Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

söndag 15 oktober 2017

Fina mormor❤

Nu är jag åter hemma hos mina älsklingar efter en mysig helg med mormor. Jag har verkligen uppskattat tiden med mormor, men nu är det skönt att vara tillbaka hemma i min soffa och min egna säng med hundarna vid min sida.❤ 
Hundarna har för övrigt haft en trevlig helg hos syrran och svågern, och jag har tack och lov fått kontinueliga rapporter om hur alla mår och små videosnuttar och bilder från deras tid hos 'moster'😊. Jag skulle inte klara av att vara ifrån dem så länge annars...
Här kommer några bilder från min helg hos mormor i huvudstaden...

Jag vill gärna passa på att skämma bort mormor medan jag kan, så jag hade virkat en
duk med hjärtan åt henne. Dessutom hade jag bakat saffransskorpor 
och pepparkaksskorpor till henne.

Hon hade strukit sina gardiner så jag fick hjälpa henne att hänga upp dem.
Dessa röda gardiner skulle upp i vardagsrumsfönstret. På väggen bakom mormor hänger en massa 
släktkort och på kistan bakom henne lade hon sin nya duk.
Dessutom passade jag på att dammsuga åt henne medan jag var där.

Jag brukar alltid få vissa rätter när jag är hos mormor, eftersom jag 
älskar hennes biff stroganoff och hennes köttbullar. Och allt ska läggas 
upp på serveringsfat mm; inga matbrickor i soffan hos mormor inte😉.

Jag virkade den här supermjuka och supergosiga sjalen till mormor för något år sedan,
och nu fick jag äntligen se henne bära den. Älskade mormor❤

Trots att jag såg fram emot att få åka hem till hundarna igen, så fick jag ändå en klump i magen när jag skulle lämna mormor. Om 3 veckor fyller hon 90 år så då ska vi åka och fira henne, så förhoppningsvis dröjer det inte länge tills vi ses igen, men det är aldrig roligt att åka ifrån de människor man älskar. Mormor (och förr i tiden morfar) har ALLTID funnits där för mig; som barnvakt när jag var liten, som extrahem när jag pluggade på universitet i Stockholm, som besökare när jag bodde i London, och som någon jag alltid kan prata med. Hon är en av de få människor som jag litar 100 % på, och som jag känner älskar mig villkorslöst❤. Det är speciellt.

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!