Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

lördag 18 augusti 2018

ICEBREAKERS - vilken ishockeyshow!!!

(När jag kom hem igår kväll efter den här underbara händelsen så försökte jag lägga upp det här inlägget, men efter alla känslor under kvällen och efter att ha stått upp under hela matchen så var jag sååå trött så det var omöjligt att hålla mig vaken så länge som det behövdes för att göra ett inlägg värdigt den här fantastiska upplevelsen. Så nu sitter jag här mitt på dagen och skriver färdigt inlägget. Det handlar enbart om ishockey så är du inte intresserad kan du sluta att läsa nu!)

Lineup


Igår var det sommarens fjärde och sista stora hockey-event med Nicklas Bäckström, och det känns lite sorgligt måste jag medge. Det har varit sådana underbara sportupplevelser som jag kommer att minnas för alltid. Nu är det snart dags att återigen följa Washington Capitals och Nicklas Bäckström från tv-soffan, men jag gör det nu med många FANTASTISKA personliga minnen av Bäckis från den här sommaren❤😍!

Igår var det så dags för en välgörenhetsmatch mellan ICEBREAKERS och hemmalaget Valbo HC, och det var en STOR händelse i vårat samhälle. Jag lyckades tack och lov få tag på två biljetter i början på sommaren (fast jag egentligen inte har råd med det) efter mycket om och men. Icebreakers består ju i princip av svenska NHL-spelare, och det fanns inte på kartan att jag skulle gå miste om att se Peter Foppa Forsberg, en av Sveriges bästa ishockeyspelare genom tiderna, och min favoritspelare Nicklas Bäckström spela ishockey tillsammans på min hemmaplan. Hela icebreakers-laget såg ut som följer...

Målvakter :
Linus Ullmark Buffalo
Anton Forsberg Chicago

Backar:
Mattias Ekholm Nashville
Tobias Enström Icebreakers
Christian Djoos Washington
Ludvig Byström Florida

Forwards:
Nicklas Bäckström Washington
Peter Forsberg. Icebreakers
Jonathan Dahlén. Vancouver
Emil Pettersson. Nashville
Adrian Kempe. Los Angeles
Elias Lindholm. Calgary
Andre Burakovski Washington
Anton Rödin Anaheim
Elias Pettersson. Vancouver

Flera av dessa spelare som tex Mattias Ekholm, Adrian Kempe och alla spelarna i Washington Capitals har jag ganska stor koll när jag tittar på NHL så det var RIKTIGT HÄFTIGT att se dem live så här. Och att se Peter Forsberg...även om han bara spelar för skojs skull nuförtiden så kändes det riktigt STORT att få se honom spela live...och jag kan tala om att det syntes fortfarande varför han räknas som en av de riktigt stora inom världsishockeyn!

Så hela tillställningen började med autografskrivning, och jag hade för mig att jag för länge sedan läste att bara barn skulle få autografer😒. Dock hade jag inte läst något om det på sista tiden, så jag hoppades att jag skulle få en chans att också få autografer...!!! Därför gick jag dit i tid till för att kunna ställa mig i kön...


...och hoppades innerligt att någon inte skulle komma fram till mig och säga att du är inget barn- flytta på dig! Dock var det en hel del andra vuxna i kön så jag hoppades på det bästa😉. Men det var lugnt tack och lov, och eftersom det var en ganska överkomlig kö - jämfört med de enorma köerna som jag stod i under helgen - så kom jag relativt fort fram till hallen där alla NHL-spelarna satt uppradade.


Det var ingen direkt stress över hela situationen så jag började fundera på om jag kanske kunde få möjlighet att be Bäckis skriva en personlig autograf...???! Tänk om, alltså!?
Jag fick chans att få min t-shirt full med autografer och önska NHL-spelarna lycka till nästa säsong. Jag fick också en autograf från Peter Forsberg, och jag hade förberett lite röda kort som jag tänkte att de tre Washingtonspelarna skulle signera. Jag planerar nämligen att med syrrans hjälp göra ett collage som minne över deras vinst i Stanley Cup, så jag vill samla på mig material som passar in.
Och när jag kom fram till Bäckström så var det lugnt och jag tog chansen och frågade honom om han skulle kunna skriva en hälsning till mig...jag skulle ju göra ett collage...och det gjorde han snällt med ett leende!!! Jag var såååå överlycklig och tacksam...och kunde inte låta bli att brista ut i ett JAG ÄLSKAR DIG!!! Han bara skrattade och tog det med ro; så underbart! Jag flöt därifrån på mina moln men lyckades ta ett kort på dem när de satt uppradade...


...innan jag flöt ut ur hallen😁😂! Snacka om att jag var LYCKLIG!!! Den upplevelsen var liksom PRICKEN ÖVER I:ET från en helt magisk hockeysommar!!!

Sedan var det dags att gå in i ishallen. Dörrarna öppnade ganska tidigt men jag förstod att det snabbt skulle var svårt att få bra platser så jag gick in och letade upp den bästa platsen tillgänglig; det var ju redan mycket åskådare på plats och jag visste att det skulle bli mer än fullt till slut. Klubben fick ju ansöka om att ta in flera åskådare för att biljetterna var så eftertraktade!


Hallen är ju väldigt enkelt utförd och har STOR potential för förbättring, och de enda åskådarplatser tillgängliga är träläktare som egentligen är ståläktare.


Efter ett tag kom Valbos herrlag ut och började värma upp, och även min ishockeyintresserade svåger - som jag hade hållit en plats åt - dök upp efter jobbet. Vid det laget började det blir RIKTIGT FULLT med åskådare.


Sedan kom Icebreakers-spelarna ut och tack och lov stod vi på den sidan där de värmde upp.


Eftersom jag är en sådan ishockeynörd så älskar jag att titta på uppvärmningen...


...och idag var ju ingen skillnad när jag fick se nr 19 Nicklas Bäckström värma upp (med Valbo HC:s mössa på huvudet)…


...och självaste ishockeylegenden Peter Forsberg nr 21!!!

Foppa i mitten!

Strax innan matchen skulle börja var det fortfarande åskådare som skulle få plats på läktarna så alla fick stå upp för att alla skulle få plats. Jag konstaterade att jag var väldigt glad att jag kom dit så tidigt....Det var inte fullt så kallt inne i rinken som det var i söndags, och med alla åskådarna så blev det ännu varmare under kvällen. Dock hade jag en tjockare jacka än förra gången så jag frös ingenting tack och lov.
Efter uppvärmningen var det snart dags för introduktionen av lagen och mest applåder fick förstås Peter Forsberg...


...och så småningom Valbo-sonen Nicklas Bäckström!


Sedan var det dags för matchen att dra igång...


...och som väntat så hade Valbos herrlag inte en chans mot alla dessa NHL-spelare, trots att NHL-spelarna mest åkte runt med ett leende på läpparna medan Valbo-spelarna fick kämpa järnet för att hänga med...Matchen spelades förstås väldigt snällt utan avbrott och tacklingar.


Jag kommer inte ihåg exakta siffror men jag tror att Icebreakers ledde med 8-3 efter andra perioden, så till tredje perioden fick Valbos herrlag en extraförstärkning vid namn Nicklas Bäckström😀. Han spelade perioden i den gröna Valbo-tröjan men med VIT hjälm; väldigt praktiskt när de har på sig något som snabbt urskiljer dem från andra spelare...!

Valbos förstärkning nr 19 byter spelarbås.
Lite häftigt att se honom spela i Valbo och här tekar han för sin barndomsklubb.


Det var häftigt att se hur Valbo mentalt lyftes av att ha en sådan otroligt skicklig spelare som Bäckis i sitt lag. Det visar bara hur stor påverkan EN spelare kan ha på ett helt lag...


Men trots att Nicklas hjälpte Valbo i den sista perioden så förlorade de matchen med 11-5...


... men det kändes ganska oväsentligt i det stora hela. För oss åskådare var det ju bara en enorm ynnest att få se dessa skickliga ishockeyspelare på så nära håll, och det måste ha varit en helt sjuk upplevelse för Valbos hockeyherrar! Jag antar att det kommer att kännas ganska skönt för dem att återgå till de vanliga motståndarna som inte är fullt så skickliga med puck och klubba😀.

Efter slutsignalen var det den obligatoriska uppradningen av spelare på offside-linjerna...


...sedan lite fotografering av lagen. När det här stjärnspäckade laget radade upp sig för fotografen var det inte många mobiltelefoner som låg kvar i åskådarnas fickor😉😊. ALLA med mobiltelefoner tog kort kan jag lova!


Här är båda lagen samlade och dokumenterar ett minne för livet för Valbo HC. De flesta av dessa lokala ishockeyspelare kommer ju aldrig få chansen att spela mot sådana motståndare igen!


Som vanligt efter en sådan här tillställning så var det intervjuer efteråt och småsnack alla spelarna emellan.

Undra hur många intervjuer Peter Forsberg har fått göra genom åren..??

Dags för hemfärd för många åskådare...


...och jag och svågern kunde konstatera att det inte är ofta som man ser köer som dessa i vårat lilla samhälle!


Några reflektioner...

- Nicklas Bäckström är nog glad att få återvända till Washington snart och slippa den här galna tjejen som förföljer honom överallt i hans hemmastad😉😀!

- Jag hade ingen aning om att spelare som Peter Forsberg och Mattias Ekholm var så stora! Det var en markant skillnad på dem och vissa andra spelare!

- Det var RIKTIG häftigt att kunna stå så nära NHL-spelarna under matchen och kunna se deras ansiktsutryck.

- Trots att matchen var extremt vänskaplig och lågintensiv så såg man verkligen vilken skicklighet NHL-spelarna har med pucken och klubborna. Valbo blev helt utspelat ibland och det såg ofta ut som om de hade färre spelare på isen än Icebreakers. Dessutom var passningssäkerheten och puckrörelsen helt otrolig; man kunde ofta stå och räkna antalet passningar NHL-spelarna emellan; typ som när man spelar kinaschack.

- Det var ingen höjdare att stå upp på läktaren under perioderna, men turligt nog - eller kanske tyvärr kan jag tycka - så gick perioderna väldigt snabbt eftersom det i princip inte var några avblåsningar överhuvudtaget. Dessutom var jag så full av beundran över NHL-spelarna att jag knappt tänkte på benen under perioderna.

- När jag stod så nära rinken så fick jag verkligen en känsla för HUR SNABBA vissa spelare är på isen. André Burakowski spelar i Washington och där har jag ofta sett hans snabbhet. Dock fick jag en hel annan känsla för det när jag stod så nära i verkligenheten. Det behövdes bara några skridskoskär så åkte han ifrån sina motståndare lätt som en plätt.

- Den här upplevelsen var HELT KLART värt 300 kronor! Ishockeygodis på högsta nivå trots att det inte fanns någon passion eller intensitet i matchen. Men det fanns massor av lekfullhet, skicklighet, hockeykunnande och glädje och det kan var minst lika underhållande ibland!!

Annie

1 kommentar:

  1. Oj, vilken upplevelse för dig! Nu har du många fina minnen att tänka tillbaka på och det ska bli kul att se din minnestavla, du och din syster är så kreativa inspirerande i ert skapande :)

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!