Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

lördag 6 januari 2018

Jag känner mig så himla tacksam inombords...

...när underlaget är så pass bra ute att Alfahanen kan nosa omkring utan att riskera att halka omkull hela tiden. Och så har det varit idag😊.
Igår sjönk temperaturen under nollan och vi fick ett tunt lager av snö vilket innebar att marken blev mycket strävare och helt plötsligt kunde min gamla älskling gå mycket lättare.
Mitt på dagen gick vi en liten promenad till en skogsdunge och alla tre njöt av att nosa runt.

Kaxmörten i sin nya tröja



På eftermiddagen gick jag bland annat igenom mina påsar med restgarner inför nya handarbetsprojekt. Trots att påsarna egentligen var i vägen för Kaxmörten när han skulle spana på tjejer, så löste han som vanligt problemet på egen hand...


...och lyckades kravla sig upp till toppen av alla påsar för att kunna titta ut genom fönstret. Jag kunde bara skratta åt honom och lät honom hållas en stund.


Framåt kvällen var det dags för nästa promenad och då ville faktiskt Alfahanen följa med; det är inte ofta han tycker det behövs en eftermiddagspromenad. Jag kan inte låta bli att undra om det inte var för att han visste att det var mycket roligare att vara ute nu när han faktiskt kunde gå ordentligt...???
Väl utomhus kände jag mig så lycklig inombords när han kunde gå runt och nosa i sin egen takt utan att halka, och klättra försiktigt över lite snöhögar❤❤❤. Jag var sååå glad för hans skull😊! Jag kände också hur jobbigt det har varit att hela tiden hålla koll åt honom och oroa mig för honom när vi är ute på isigt underlag.

Väl hemma i vårat hus så gick vi igenom våran vanliga trapp-procedur där han får en godisbit ungefär vartannat trappsteg; dels för att han ska ta det lugnt i trappen och få små micropauser för att vila höften, och dels som en positiv motivation att ta sig uppför trappan.


Självklart har ju de andra två sötnosarna märkt att man helt plötsligt har börjat få godis när man går i trappen så de är super-uppmärksamma då😉.

VAR ÄR VÅRAT GODIS???

Fast Kaxmörten och Solstrålen får gå hela vägen uppför trappen innan de får sina godbitar; någon måtta får det vara på godiset...och på mattes hundgodisekonomi😉!
Vad gör man inte för sina älsklingar...?

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!