Stackars liten...

Stackars Solstrålen hade en jättejobbig natt, vilket innebar att jag var ute med honom tre gånger under natten och på morgonen fick jag torka spyor. Sedan hade han olyckor inomhus och i trapphuset, så det var bara att ställa in planerna för dagen och cykla iväg till apoteket tidigt på förmiddagen och köpa magmedicin och hoppas att den skulle hjälpa. Jag vill helst undvika att åka till veterinären igen... Det har gått så mycket pengar i år på Alfahanens kosttillskott och Kaxmörtens tandoperation mm att jag är helt pank.

Hur som helst, han fick medicin så fort jag kom hem igen och sedan var vi ut ett par gånger med rinnande mage innan han och jag och de andra hundarna alla kollapsade på soffan mitt på dagen och sov/vilade i fem hela timmar. Det kändes som en mycket bra utveckling, även om jag är orolig för uttorkning och hade kokat vätskeersättning som jag försökte skeda i honom under eftermiddagen. Innan vi gick ut vid fem-tiden så drack han vatten - halleluja!!! - och ute så behövde han inte tömma magen en enda gång - dubbel HALLELUJA!!!

Sedan dess har han legat och sovit förutom när han har fått mer medicin och mera vätskeersättning och jag håller tummarna så hårt nu för att det har vänt... Man är så fruktansvärt maktlös när de är dåliga - man kan ju inte ens fråga dem hur de mår! - och man har hjärtat i halsgropen hela tiden tills man märker att de börjar må lite bättre...

Jag somnade som en stock en stund på eftermiddagen - två nätter med förstörd sömn tar knäcken på mig - men annars har jag försökt att virka lite grann, även om det är svårt att fokusera helt på det eftersom jag hela tiden sneglar på Solstrålen.
Dock fick jag ta en paus från handarbetandet när Alfahanen helt plötsligt snodde min handarbetsplats i soffan när jag reste mig en stund.

Jag kunde ju inte köra bort honom så jag åt lite middag och satt med datorn en stund medan han låg och sov på mitt handarbete och såg så oskyldig ut så 😉.

Men nu har han gått och lagt sig på sin plats så jag ska virka lite och försöka ta mig igenom ett avsnitt av Morden i Midsomer innan vi går ut på kvällspromenaden. Sen får jag bara hålla tummarna och vänta och se hur natten blir...

Annie