Firande i Corona-tider...

Idag fyllde min systerson Simon 19 år. Var sjutton har tiden tagit vägen?!
Jag och mamma var över till syrran för lite födelsedagsfirande à la Virus-style. Mamma och jag sitter långt ifrån varandra och syrrans familj - tur att de har stort vardagsrum - och vi turas om att gå ut i köket och ta fika och dansar allmänt sett omkring varandra på avstånd. Fikat var för övrigt jättegott; i alla fall det jag tog. Lite mumsig fruktsallad istället för daimtårta och supersmarriga blåbärsbullar med vaniljkräm. Mums!

Trots att världen är som den är så känns det ändå viktigt att försöka göra det så normalt som möjligt för den yngre generationen. Det känns som om de har svårast att hantera situationen. Vi äldre accepterar nog läget bättre och förstår varför vi ska göra som vi gör. Själv fyller jag 50 i juni, men känner ingen stress över att det antagligen inte blir något direkt firande. Dels är jag fullkomligt nöjd med ett lågmält firande, och dels finns det saker som är viktigare. Dock känns det tråkigt att jag antagligen inte kommer att kunna träffa min mormor och pappa som annars hade kommit och hälsat på, men kan vi undvika viruset så är det värt det❤. Men för en ung person är det nog svårare att hantera att speciella dagar kanske inte blir så speciella som man skulle vilja just nu. Och då har de ändå förhoppningsvis hela livet framför sig. Men förmåga att se det stora perspektivet ökar nog med åldern, i alla fall i de flesta fall.

I Simons fall fick han en liten slant av mig samt en påse med bakade chokladmuffins. Från början hade jag inget kort, men med hjälp av lite klistermärken etc så lyckades jag få till ett skapligt kort med bara det material jag hade liggandes hemma.

Det finns i alla fall ingen annan som har fått likadant födelsedagskort.