Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

onsdag 15 augusti 2018

Nicklas Bäckströms dag med Stanley Cup!

Jag hittade en artikel från den amerikanska tidningen Washington Post ( https://www.washingtonpost.com/graphics/2018/sports/stanley-cup-path/?utm_term=.089ad5024eb4 ) skriven av Isabelle Khurshudyan där hon har följt Stanley Cup-bucklans sommar när den har besökt de olika spelarna i Washington Capitals. Här återger jag berättelsen om Nicklas Bäckströms dag...dock på engelska.

Nicklas Backstrom

Day 41 | Valbo, Sweden

VALBO, Sweden — Nicklas Backstrom rocked from one foot to the next, a hand stuffed in each pocket and the Stanley Cup on the ground beside him. Still hidden from the crowd, he listened to his own introduction, a summary of his impressive career resume and “that I don’t forget my roots,” Backstrom said, interpreting the Swedish for the English speakers standing next to him.

Backstrom’s father, Anders, lifted the walkie-talkie to his ear for an update.
“Four minutes,” he announced.
Backstrom stared straight ahead, described as always being serious even when he was a young boy.
“Two minutes and 30 seconds,” Anders said, and Backstrom cracked a smile at his father’s countdown.
Anders then hoisted his phone up, preparing to record a video of Backstrom’s big entrance. There was just one minute left.
“Does anyone have vodka here?” Backstrom joked.

The garage door to the Zamboni tunnel started to rise, and Backstrom picked up the Stanley Cup to walk down a red carpet lined with local youth hockey players as the biggest crowd in NickBack Arena’s history gave the pride of Valbo, Sweden, a standing ovation. The rink has carried Backstrom’s name for the past seven years, and it was home to the first team Backstrom ever played for as a kid. His Washington Capitals jersey is framed in the café upstairs, and there are posters of him on the walls.
Backstrom had invited teammates from some of his earliest playing days to stand on the ice with him. Backstrom often defers the spotlight to others, but on Sunday morning, he took the microphone and then did his best to hold back the tears.
“I’ve been waiting for this for 25 years,” the 30-year-old Backstrom told the crowd.

He first started dreaming of bringing the Stanley Cup to Valbo when he saw Hall-of-Fame defenseman Nicklas Lidstrom celebrate with it in Stockholm after Detroit’s titles in the late 90s. Backstrom said a championship was the one thing he wanted before retiring from the NHL, and as the Capitals repeatedly failed to advance past the second round of the playoffs, he started to question if he’d ever get to take part in the tradition of spending a day with the iconic trophy. Even as his two children ate his favorite ice cream out of the Stanley Cup’s top, Backstrom jokingly reminded that this “only happens once in 11 years,” referencing how many seasons it took him to bring the prize home. In that time, the center has amassed 799 points in 815 games, the first player in Washington franchise history to record 500 assists. Backstrom is the elite playmaker so often behind superstar captain Alex Ovechkin’s goal-scoring.

He has a different reputation here. The area is known for its coffee production; the Gevalia coffee company has a factory in nearby Gävle and Backstrom said windy days make the whole town smell like the beans. But it’s also a hockey-crazed community, and Backstrom is the greatest player it’s ever produced. Backstrom and young Washington defenseman Christian Djoos are the first to bring the Stanley Cup to this corner of Sweden
“He’s still the most humble guy,” said Peter Gustafsson, one of Backstrom’s first coaches. “And that’s probably the reason this brings tears to your eyes.”

When Backstrom started skating at this Valbo rink, it was an outdoor sheet. A cover and some wooden bleachers were eventually built around it, and the capacity is roughly 600 people. More than 1,200 showed up to see Backstrom and the Stanley Cup, and anyone who wanted a photo with him and the trophy got one. In a town of roughly 7,000, Backstrom recognized many of the faces, including Ingrid, who worked at the rink back when he spent most of his free time there.
“When we were kids, my mom used to drop us off and say, ‘Ingrid, can you look after these kids?’” Backstrom said as he held up the Cup for her to touch. 

He stopped by his old school to lift the trophy over his head in front of it. Then he took it to his old neighborhood, where a field would get flooded every year so the eight kids on that street could skate on it. It’s part of a farm now, and as sheep roamed behind him, Backstrom posed for a photo in front of the plot of land that he first stood on skates as a 2-year-old. 

(Toni L. Sandys/The Washington Post)

His childhood home was sold years ago, but Backstrom pointed out his old bedroom window. A poster of Mats Sundin hung on his door then, and one of Peter Forsberg on his wall both legendary Swedish players sporting Quebec Nordiques colors.
"I remember the first time he got his skates on his feet, he walked outside, and I told him, ‘You have to take them off to go inside,’” Anders said. “’No, no,’ he said. He got to sleep with the skates on.”

Once a rainy morning became a cool late afternoon, Backstrom carried the Stanley Cup to the dock off his backyard, hopping on a boat for a short ride on the Baltic Sea. He later held up the trophy as his grandmother ran a finger along the engravings. She put one hand on the top rim and another on the base to test its weight and gasped. It’s 35 pounds.

More friends and family arrived for a party under a tent at his home. Anders’s friend’s band played late into the night, and when it was time to part with the Stanley Cup, Backstrom lifted it over his head for a last time. He gave it a series of kisses as guests started chanting, “back-to-back.” He placed the trophy into its black case – “It was awesome,” he said to Cup minder Philip Pritchard. Backstrom then raised his fist and spurred on the “back-to-back” cheering, hopeful the wait for another day like this would be short.

“It was very emotional, and that’s what it’s supposed to be, I think,” Backstrom said. “Just bringing back this trophy is what I’ve dreamed about since I came to the league.” 

Isabelle Khurshudyan

tisdag 14 augusti 2018


Jag försöker äta nyttigt i min vardag i den mån jag har råd. Grönsaker och frukt kan ju tyvärr vara ganska dyrt, så jag försöker ofta utnyttja när det är säsong för de olika sorterna för att spara pengar. Den här perioden på året är det ju skördetid och just nu är zucchini/squash billigt vilket är en grönsak som jag verkligen gillar.

Jag har i många år gjort en couscous-sallad som jag älskar med grillad zucchini, citron och fetaost vilket brukar använda upp en del zucchini. Dessutom har mamma de senaste åren odlat zucchini på kollo, vilket har inneburit att jag har fått en del zucchini av henne också. Ett tag hade jag 6 zucchini i kylskåpet och kände att det var dags att utöka min repertoar på zucchinirecept.
Jag prövade ett recept med pasta, fetaost och zucchini men det var inte riktigt min grej. Dock har jag tidigare gjort ZUCCHINIPLÄTTAR...

...och det är riktigt gott! Kombinationen fetaost och squash är supergod och de här plättarna smakar lika bra kalla som varma och håller flera dagar i kylskåpet så det har blivit ett antal högar med sådana den senaste tiden. Speciellt när Willys dessutom hade ett supererbjudande på fetaost! I recepten använder de ofta salladslök men jag har bytt ut det mot gräslök som jag odlar på balkongen.

Men jag har letat vidare på nätet efter fler recept, och när jag stod och rev zucchini häromdagen till plättar så bestämde jag mig för att passa på att använda lite riven zucchini till en mjuk kaka också. Jag hittade nämligen ett RECEPT som i princip var som en mjuk pepparkaka eller morotskaka (fast med zucchini istället) som kändes värt att pröva.

Och jag kan rapportera att den blev väldigt god och väldigt saftig och hållbar. Dessutom var det inte så mycket fett i den - om man bortser från frostingen förstås, hehe - så den kändes lite mer hälsosam😊.

Just nu har jag 3 squash i kylen så det blir nog en couscous-sallad imorgon. Det låter som om mamma har några fler på gång i sitt grönsaksland också så om ni har tips på flera bra recept så tar jag tacksamt emot dem😊.


måndag 13 augusti 2018

Lugnet efter känslostormen

Idag var tack och lov en ganska lugn dag. Det har varit helt underbara galna dagar den senaste tiden, men det har även varit slitsamt för kroppen med många timmars köande till olika saker och känslomässigt uttröttande också med alla känslostormarna. Efter alla år av utlandsvistelse och känslomässig jobbigt förhållande och dåligt mående mm så försöker jag numera sträva efter att ha en lugn tillvaro utan känslostormar och humörsvängningar eftersom jag mår bättre då. Men ibland kan man ju inte undvika det... Och om Washington Capitals och Nicklas Bäckström är inblandad så kan jag till och med stå ut med det😊.

Men idag var det lugnt. Jag fick besök av Linnea och vi tittade på den underbara filmen Parenthood med Steven Martin och åt lite glass:) Sedan följde jag med henne till frisören när hon skulle klippa håret inför skolstarten. Hon ska ju börja i gymnasiet nu, min stora systerdotter❤.
Sedan skiljdes vi åt och jag gick hem till soffan och virkningen och har tagit det lugnt sedan dess. Jag var till och med tvungen att sluta ögonen i 15 minuter för jag...blev...så...trött...
Nu håller jag på och tittar ikapp på sporten som var under helgen och virkar på en duk som jag har lite speciella planer för framöver!


söndag 12 augusti 2018

Då föll tårarna...

Jag vaknade på morgonen till att regnet öste ner. Jag försökte dock ignorera vädret eftersom idag var dagen då Nicklas Bäckström skulle ta hem bucklan till vår lilla stad där han växte upp, gick i skolan och spelade ishockey så ofta han kunde i våran lilla ishall som numera heter Nickback Arena. 
Idag var en stor dag för vårat samhälle.

Ishallen skulle öppna kl 11.30 så jag gick dit själv i regnet och var framme vid ishallen runt 11.15. Det var sjukt  mycket bilar utanför hallen så många hade redan kommit och tack och lov hade de redan öppnat dörren till ishallen.

Det var skönt att slippa regnet utomhus, men tyvärr var det ISKALLT inne i ishallen och folk hade på sig vinterjackor. Jag har bara varit där någon gång för läääänge sedan så jag hade ingen aning om att det skulle vara så kallt. Tack och lov hade jag en collagetröja under regnjackan, men det var inte alls tillräckligt varmt så jag satt i 30 minuter och försökte att inte tänka på hur kallt det var...
Jag roade mig med att ta lite kort på rinken medan den stod tom...

 ...och rensade lite bilder på min telefon och tittade på alla människor som anlände hela tiden. Jag har sett lite olika åskådarsiffror efteråt, men jag skulle tro att det var ungefär 1500 människor där till slut.
Efter ett tag kom Bäckis gamla lagkamrater när han spelade i Valbo ut på isen och andra människor i Valbo som betytt något för honom, samt alla ungdomslag i föreningen.

Dessutom var hans familj på plats på andra sidan isrinken inklusive hans sambo och två barn...

I väntan på att huvudpersonen skulle anlända filmade jag lite för att fånga atmosfären som var väldigt varm trots den iskalla hallen...

Men till slut började festligheterna och vi fick en introduktion av den bästa ishockeyspelaren någonsin från Valbo. Hallen har ingen jumbotron men vi fick lyssna på lite sportsreferat mm från hans bedrifter och sedan var det dags för Bäckström och Stanley Cup bucklan att komma in på isen...

Det var helt magiskt med stående ovationer och taktfasta applåder...

...och jag rös över hela kroppen. Ord kan inte beskriva hur stort det var att vara där just då...

...och jag ler fortfarande stort när jag tänker på det! Jag kan bara föreställa mig hur stort det måste ha känts för Bäckis! Han har sagt flera gånger att det har varit hans allra största dröm att ta hem Stanley Cup bucklan, och det kändes verkligen i den hallen just då! Han blev intervjuad och konferenciern var så tagen av situationen att han kom av sig och bara stod och tittade på Bäckis och skrattade generat. Och det märktes att Bäckis kände likadant. Det var nog då som tårarna började rinna nerför mina kinder och jag fick anstränga mig för att inte stå och snörvla högt😭. Det kändes bara såå himla stort efter alla år som jag har följt honom i Washington Capitals och sett den ENORMA besvikelsen som det nästan alltid favorittippade laget kände varje år när de åkte ut ur Stanley Cup. Jag har ju själv suttit och gråtit i soffan ett antal gånger på grund av den besvikelsen, så det är väl inte mer än rätt att jag skulle stå där idag och gråta av glädje för att vi ÄNTLIGEN fick uppleva det här helt unika stora sportsögonblicket! 

Sedan blev Bäckis uppvaktad - återigen - av Gävle Kommun och sedan av hans gamla ishockeyklubb Valbo HC.

Sedan avtäcke klubben en bild som hade blivit upphissad i taket i Nicklas Bäckströms ära.
Inte mer än rätt när ishallen numera är uppkallad efter honom.

Innan den här helt magiska stunden var över så tog Nicklas Bäckström mikrofonen och jag passade på att spela in större delen av hans tal som fick mina krokodiltårar att rinna igen...

En slutlig stående ovation för Bäckis och den tjusiga Stanley Cup bucklan av alla oss som var där och delade den här magiska stunden med honom😭.

Jag stannade kvar på läktaren och tittade på när han tog foton med sitt gamla lag...

...och sedan fick alla barnen på isen ta varsin bild var med Bäckis och bucklan. Och han var så fin med barnen och pratade med dem och visade dem hur de skulle stå.

Jag bara njöt av att stå och titta på honom och bucklan och kunde liksom inte riktigt fatta att det hela var verkligt. Dessutom önskade jag verkligen att jag hade haft ett barn i handen så att jag hade kunnat ställa mig i kön och ta ett kort med Nicklas och bucklan😉. Idag var det ju bara barnen och de som kände/hade känt honom som fick vara med på ett kort...😥

Jag stod nog kvar på den alltmer tomma träläktaren i 45 minuter och tittade på det som pågick på isen. Jag hade en sådan stark känsla av att jag inte ville att det hela skulle ta slut och att jag bara ville hålla fast vid ögonblicket. Det har varit så underbart att åka och titta på Bäckström PÅ RIKTIGT hela TRE gånger de senaste 4 dagarna, så det kändes sorgligt att det var slut med det... Men till slut började jag frysa riktigt ordentligt, och sedan kom jag på att jag ju faktiskt har biljetter till en välgörenhetsmatch på fredag i Nickback Arena då Bäckis ska spela tillsammans med Peter Forsberg m fl... Tröstad av den tanken lyckades jag slita mig ifrån ishallen och gå förbi den långa kön med barn och föräldrar (kön gick hela vägen ut på parkeringen) som väntade på att få ta kort med Valbos främste ishockeyspelare genom tiderna och den största bucklan inom sport.


lördag 11 augusti 2018

STANLEY CUP-BUCKLAN är på besök!!!

Ja, då var det dags för ännu ett LÅÅÅNGT inlägg om ishockey😀!
Det är ju OTROLIGT STORA dagar för oss svenska Brynäs- och Washington Capitals fans just nu så självklart är jag på plats vid varje tillfälle för att föreviga varenda liten sekund som vi bjuds på!

Idag gick jag upp kl 07.00 för att gå en långpromenad med Solstrålen och Kaxmörten innan min svåger Anders och systerdotter Linnea kom och hämtade upp mig kl 08.30 för färd mot Brynäs IFs hemmaarena Gavlerinken.

Vi var inte de enda som var på plats för att få se Nicklas Bäckström, Christian Djoos och Stanley Cup bucklan, och ganska snabbt så blev det mycket människor som väntade på att få ta plats inne i arenan. 

Dagen till ära var jag klädd i min gamla Brynäs t-shirt med Bäckis som ung ishockeyspelare.

Det visade sig senare att det var runt 2500 människor där för att hylla våra hjältar, och till slut var vi alla på plats inne i arenan och ungdomsspelarna var på plats inne på isen runt den röda mattan.

Vid det laget var Stanley Cup bucklan redan på plats i arenan såg vi på sociala medier🏆🏆🏆.

Till slut - efter en kvarts mikrofonstrul - fick vi alla chans att hylla våra hjältar och se bucklan live för första gången...!

...och vi fick chans att ge hjältarna stående ovationer!

Sedan radade ungdomsspelarna upp sig...

 ...och Bäckis och Djoos fick lyssna på tal...

...och ta emot priser från Gävle kommun och från Brynäs IF.

Sedan visade de hyllningsfilmer på spelarna och intervjuade hjältarna. Först ut var Christian Djoos och sedan Nicklas Bäckström…

...och vid det laget var tårarna nära! Det var så himla stort att sitta där i arenan och se Bäckis och bucklan på isen och samtidigt kunna se en video på honom när han spelar i Washington och återigen se det vinnande ögonblicket i slutspelet när han fick lyfta bucklan med Ovechkin i Las Vegas i juni. Det var många rysningar längs ryggraden, det kan jag lova!

Det märktes på Bäckström att han också var känslomässigt påverkad av hyllningen, och han fick harkla sig någon gång för att få ordning på känslorna och orden under intervjun. Han verkar inte vara någon som har ett behov av att vara en stor stjärnan som Ovechkin - även om han är det! - men han sade i intervjun att han för en gångs skull inte hade något emot att få vara den stora STJÄRNAN en sådan här dag🌟😊❤!

Sedan var det då dags för den stora fotostunden när alla skulle få chans att fotas med hjältarna och bucklan...

...vilket lät väldigt organiserat och smidigt på förhand med en fotograf som tog bilder som man sedan skulle få utskrivna och i handen på en gång i arenan... Men det visade sig snabbt att riktigt så lätt och smidigt blev det inte tyvärr😞…
Kön växte sig ganska så låååång och stooor…

... och vi fick köa i ungefär 1 timme och 30 minuter innan vi började närma oss isen och bucklan. Eftersom arrangörerna började bli oroliga att alla inte skulle hinna med att bli fotade med bucklan innan den skulle vidare med Christian Djoos (det var ju 'hans' dag med bucklan) så började man ta gruppfoton runt bucklan.

För oss som hade drömt om ett fint kort med enbart spelarna, bucklan och en själv var ju inte det så goda nyheter. Men vid det laget hade jag misströstat flera gånger om vi ens skulle hinna fram så det kändes inte som hela världen... Då ville jag bara vara på samma bild som bucklan.
Och här lyckades  jag faktiskt fånga mig, spelarna och bucklan på samma bild!

Det som var värre var ju att de hade lovat riktiga bilder till alla, men det funkade ju inte heller eftersom det tog alldeles för lång tid att printa ut alla bilder. Så tyvärr fick jag ingen 'riktig' bild just då, men klubben har lovat att bilderna ska finnas att tillgå digitalt snart så jag hoppas på det bästa🤞.
Med tanke på det så försökte jag ta lite egna bilder på spelarna och bucklan medan vi var på isen i närheten av dem...

...och när jag fick chans att stå där så passade jag även på att ännu en gång gratulera Bäckström...och jag TROR att jag tog honom i hand (som många andra också gjorde) men det gick så fort och var så stressigt från arrangörerna som jagade på oss att jag faktiskt inte har något direkt minne av det. Men jag VET att jag sade till honom att vi ses nästa år när de kommer tillbaka med bucklan och det lovade han😊.

 Jag är ändå superglad att jag var där och fick chansen att få uppleva detta unika event - Stanley Cup bucklan har ju aldrig varit i Gävle förut - men jag kommer känna mig ännu bättre när jag faktiskt har en bild i handen som de lovade, även om jag fick dela platsen och bilden med svågern, Linnea och några främlingar😉. Samtidigt är jag jätteglad att vi hann fram till dem, och det var ju OTROLIGT snällt av dem att stå uppradade så där i flera timmar för att vi fans skulle få bilder!!
Faktum är att jag förhoppningsvis kommer att se bucklan i morgon också på Nicklas Bäckströms dag med bucklan,  men då tror jag inte att jag kommer att komma så nära den som jag gjorde idag.

Tänk att efter ett årtionde av att ha följt honom varje steg i Stanley Cup slutspelet i Nordamerika så lyckades laget TILL SLUT ta sig hela vägen till toppen och VINNA vilket sedan ledde till att jag fick möjligheten att se och vara på en meters avstånd från Bäckis och världens största sportstrofé!!!
 Det är ganska så sjukt ofattbart och ett minne för livet!!!


fredag 10 augusti 2018

Min älskade PAPPA fyller 70 år!

Det händer mycket i mitt liv just nu.
Idag fyller min älskade pappa 70 år och han och hans fru Monika firade det med att komma upp till våran stad igår och ta in på ett underbart komplex vid havet och idag åkte jag, syrran och svågern dit för att äta lunch med födelsedagsbarnet.

En underbar pappa på lunch med sina döttrar; jag, pappa och syrran💖

Sedan åkte vi till ett jättemysigt kafé vid havet där vi handlade bakelser till födelsedagsfikat som vi planerade att ha hemma hos syrran lite senare.

Syrran och jag slog ihop våra pysselkunskaper när vi skapade pappas födelsedagskort; jag virkade en blomma...

...och syrran gjorde sedan ett superfint födelsedagskort med hjälp av blomman!

 Dessutom fick han en mässingsljuslykta av oss som han och Monika förhoppningsvis kan njuta av i höstmörkret som kommer.

Födelsedagsbakelserna hade tack och lov klarat bilfärden från kaféet och smakade väldigt gott!!!

Innan vi skiljdes åt så åkte vi allihopa och kikade på syrran och svågerns husvagn som de äntligen har fått i ordning och invigde med en premiär-övernattning i natt.

Det var riktigt kul att se hur de har fått till inredningen; husvagnen var i princip i ursprungsskicket från 80-talet när de tog över den så det har funnits mycket utrymme till förbättring😀.

Svågern har fokuserat på elen och den tekniska upprustningen medan syrran tog hand om den mesta inredningen. Hon har använt gamla jeans för att sy nya överdrag till dynorna och nya kuddar. Hon har också sytt nya fräscha gardiner (de gamla gardinerna från 80-talet var verkligen gräsliga och kunde ge en mardrömmar😉).

Jag håller ju även på att virka en matchande kudde😊.

Hon har gjort en speciell tavla till husvagnen.

De har gjort i ordning köksdelen (notera min virkade grytlapp till höger😉)…

...och toaletten har fått en väldigt välbehövlig uppfräschning!

 Både syrran och jag trivs ju väldigt väl med det marina temat efter alla år på båten (som numera lever vidare i Estland och har blivit en uppskattad familjemedlem i en ny familj😢), så det känns väldigt mysigt i deras husvagn nu. Jag ser fram emot att få hänga med på någon liten resa då och då i framtiden😊.

Det blev en väldigt fin dag med pappa och Monika. Det var inte så storslaget firande, men det kändes som om det var på rätt nivå för alla inblandade, och vi fick mycket tid att prata och umgås tillsammans vilket ju är det viktigaste i slutändan❤.


torsdag 9 augusti 2018


Herrejösses vilken  eftermiddag/kväll jag har haft!!!
Jag seglar fortfarande kvar uppe på molnen när jag sitter här i soffan och ska försöka få ner några tankar/intryck på pränt. Framför allt är jag helt slut efter en otrolig dag när jag fick chans att göra något jag drömt om i MÅNGA år!
Själen är full av massa intryck och telefonen är fylld av bilder och videos...medan hjärnan är full av bomull men jag ska försöka fokusera på att lägga upp bilderna/videos med förklarande text... Den här dagen vill jag minnas lääääänge!

JAG HAR TRÄFFAT NICKLAS BÄCKSTRÖM och haft chansen att gratulera honom till Stanley Cup-vinsten!!!

Vid den här tiden på året har nämligen Brynäs IF en internmatch med nuvarande Brynässpelare och NHL-spelare som tidigare har spelat för Brynäs, och det har ju både Nicklas Bäckström och hans lagkamrat i Washington Capitals Christian Djoos gjort. Matchen är gratis och det är ett helt jippo med försäljning och autografskrivning mm. Här var uppställningen av spelare i år, med ett antal superspelare från NHL och spelare som har varit involverade i Brynäs SM-guld 2012 och junior-VM mm.

Min systerdotter Linnea var med mig och när vi kom till arenan satt spelarna och signerade tröjor mm, och när jag såg min favoritspelare sitta längst ut i raden av NHL-stjärnor var det ju självklart att jag skulle ha en autograf, men framför allt få chans att personligen säga Grattis och berätta att jag följt honom såå länge!

Jag blev uppspelt som en 3-åring, men det kom av sig lite när jag såg hur lååååååååång kön var till det bordet, hehe. Dessutom såg jag ju att folk hade med sig tröjor mm som de ville ha signerade men jag hade ingenting..
Så jag lämnade min underbara systerdotter som höll platsen i kön åt mig och gick till souvenirshopen och som tur var så hade de REA på vita t-shirts så jag köpte en och sedan ställde jag mig i den mycket kortare autograf-kön till brynäs-spelarna...

...och passade på att få lite autografer på min tröja från dem också. Dessutom passade jag på att ta lite kort på Christian Djoos och Nicklas Bäckström när de satt vid sina bord!!

Tänk att jag för första gången fick vara så nära honom!!!
Sedan gick jag till Linnea och då hade kön faktiskt börja röra på sig och vi började komma närmare och jag blev mer och mer uppspelt. Samtidigt började de säga att det snart var dags för spelarna att göra sig i ordning för match så jag hann bli lite orolig om jag skulle hinna fram...😱!

Men det gjorde jag!

Här fick jag några andra autografer på min T-shirt, bland annat från Calle Järnkrok...

...som spelar i ett annat superlag i NHL; Nashville! Men vid det laget var jag nästan framme vid Nicklas och var så uppspelt, haha. Tack och lov hade jag min fotograf Linnea med mig som INTE ALLS var uppspelt och därför kunde ta lite kort åt mig.
Och här är jag framme med min t-shirt hos Stanley Cup-mästarna...!!!
Christian Djoos först...

...OCH SEDAN BÄCKIS!!! Snacka om att jag var starstruck!!!

Men jag lyckades få ur mig ett STORT GRATTIS!!!...

..medan han signerade t-shirten MITT PÅ FRAMSIDAN...

...och jag hann också säga att jag (i princip) tittar på alla matcher han spelar!
Som tack fick jag ett härligt leende som jag just då var för uppspelt att uppfatta, men som min strålande fotograf lyckades fånga perfekt😍😍😍!

Jag hoppas att jag inte framstod som ett alltför galet fan (jag hade kunnat berätta att jag t.o.m har drömt om honom🙈) utan bara som någon som älskar att följa hans karriär och har fått såå många underbara timmars underhållning tack vare honom!

Efter den lilla - men för mig GIGANTISKA - stunden så var jag i upplösningstillstånd och ganska så skakig så jag kunde inte ens få min mobil att fungera, haha, utan fick ta hjälp av min assisterande tonåring.

Tack och lov fick jag chans att lugna ner mig på läktaren medan spelarna gjorde sig i ordning för match, och när de kom ut för att värma upp så följde jag förstås Bäckis uppvärmning...

Det var väldigt gott om folk på arenan och det visade sig att det var hela 6000 åskådare som njöt av tillställningen. Inte konstigt att autografköerna var så långa...

Självklart var Brynäs maskot Brynästigern på plats och hälsade på alla barn m fl.

Sedan blev det presention av lagen och även STORA GRATULATIONER till Stanley Cup-mästarna...!

...och då fick Linnea rycka in och filma igen medan jag stod upp och hurrade!!!

Det vita laget var lite bättre i matchen, och vann till slut. Men matchen bjöd på en hel del underhållande spel, även om det märktes att det var i början på säsongen. Och självklart var det en VÄLDIGT snäll stämning på isen. Det blev inga poäng för Bäckis den här dagen, trots att han även fick chans att lägga en straff...

Efter matchen tackade spelarna alla åskådare i mitten på rinken.

Och själv sitter jag fortfarande och fån-ler åt min UUUUNDERBARA dag, och ser verkligen fram emot att jag ska få ytterligare tillfällen den närmaste veckan att se Nicklas Bäckström live, och att jag kanske, kanske till och med kan få komma i närheten av Lord Stanleys Cup-bucklan när Stanley Cup-mästarna ska visa upp den här i sta'n under helgen!!!

Och så måste jag prata med syrran hur man bäst kan bevara min fina autograf-fyllda t-shirt som är guld värd för mig!