...jag hade glömt vad jobbigt det är att följa Washington Capitals i Stanley Cup-slutspelet! I natt gick den andra matchen och jag spelade in den och tittade på den idag och fy så nervös jag är när jag följer matchen. Jag tjuter när de missar målet, och jag tjuter när de håller på att släppa in mål...och hundarna börjar skälla när jag far runt i soffan. Det märks att Alfahanen känner igen sin matte när hon blir galen och börjar skrika för han börjar skälla han också som han alltid gjort när jag blir upphetsad. Skillnaden numera är att han ligger kvar på sin plats och skäller, medan han brukade skälla och komma springande när han var yngre...
Hursomhelst, tillbaka till matchen som gick till andra övertidsperioden (då första målet vinner). Och jag satt med hjärtat i halsgropen hela tiden och blev helt tom när Toronto gjorde mål och utjämnade matchserien till 1-1. Jag har följt laget och Niklas Bäckström i tio år nu och vill sååååååååååå gärna att de ska vinna! De har varit bäst under den vanliga säsongen i flera år nu men slutspelet är något helt annat. Oj vad jobbigt och nervöst det kommer att bli framöver...LÅNGT framöver hoppas jag.
Idag har dessutom Brynäs förlorat första matchen i finalserien här hemma, så idag har det tyvärr inte varit en bra dag i tv-soffan.
Det är svårt för mig att förstå hur andra kan tycka att det är jättetråkigt och intetsägande med sport, när jag själv sitter hemma och håller på att få hjärtattacker under ishockeymatcherna...!
Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!