Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

lördag 24 februari 2018

Glad Alfahane!

Nu när min älskade Alfahane är så gammal är det svårt att se till att hans liv har den rätta balansen mellan vila, lek och promenader. Han har ju alltid varit väldigt aktiv och sprungit mycket och lekt med aktiveringsleksaker mm. När han var yngre hade jag också råd att köpa en massa smaskiga tuggben till honom, vilket inte är möjligt just nu.
Jag vill ju verkligen att varje dag ska vara bra för honom och ge honom livsglädje. Mentalt sett vill han ju göra precis som han alltid har gjort. Dock klarar hans höfter inte av så mycket spring och lek i hundgården längre, och senaste gången han lekte med en aktiveringsleksak blev han väldigt stel i frambenen också. Han är ju så duktig på att leka med aktiveringsleksaker att han tar i som om han vore en tonåring igen och det klarar inte hans kropp så bra längre. Samtidigt så vet jag att han alltid har älskat sina aktiveringsleksaker och då vill jag ju verkligen inte missunna honom det.

Nyligen fyllde jag på mitt hundgodisförråd, så idag tog jag fram en ganska enkel godisboll och lade i lite leversnittar till honom. Den kräver inte några avancerade rörelser för att få fram godiset ur en godisboll; han behöver bara rulla den fram och tillbaka. 

Åh, vad han tyckte det var kul!!! Först försökte han gå runt och putta på bollen med nosen och tassarna, men ganska så snart lade han sig ner på sin plats istället och fortsatte rulla på bollen med tassen. 



När han var yngre så fick jag göra det lite svårare att få fram godis ur leksakerna eftersom han är så duktig på att ta fram godis, men idag insåg jag att jag behövde göra det lite lättare istället så att han inte längre behöver jobba lika intensivt för att få fram godiset. Det viktigaste är ju att han få fram godiset och får ha kul; han behöver inte göra av med en massa extra energi längre.
Jag satt bredvid honom och tittade på när han lekte och jag blev alldeles tårögd när jag såg hur lycklig han var.


Vi höll inte på så länge för jag ville inte att han skulle överanstränga frambenen. Dessutom masserade jag honom lite extra efteråt. När vi var ute på promenad lite senare så verkade han dock vara ganska ok i benen tack och lov.


Helt klart får vi göra det här ofta igen, nu när jag har insett att det finns saker jag kan göra för att aktiveringsleken ska bli enklare för honom. Jag lär ju mig hela tiden hur jag ska anpassa mig till hans nuvarande behov och hur jag kan göra hans pensionärsliv så bra som möjligt så länge som möjligt. Alfahanen är ju min första hund, och min syrra påpekade dessutom att vi aldrig har haft en så gammal hund i våran familj tidigare, trots att vi har haft ett 10-tal hundar genom åren.

Annie

2 kommentarer:

  1. Åh så kul att se att han ´har kul även fast han är lite gråhårig<3
    Btw så har jag skapat en ny blogg
    https://beingtrueme.blogspot.se/?view=classic
    som dessutom är på engelska.
    Hoppas du vill läsa. Kramar systerdotter

    SvaraRadera
    Svar
    1. bara söka på beingtrueme.blogspot.com så kommer den upp

      Radera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!