Riktigt Ont...

...har jag haft idag i ena axeln. Det känns som om jag har haft en knut stor som en fotboll av smärta i axeln. Jag är ganska så säker på att det beror på den stress och spänning som min kropp utsetts för när vi går hundpromenaderna just nu.
Jag får gå på helspänn hela tiden för att kolla så att Alfahanen inte går på hala isfläckar och ramlar, och samtidigt är Kaxmörten helt döv och ska stanna överallt och lukta på fläckar från löptikar (vilket Alfahanen också vill göra men för det mesta inte kan eftersom det är svinhal is där). För att inte tala om Solstrålen som aldrig har lärt sig - trots 100-tals timmar av träning  - att gå fot och i stället far runt som en galning och snurrar in oss i kopplen samtidigt som vi alla försöker hålla balansen.
Behöver jag säga att jag hatar all ishalka som är på marken just nu??? Och jag tycker så synd om Alfahanen som har svårt att komma fram till träden och buskarna där han vill uträtta sina behov eftersom marken runtomkring är täckt av jättehal is.
Och som om inte det räcker så har Kaxmörten gnällt konstant i ungefär 3 veckor eftersom han vill ut och ragga löptikar... Faktum är att det är hans födelsedag idag men jag har inte orkat fira något mer än att hundarna har fått lite gott tuggis. Försöker att inte ha dåligt samvete över det; jag vet ju att han inte har koll på sådana saker... Istället har jag halvlegat i soffan och försökt stötta upp min onda axel så att jag i alla fall har kunnat virka på min gosiga sjal.

Så, summan av kardemumman är väl att det kanske inte är så konstigt att min kropp protesterar just nu...  

Annie