De senaste dagarna har jag haft jobbig ångest. Rätt vad det är så händer det något som framkallar ångesten och sedan får jag dras med den i dagar tills jag har lyckats koppla av tillräckligt och distanserat mig tillräckligt från det ångestframkallande situationen/händelsen att kroppen och hjärnan till slut kan varva ner till en - för mig - normal nivå. Allt påverkas under tiden; min kropp, min hjärna, min sömn, mitt psyke, min toleransnivå, mitt tålamod, min ork, min energi, min livslust mm. Tack och lov för viss medicin som kan ge mig lite välbehövlig sömn och lite ångestdämpande lättnad mellan varven. Som ni kanske förstår så faller många saker ifrån under dessa perioder, som t ex bloggen. Stört omöjligt att fokusera på att skriva något vettigt när hjärnan håller på att koka över...
Det som hjälper mest vid ångestens perioder (förutom viss medicin) är gos med hundarna, bra serier på tv och spännande sport att engagera sig i. Allt som jag bryr mig tillräckligt mycket om för att det ska kunna dra mig ur ångestens grepp för en liten stund. Tyvärr har jag ju inte Tyson vid min sida längre... Han som var den allra bästa ångestmedicinen. Det räckte med att lägga armarna omkring honom och begrava ansiktet i hans mjuka päls så kände jag mig direkt lugnare och tryggare igen. I alla fall så länge jag hade armarna om honom. Men tack och lov skänker Kaxmörten ganska mycket tröst, och framför allt har han så mycket kärlek att ge mig som får mig att känna mig en aning bättre. I alla fall för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!