Förbättringar???

I mitt bostadsområde har vårat fastighetsföretag bestämt att det ska ske en säkerhetsförbättring för alla hyresgäster. Det innebär låst tvättstuga med digital bokningstavla, nya säkerhetsdörrar till lägenheterna (frivilligt), konstant låsta portar med porttelefon och tagg, och postfack för alla boenden i entréerna.

Jag har inte känt mig speciellt positiv till de här förändringarna. Alla hyresgäster gavs chansen att rösta om man ville ha dessa förändringar eller ej, men jag tror att fastighetsföretaget hade genomfört allt ändå oberoende av vad vi hyresgäster tycker. Nu sades det att de flesta röstade 'ja' - men jag tror det var oväsentligt i det långa loppet; förändringarna hade skett ändå. Jag har ju bott många år i London, och jämfört med DE boende-upplevelserna (i inlägget http://varanlillavra.blogspot.se/2014/03/my-home-is-my-castle.html kan ni läsa en del om det) så har min nuvarande lägenhet i Sverige känts som Fort Knox, så jag har inte kunnat se varför alla dessa förbättringar borde göras.

Och framför allt har jag - om jag ska vara riktig ärlig - väldigt svårt för förändringar som jag inte har någon kontroll över. Och ännu värre är det ju förstås när jag inte riktigt kan förstå vitsen med dessa förändringar, och när jag ska lita på att människor - som jag INTE litar på - vet vad de gör...! Ja, med alla mina nojor så har helt enkelt alla dessa 'säkerhetsförbättringar' känts så LÅNGT IFRÅN förbättringar som det kan tänkas..! Jag har vänner som känner likadant, och vi har diskuterat vad allt detta kommer att innebära, och vad för problem som kommer att uppstå...

 Tänk om jag står utanför porten mitt i natten efter kvällspromenaden och den där löjliga lilla plastbrickan inte fungerar och jag inte kommer in i min lägenhet??
Tänk om jag blir fördröjd när jag ska tömma mina maskiner i tvättstugan och dörren är låst när jag ska hämta min tvätt???
Tänk om det blir strömavbrott och inga av digitallåsen kommer att fungera - då kan jag inte komma in till mitt hem!!

Ja, jag kan lugnt säga att det är mycket olika farhågor och orosmoment som har snurrat runt i mitt huvud den senaste tiden, eftersom allt detta ska verkställas de närmaste veckorna... Och de nya säkerhetsdörrarna har legat ute på gården under presenningar som ett stort hot till min sinnesro...!

Så idag, när jag var på hemväg med hundarna efter en promenad, så ser jag några killar i arbetskläder i en port och de håller på med de nya postfacken. Jag stannar upp och funderar en kort stund...ska jag eller ska jag inte...? JA, JAG SKA!
Så jag öppnar porten, och frågar killarna om de jobbar med låsen etc (vilket de självklart gör eftersom det står 'lås&alarm' på deras kläder men man måste ju vara artig). De svarar trevligt att 'ja' det gör de och då ser jag min chans att fråga ut dem om ALLT, och då menar jag ALLT jag har gått och funderat på!
Jag frågar om strömavbrott, jag frågar hur länge räcker nödbatteriet räcker, jag frågar hur taggen kan fungera, jag frågar om postfacken, jag frågar om säkerhetsdörrarna...ja, ni förstår! De är jättetrevliga och svarar utförligt på allt, även om de skrattar lite också och säger att jag är lite konservativ etc (förstår inte ALLS vad de menar...). Till slut känner jag mig nöjd och tackar för att jag fick fråga ut dem, och de säger att det är bara att återkomma om jag har flera funderingar:)

Jag gick därifrån och det kändes så bra. Jag fick svar på mina frågor och farhågor, och jag fick en chans att förstå hur systemen fungerar. Och killarna var riktigt trevliga och hade ingenting emot att jag ifrågasatte allt de berättade och hade bra svar på allt. Ja, jag sade ju att jag inte litar på folk etc...! Så nu känner jag mig nöjd med det nya säkerhetssystemet och inte alls lika orolig. Jag kan till och med se fördelarna. Och återigen inser jag att jag behöver förstå förändringar för att kunna acceptera dem på ett bra sätt. Jag har blivit påtvingad så mycket i mitt liv av andra människor, så det minsta jag begär för att må bra är att jag ska kunna förstå stora förändringar när de drabbar mig.

Jag tror inte killarna förstod vilken god gärning de gjorde idag, men jag är VÄLDIGT tacksam för att de tog sig tid att prata med mig, och dessutom på ett så professionellt och trevligt sätt:)))

Annie