Ett År

Den sista bilden på mig och min älskling.

Sista kvällen på balkongen

Den sista morgonen tillsammans.

Idag är det exakt ett år sedan jag var tvungen att ta farväl av min älskade Tyson💔😢.
Det känns som om det var igår. Sorgen gör inte lika knivskarpt ont som i början men minnet av honom är så starkt inpräntat i mig att det skulle kunna varit igår som vi skiljdes åt😢.
Det känns helt obegripligt att jag har faktiskt har lyckats - på något sätt - ta mig igenom ett helt år utan honom... För ett år sedan kunde jag inte ens föreställa mig att vara utan honom en minut.
Det känns som om jag har förändrats det här jobbiga året som har gått...och inte direkt till det bättre. Jag är ännu mer känslig, jag har svårare att känna glädje och inte samma frid i själen.
Kanske har jag inte sörjt helt klart ännu...eller haft chansen till lugn och ro i livet igen...Det har varit 18 månader med den ena jobbiga händelsen efter den andra som sedan toppats med en pandemi.
Kanske inte så konstigt om jag känner mig lite sargad...💔