Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

tisdag 6 september 2016

Tandbesvär

Igår kväll när jag skulle borsta tänderna på hundarna så märkte jag att Kaxmörten helt plötsligt hade en ännu större glugg emellan framtänderna än vanligt... Han bröt ju en tand förra året som ledde till att jag fick ta honom till veterinären för att dra ut tandroten så han har en liten glugg sedan tidigare.

Vilket alltså innebar att jag igår kväll insåg att ännu en av hans framtänder hade blivit avbruten... Shit! Jaha, det var bara att ringa veterinären och få en tid till tandoperation. Risken om man inte tar bort resten av tanden på en gång är att om det blir problem längre fram riskerar man att inte få någon ersättning från försäkringsbolaget. Och det är ju inte ett alternativ...

Det känns bara lite frustrerande att trots att jag har skött om hans tänder väldigt noga (borstar alla hundarnas tänder varje dag) och till och med fick beröm hos veterinären förra gången, så har han ändå fått de här problemen. Jag vet ju att små hundar har mycket mer problem med sina tänder än större hundar, men ändå... Får försöka att tänka som en veterinär sade en gång när vi pratade om Solstrålens tänder (som är sämre än Kaxmörtens): "tänk hur det hade varit om du INTE hade skött om hans tänder". Men det är svårt...jag är ju så noga med deras hygien eftersom jag vill att de ska vara friska, och eftersom jag vet att jag har dåligt med pengar och inte råd med en massa veterinärsbesök. Som det är nu så kommer nog min underbara mamma att få hjälpa mig med operationskostnaderna...

Annie

2 kommentarer:

  1. Fy vad trist! Tur att du har din mamma som kan hjälpa till! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är SÅÅÅ tacksam att hon kan rycka in...men det känns lika jobbigt varje gång...det är ju skämmigt att inte kunna klara sig själv i den här åldern...

      Radera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!