Idag har vi tagit det lugnt, förutom timmen i hundgården när hundarna fick leka med ett par av sina kompisar. Det verkade som om Solstrålen var glad över att kunna busa igen, och matte var lika glad över att se honom busa och ha roligt:) Jag har haft huvudvärk som har kommit och gått hela dagen, men jag har ändå lyckats brodera en del.
Nu är det inte långt kvar innan jag kan börja dekorera älvan - som jag har döpt till Belle - med metalltrådar och pärlor! Längtar!
Annie
Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!
Du har ju kommit hur långt som helst med broderiet!!! Förstår att det är en rolig del av arbetet att få "blinga" älvan ;)
SvaraRaderaSkönt att alla fyrfotingar är sig själva igen!
Tidigare så var jag rädd för att 'blinga' älvan; det verkade så komplicerat och svår och som något som jag inte skulle kunna göra. Men efter att ha prövat på att sy på pärlor på ett litet projekt, och efter att ha gjort syrrans enhörning så har jag insett hur KUL det är!!!
RaderaJag är så tacksam att alla verkar ok:D
Vilket tålamod du har!
SvaraRaderaEller hur! För några år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle klara av ett sånt här broderi!
SvaraRadera