Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

torsdag 25 oktober 2018

Aldrig för gammal för skoj...


Min älskade Alfahane har alltid älskat aktiveringsleksaker, och han har dessutom varit väldigt duktig på att lista ut hur de fungerar. Ingen aktiveringsleksak var för svår för honom har det känts som, och jag fick köpa svårare och svårare leksaker genom åren för att utmana honom (och för att han inte skulle få fram allt godis på en minut...😉).

Men de senaste åren har detta förändras i och med att han har blivit gammal. För några år sedan märkte jag att det var jobbigt för honom att gå runt länge hemma och jaga en leksak. Att dessutom jobba med tassarna för att få leksaken att göra det han ville ledde lätt till att han blev stel😢. Så under ett tag så visste jag inte hur jag skulle göra med den typen av aktivering för honom och slutade därför helt med aktiveringsleksakerna eftersom jag inte ville överanstränga honom och hans leder i onödan. 
Men efter ett tag kändes det inte bra heller, eftersom jag vill att han ska ha ett rolig liv och uppskatta varje dag han har kvar trots att han är gammal. Dessutom VET jag ju att han älskar aktivering även om han inte klarar av det på samma nivå längre. Så jag fick ändra mitt tänk. Istället för att ta bort leken helt och sluta med det för att det var för svårt, så vände jag på det och prövade att göra det mycket lättare för honom. Ganska självklart kan man tycka, men jag har ju alltid varit inställd på att UTMANA mina hundar och göra saker svårare; inte lättare. Men så får man nog tänka med en riktigt gammal hund...gör det LÄTTARE igen!

Så jag tog fram en av de enklaste leksakerna jag hade: en rund boll med ett lagom stort hål där godiset/maten lätt ramlar ur. Sedan sade jag åt Alfahanen att ligga i sin älskade mjuka biabädd (som har en naturlig kant) och satte mig själv bredvid och gav honom sedan bollen. 
Vilken lycka för honom! Det fungerade så bra eftersom jag satt bredvid och stoppade bollen från att fara iväg, vilket innebär att han kunde ligga ner hela tiden. Och godiset trillade lätt ur bollen så han inte behövde jobba så jättemycket för att få belöningen, men tillräckligt för att han skulle tycka det är roligt😊! 
Så nu gör vi detta några gånger i veckan och han älskar det! Och samtidigt kan hans 'bröder' också leka med andra aktiveringsleksaker på sina nivåer så alla har något att göra. Det märks så klart att han inte orkar lika mycket som förut...


...och när han nästan har tömt bollen så är han mer än redo att sova en stund. Men han somnar nöjd och har får göra något han älskar utan att överanstränga sig och det gör mig så glad❤.


Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!