Ett komplicerat förhållande...

Solstrålen och Kaxmörten har alltid haft ett litet komplicerat förhållande. De är båda två dominanta och de vill båda två bestämma över varandra, och när deras viljor kollideras kan det hända att det slutar i bråk. Trots att Kaxmörten egentligen ligger högre i rang än Solstrålen så ger sig Solstrålen väldigt sällan när de ryker ihop. Samtidigt kan de också leka tillsammans och ha utbyte av varandra, och även om Kaxmörten retar ihjäl sig på 'brorsan' ibland, så älskar Solstrålen sin ettriga,sura bror.

Jag har alltid gett mig sjutton på att de ska kunna samexistera och har inte gjort någon stor grej av att de bråkar, även om det ibland har slutat i ett tjuvnyp och lite blodvite. Jag har en känsla av att mer känsliga/okunniga människor kanske inte skulle ha vetat hur de skulle ta itu med problemet och det skulle kunna ha slutat i att Solstrålen och Kaxmörten hade varit värsta fiender och inte kunnat vara del i samma flock.

Numera har jag lärt mig hur jag ska tillrättavisa dem och visa att det är JAG som bestämmer och ingen annan. Jag har också lärt mig vad som brukar orsaka bråken och försöker förekomma de situationerna så gott som det går.

Faktum är att de faktiskt börjar komma bättre överens numera. Mycket har säkert med deras ålder att göra; de börjar faktiskt båda bli lite till åren. Men jag tror också att det har blivit en indirekt konsekvens av att Alfahanen inte orkar hänga med på alla aktiviteter, utan att det har blivit extra mycket tid för mina bråkstakar tillsammans bara de två och jag.
Alfahanen orkar inte gå långa och många promenader, så ofta är det bara vi tre som går ut. Likadant är det många gånger vi tre som går ner till hundgården när Alfahanen är hemma och vilar. På det sättet tror jag att mina två slagskämpar har fått en större flockkänsla tillsammans, istället för att konstant vara sura på varandra.

Därför kan de faktiskt ligga bredvid varandra i sängen numera utan att det ska muttras om vem som egentligen borde få ligga där. Och det är ju mycket mysigare måste jag säga😊. Det är supergulligt när de faktiskt kan ligga nära varandra och samsas om utrymmet, och det värmer verkligen mitt hjärta. Vem vill inte gå och lägga sig när man har de här två sötnosarna bredvid sig i sängen???

Annie