Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

måndag 30 juli 2018

🍖🍖🍖A dog and his bone🍖🍖🍖

När Alfahanen fyllde 13 år för några veckor sedan fick han bland annat ett stort tuggben av 'mormor' (min mamma). Eftersom det förekommer en del 'tuggis-avundsjuka' här hemma så fick jag välja ett bra tillfälle att ge det till honom...och det blev idag. 
Samtidigt som han fick sitt stora tuggben med torkad kyckling fick Kaxmörten och Solstrålen två små tuggben med kyckling var så att de förhoppningsvis inte skulle märka på en gång vad deras storebror hade fått... Ja, det fungerade i 5 minuter i alla fall😉.

ÅHHH vad nöjd han var med sitt tuggben!!! Han bet och gnagde och slickade och
tuggade och jag riktigt hörde vad han smaskade😀!

Han har aldrig fått ett sådant här ben förut; jag måste ju normalt köpa 3
av varje typ av tuggben jag ger dem och det blir ju alldeles för dyrt när 
det är ett sådant stort tuggben.

Han jobbade och gnagde och tuggade och blev mer och mer utsjasad i den klibbiga värmen...
men fortsatte gjorde han. Det var väldigt länge sedan som jag sett honom sååå engagerad i ett 
tuggben vilket var underbart att se😊❤! Tack mormor!
Men till slut var han tvungen att vila och sträcka ut lite...
Både Kaxmörten och Solstrålen cirkulerade omkring sin storebror som hajar och stirrade lystmätet på det stora tuggbenet medan Alfahanen låg och tuggade på det, men ingen av dem gick fram. De har fortfarande lite respekt för sin storebror även om han har blivit gammal. Men när Alfahanen tog en liten paus i sitt tuggande för att vila - men ändå hade tuggbenet nära - så försökte Solstrålen närma sig med den lömska avsikten att sno tuggbenet. Alfahanen fräser väldigt sällan ifrån åt sina brorsor nu för tiden, men då skedde det verkligen! Solstrålen fick sig en rejäl utskällning och fick krypa iväg...och för mig var det väldigt skönt att se! Jag önskar annars att Alfahanen skulle orka fräsa ifrån mera än vad han gör nuförtiden, eftersom de andra två lyssnar ännu bättre på honom än på mig.


Jag vet inte hur länge han orkade tugga på benet exakt, men den torkade kycklingen var definitivt avgnagd när han slutligen gick ut på balkongen för att vila. Då sprang Solstrålen fram, snabbt som en vessla, och bar iväg det och började tugga. Och sedan dess har han och Kaxmörten hunnit bråka om tuggbenet och tuggat isär det i flera bitar och faktum är att nu när jag skriver detta så ligger Kaxmörten bredvid mig i soffan och tuggar på en av bitarna som är kvar. Alfahanen har tuggat lite mer på det också, men jag tror att han egentligen är fullkomligt nöjd med den underbara långa stunden när han låg och gnagde bort all den goda torkade kycklingen som var lindad omkring tuggbenet😀.
Och med tanke på det nöjet som han - och sedan de andra två - fick ut av detta tuggben måste jag nog kolla vad det kostar att köpa... Jag vill ju gärna kunna skämma bort honom lite extra den här tiden som han har kvar...❤❤❤

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!