Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

måndag 15 oktober 2018

*Han tog rullatorn och stack!'

Det var länge sedan vi var i skogen med syrran och deras hundar, så tanken var till stor del att passa på medan Alfahanen fortfarande kunde njuta av en skogstur. Och vädret var ju underbart varmt och soligt för att vara i mitten på oktober så det passade väldigt bra igår. Den lilla skogen ligger nära oss så det var ingen risk för älgjakt just där, tack och lov.

Jag hade med mig ett längre repkoppel till Alfahanen eftersom han aldrig har kunnat vara lös. De andra håller sig alltid runt oss så de har inget problem att vara lösa. Dock trodde syrran att Alfahanen inte borde behöva ett koppel eftersom han inte kan springa lika fort och är stel och lugnare nu på ålderns höst. Jag var lite mer tveksam för jag vet att min pälskling gärna glömmer att han är pensionär och att han fortfarande vill försöka göra som han gjorde för 10 år sedan😉. Men jag tänkte att 'vi prövar väl' och ser hur det går. Så han blev lyft ur bilen och sedan gick han iväg och nosade och pinkade och försökte gå lite ibland lingonrisen.


Men det dröjde bara till slutet av denna filmsnutt innan han kom på att han faktiskt inte hade något koppel på sig...YIPPIEE!...och att han faktiskt kunde göra vad han ville...WHOHOO!
Så han började trava iväg på grusvägen framför oss. Det gick inte så fort och det var en ganska stel travning men framåt gick det och bort från oss tog han sig😊. Det var verkligen som om det hade gått upp för honom att efter hela 13 år hade han äntligen chansen, ha! Jag ropade på honom upprepade gånger, men endera så hörde han inte mig eller så struntade han i mig för han bara fortsatte att trava längre  och längre bort. Så då fick jag ju börja springa efter honom samtidigt som jag skrattade för fullt för det såg så underbart ut att se honom njuta av livet och av friheten. Och han höll sig hela tiden på grusvägen och det gick inte så fort för honom så jag såg honom hela tiden och blev aldrig orolig. Men till slut så blev han tvungen att sätta sig och skita - tack och lov😁! - så då lyckades jag komma ikapp våran underbara gamla rymling, men jag skrattade så jag nästan grät, och han verkade mycket nöjd med livet även om han också var mycket trött!



Jag och Alfahanen (och Kaxmörten och Solstrålen som hade följt med mig när jag började springa) började gå tillbaka till syrran och svågern som väntade på oss och när vi kom fram till dem så sade syrran att 'Han tog rullatorn och stack!', vilket förstås fick mig att skratta ännu mer😀! Min älskade pensionär❤! Det var verkligen ingen tvekan om att han njöt för fullt och hade det jättemysigt i skogen även om han fick kämpa sig fram när han försökte gå och lukta bland snåren vid sidan av grusvägen.

Innan vi åkte hemåt så låg han en stund bland löv och gräs och vilade och njöt av livet...



...och vi passade på att ta jättefina kort på honom.





Jag är verkligen glad att vi kom ut i skogen och att jag fick chansen att se mina pälsklingar ha så roligt!


För även om detta inlägg i princip bara har handlat om Alfahanen så kan jag rapportera att ALLA hundarna var riktigt trötta och nöjda när vi åkte därifrån. Och jag kommer minnas och le länge åt den underbara synen av min älskade Alfahane som tog rullatorn och stack😁❤!

Annie

1 kommentar:

  1. Look at the smile on his lovely face! It sounds like you all had a ball xx

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!