Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

torsdag 20 februari 2020

Senaste tidens stickning

Det händer så konstiga saker i min kropp just nu... Jag har alltid haft mycket mensvärk genom åren, och nu mot slutet har det blivit ännu värre. Men nu har jag haft mens i tre dagar och jag har knappt känt av magen! Såå himla konstigt. Normalt får jag se till att ha en dos värktabletter i mig dygnet runt under mensdagarna, men den här gången har jag bara tagit två tabletter än så länge...helt sjukt! Men jag klagar inte; med tanke på alla jobbiga hormoner så är det inte mer än rätt att de här klimakteriebesvären leder till någon bra just nu också....

Hursomhelst, eftersom jag inte har haft någon magvärk så har det blivit en del stickning de senaste dagarna. Jag bestämde mig för att testa ett nytt vantmönster av Maja Karlsson som heter Kompassros. Det är ett sjöinspirerat motiv som påminner mig om lyckliga barndomsminnen och jag har varit sugen på att testa det ett bra tag. 


Jag hittade ett ljusgrått ullgarn häromdagen som jag trodde skulle funka till mönstret och började sticka den fina mudden. Sedan började jag sticka mönstret med ett mörkgrått garn och det var väldigt roligt att se det fina mönstret växa fram. Dock var jag lite osäker på om mönstret syntes tillräckligt bra, men jag försökte ignorera den rösten inombords och tänkte att det blir nog bra till slut ändå.
.

Jag stickade klart nästan hela vanten igår, och i morse tittade jag på vanten i dagsljus...


...och insåg att NEJ, det här blev inte bra. Mönstret smälter nästan in i vanten, och min dåliga trådspänning på baksidan gör problemet ännu värre tyvärr.
Så det var bara att repa upp allting som jag hade stickat de senaste dagarna. Dock börjar jag bli bättre på att repa upp och inte känna mig så deppig över 'misslyckandet', så några timmar senare började jag på en ny vante med samma motiv. Jag älskar ju mönstret och ville inte ge mig, men den här gången valde jag färger som DEFINITIVT kontrasterar tillräckligt mycket.


Dock är det kanske inte den mest passande färgsammansättning för detta motiv, men det är den bästa färgkombon jag har tillgänglig. Mönstret syns i alla fall väldigt bra den här gången!

1 kommentar:

  1. Tråkigt att repa upp, men det är ju viktigt att bli nöjd med det man gör. Kommer bli jättefint!

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!