019

En ny CAL!!!

Just nu känns allting såå tungt. Jag kämpar verkligen för att hålla mig själv känslomässigt flytande och inte bli för deprimerad över allt som är just nu och allt jobbigt som kommer att hända framöver.

Därför blev jag JÄTTEGLAD när jag upptäckte att det äntligen är dags för en ny, roligt CAL (crochet-along, virk-along). Den är designad av CHARLOTTA WADMAN som har designat flera roliga CALs tidigare som jag har uppskattat. Det har blivit både fina virkade kuddar och väskor!

Nu är det dags för en löpare, och det blev jag extra glad för eftersom jag precis idag satt och tänkte att jag skulle vilja virka något nytt och fräscht till mitt vardagsrumsbord.

Bild från https://www.jarbo.se/sv/blog/post/varkanslor-cal-materialinlagg
Åh vad härligt! Visst ser bilden lovande ut! Första april kan inte komma fort nog! Jag behöver verkligen något att se fram emot så timingen kunde inte ha varit bättre. Jag tror jag skulle bli galen om jag inte hade mitt handarbete och mina hundar.

Annie

onsdag 20 mars 2019

Jag vill inte tänka tanken eller skriva orden... men jag tror att Alfahanen sakta börjar bli sämre igen... Det krossar mitt hjärta att se, men jag kan bara ta en timme i taget och försöka få in så mycket kärlek, mys, goda tuggisar och saker som han tycker om att göra för att ge honom det bästa livet jag kan den tid han har kvar här med mig. Om det så är en dag eller en månad...


Så igår tog han chansen att rulla i den nya snön som vi fick för några dagar sedan. Han måste vara en av några få som fortfarande gillar att vi har snö... Till och med jag är redo att bli av med vintern. Det har varit så jobbigt att oroa sig för att Alfahanen inte ska kunna gå ordentligt i djup snö, eller halka på snorhal is etc...


Nu har det blivit lite varmare och soligt så förhoppningsvis smälter snön fort.


På eftermiddagen öppnade jag balkongdörren så att de kunde vara ute på balkongen och spana.
Jag vet ju hur mycket Alfahanen älskar att ligga där ute och filosofera💗.
Och som vanligt sitter Kaxmörten bredvid honom och spanar efter fyrbenta brudar eller fyrbenta ärkefiender👀.


När jag ser dem tillsammans så här så smälter mitt hjärtat❤. De har alltid levt tillsammans i ömsesidig respekt och vänskap och den här bilden är så typisk för dem. Kaxmörten har alltid haft sin trygga storebror Alfahanen bredvid sig. Nu när jag tänker på det så börjar tårarna rinna...de har ALLTID varit så fina tillsammans❤.


De vita håren blir fler och fler för varje dag som går...Vad jag älskar denna varelse❤❤❤.


På kvällen medan jag städade och torkade golven rullade han ihop sig på soffan och jag var så klart tvungen att sätta mig bredvid honom och pussa honom på nosen, massera honom och lägga huvudet mot hans päls för att insupa den speciella trygghet som han alltid har givit mig.
HUR ska jag klara mig utan honom...…

Annie

tisdag 19 mars 2019

FEM år!

Nyligen läste jag ett inlägg på min bloggvän  JOHANNAS BLOGG där hon firade ett imponerande 10-årsjubileum för hennes blogg. Det påminde mig om att jag faktiskt också har ett litet jubileum på min blogg men för min del är det 5-årsjubileum.

Idag är det exakt fem år sedan jag började blogga härifrån Våran Lilla Vrå!

När jag började blogga 2014 så var min tanke att jag skulle försöka blogga varje dag, och idag räknade jag ut att under de här fem åren har jag bloggat ungefär 342 dagar per år och det tycker jag är ganska bra gjort! Speciellt med tanke på hur trött jag är ibland och hur deprimerad eller ångestfylld jag har varit under vissa perioder. En period när det var som tyngst slutade jag blogga under ett antal veckor, men jag lyckades komma igång igen, ivrigt påhejad av min familj och vänner som saknade mina inlägg❤.

Ibland undrar jag varför jag fortsätter att blogga så här...? Speciellt när jag inte mår bra och det inte finns någon inspiration till inlägg överhuvudtaget...Jag menar, hur roliga inlägg kan det bli när man lever ett väldigt enkelt och enformigt liv med enbart hundar, sport och handarbete...? Samtidigt så begränsar jag mig inte till något specifikt ämne, utan bloggen innehåller allt som finns i mitt liv. Ena dagen är det ishockey, nästa dag är det en virkning, dagen därpå hundar och en fjärde dag matlagning. Det är ju en annan sak som jag bestämde mig för när jag började blogga; bloggen ska vara en spegling av mitt liv och jag måste kunna vara ärlig så gott det går om hur det är att må dåligt och vara sjukskriven och ha dåligt med pengar och galna hormoner mm mm.

Det har varit skönt att jag bara har haft ett dussintal läsare under åren, varav de flesta familj och några vänner. Då har man ingen press på sig att prestera utan jag skriver för mig själv. Jag har faktiskt funnit att det ibland känns bra att sammanfatta dagen på bloggen och fokusera på det som har varit bra i mitt liv, eller kanske något trevligt som har hänt under dagen. Det är också kul att gå tillbaka och läsa lite gamla inlägg, titta på bilder på hundarna och se hur de har förändrats.

Solstrålen 3 år

Solstrålen 7,5 år. Vad vit han har blivit runt nosen och ögonen!

Bloggen har verkligen varit ett bra sätt att dokumentera hundarna. I början tänkte jag faktiskt inte ens visa kort på pälsklingarna här på bloggen, men ganska så snart så insåg jag att det var väldigt svårt att blogga om mitt liv utan bilder på mina älskade sötnosar! Och vem gillar inte söta bilder på hundar?! Nu är jag väldigt glad att jag började lägga upp bilder på hundarna och lät dem vara en stor del av bloggen. Det gör ju att det finns mängder av härliga minnen och fina kort som kan trösta mig längre fram när saknaden blir tung att bära...
Bloggen har även varit ett bra sätt att dokumentera mina handarbeten och se vad jag har skapat under åren. De första åren var det mest korsstygnsbroderier och nu är det nästan enbart virkning. (Fast jag har ibland funderingar på att börja brodera igen...det gäller bara att ha det rätta mönstret!) Få se vad jag pysslar med om några år...

Tack för att ni hänger här med oss i Våran Lilla Vrå!

Annie + pälsklingarna

måndag 18 mars 2019

Klar!



Min duk Unicorn Mandala (design av ANNA VIRKPANNA) är klar. Den blev ganska fin ändå😊.
Garnet är Scheepjes Whirl och färgen Turkish Delight.

Annie

söndag 17 mars 2019

Slutet på en era

Detta är alltid tråkig tid på året för mig. Säsongen för vintersporterna och mitt älskade program Vinterstudion börjar lida mot sitt slut, OCH dessutom är det nästan alltid någon eller några svenska sportprofiler som lägger av och lägger sina sportkarriärer på hyllan. Man sitter nästan och oroar sig för vem som kommer att sluta och i vilka sporter; i vissa sporter blir det ju väldigt märkbart inför nästa säsong...

Efter förra årets vinter-OS och årets VM-tävlingar så är det nu ett antal äldre stjärnor som slutar.

Slalomåkaren Mattias Hargin slutar. Han förlorade sin fru i en lavinolycka för några år sedan och efter att nu ha haft en riktigt kämpig säsong och tappat i rankingen så tackar han för sig. Jag tror att alla vi som har följt honom det senaste årtiondet verkligen önskar honom all lycka och välgång i sitt 'nya' liv. Hans landslagskamrat André Myhrer är äldre än honom och har inte sagt än hur han ska göra framöver. Försvinner Myhrer också blir det väldigt tomt på svenska på herrslalomen nästa år...

Slalomåkaren Frida Hansdotter lägger också av. Hon vann ju OS-guld förra året och har varit med länge så det var förståeligt. Det är ju alltid svårare för kvinnor att vara aktiva länge, speciellt om de vill ha barn. Det är ju inte alltid så lätt att få ihop livspusslet som kvinnlig elitidrottare. Jag fällde faktiskt några tårar idag när hon blev avtackad på världscup-avslutningen. Men vi har flera andra duktiga slalomåkare på damsidan så det känns skönt.

Det som chockade mig mest hittills var beskedet att våran OS-medaljör i skidskytte, Fredrik Lindström, lägger av. Det var helt oväntat. Nyligen kollade jag upp hans ålder och konstaterade att han hade flera fina år kvar som landslagsskidskytt...men det tycker tydligen inte han. Han har ju förstås varit med länge (ca 10 år) och blev landslagsåkare väldigt ung och har numera setts som landslagets veteran, men ändå... Han har länge varit den pålitliga och trygga åkaren i skidskytte och det kommer att kännas tomt utan honom. Det är verkligen en ny era inom skidskyttet. Nu är det ju väldigt skönt att vi har nya jätteduktiga unga skidskyttar att följa, men jag hade ändå hoppats att få se Lindström skjuta 5 nollor i några år till...

Förutom dessa jag nämner så finns det flera andra duktiga vintersportsidrottare som kanske skulle kunna sluta (men inte har sagt något än), men jag håller tummarna att så inte är fallet! Annars riskerar det att bli tomt på duktiga svenskar i ett antal vintersporter nästa år...😢

Annie

lördag 16 mars 2019

Mattes ord är lag...eller?

Hundar ska ju inte vara på möbler, eller hur?!
Förutom på soffan då...
Och fåtöljen i sovrummet...
Och på sängen...
Och min sittplats i hallen...
Men annars så ska pälsklingarna INTE vara på möblerna, det har vi bestämt här hemma.
Trodde jag.


 Tills Kaxmörten upptäckte att det var ju mycket smidigare och bekvämare att sitta på byrån i sovrummet och spana ut genom sovrumsfönstret än att stå i fåtöljen bredvid. 
Vi har diskuterat det här flera gånger och jag kom fram till att hundarna inte ska vara på byråer här hemma.
Men Kaxmörten hade en annan åsikt.


Och vem kan stå emot den här sötnosen...???
Inte jag i alla fall.
Så nu får Kaxmörten vara på byrån i sovrummet...🙈
Men det är ändå jag som bestämmer här hemma.
Eller hur?!


Annie

fredag 15 mars 2019

Påskduk på gång


Jag har fått äran att testvirka en duk igen åt duktiga Karin som har virkbloggen  VIRKLUST.
Jag har börjat bli sugen på påskfärger här hemma så jag rotade bland mina restgarner för att hitta lämpliga nystan för en påskduk. Så här ser de första lovande varven ut, fast färgerna är som vanligt lite missvisande när man tar kort på kvällen. Ni får se mera när Karin har publicerat mönstret😊.

Annie



Sista varvet...


Nu virkar jag på det sista varvet på duken UNICORN MANDALA. Den mörkröda färgen i mitten slutar i mörklila längst ut på duken. Det känns skönt att jag är på det sista varvet eftersom jag känner mig redo för något annat projekt. Jag måste säga att jag i alla fall är glad att jag slipper att fästa en massa trådar, och det har nog varit det bästa med det här garnet, Scheepjes Whirl...


...som såg ut så här när jag började virka på duken. Men jag förstår fortfarande inte riktigt varför jag valde färgkombon Turkish Delight...😳

Annie

onsdag 13 mars 2019

Trötta...

Idag har jag känt mig trött och seg. Jag har varit ganska orolig för Alfahanen och jag misstänker att det tog ut sin rätt idag. Trots att det blev en tupplur på soffan så hjälpte det inte.


En annan som har njutit av tupplurer är min älskade Alfahane och idag hade han lagt beslag på en kudde som han låg och myste med. Det såg så otroligt gulligt ut och självklart var jag tvungen att föreviga det. Min älskade, älskade gamla vän❤.

Annie