Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

måndag 21 maj 2018

Ny vecka, men...

Just nu tryter verkligen blogginspirationen... Faktum är att det är lite stiltje i mitt liv överhuvudtaget. Jag har ett några stora projekt som jag måste/borde/behöver ta itu med här hemma men jag kommer inte igång med dem utan de känns just nu som berg som är omöjliga att bestiga... Jag vet inte om det är värmen, hormoner eller något annat som gör det men jag klarar knappt av att ta mig ur soffan. Fysiskt kan jag det men psykiskt/mentalt sett så vill jag verkligen inte göra något annat än att halvligga i soffan och virka och titta på tv.

Jag har dessutom en illavarslande känsla av att Washington kommer att åka ur Stanley Cup-slutspelet i natt😢. De ledde med 2-0 i matcher i konferensfinalen, men sedan har de förlorat tre matcher på raken och får inte till sitt spel som de borde. I natt måste de vinna för att ta matchserien till den 7:e och avgörande matchen, men de spelar på hemmaplanen och det har inte varit en fördel för dem i år. Så jag känner mig dyster över det också...

Ibland känns det så himla tungt att jag är ensam människa här hemma... Det är ALLTID jag som måste göra saker om det ska bli gjort, och det finns ALDRIG någon annan här som kan hjälpa till. Ibland skulle det vara så skönt om man kunde dela sin börda med någon som kunde hjälpa till och pusha på och ställa upp när jag själv inte orkar/klarar saker. Hundarna håller mig sällskap och ser till att mitt liv har en mening och att jag tar mig ur sängen och ut ur Våran Lilla Vrå varje dag, men de är tyvärr inte så duktiga på att dela kostnaderna här hemma eller hjälpa till att städa när det behövs... Det är nog det värsta med att leva själv; att allt här hemma står och faller på MIG. Bara det faktumet kan få en att känna sig handlingsförlamad ibland....

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!