Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

onsdag 17 juni 2015

Favoritstund med Alfahanen

Numera är Alfahanen både gråare och kraftigare...precis som hans matte, haha!

En av mina favoritstunder med Alfahanen är sent på kvällen innan vi går och lägger oss.

Efter vi har gått den sista kvällspromenaden så brukar jag sätta mig på golvet i hallen och pyssla om hundarna. Jag borstar tänderna på dem och kollar deras öron mm. Först är det Kaxmörtens tur att få sina gaddar rengjorda och en extra kram om han behöver det. Sedan är det Solstrålens tur. Han är inte så förtjust i att bli ompysslad, så vi tränar på det varje gång. Jag kelar med honom och kollar hans öron - som ofta behöver bli rengjorda - och sedan borstar jag hans tänder. Det tog lång tid innan han vande sig vid tandborstningen, men nu är han riktigt duktig måste jag säga. Sedan brukar jag hålla honom i famnen en stund så att han ska öva på att koppla av när jag håller på med honom. När jag har pysslat om både Kaxmörten och Solstrålen så släpper jag in dem i sovrummet så att de kan gå och lägga sig på sina platser.

Sedan sätter jag mig på golvet i hallen igen och kallar på Alfahanen som har legat och sovit medan jag har pysslat om hans brorsor. Ibland behöver jag kalla på honom några extra gånger eftersom han är lite långsammare nu när han är äldre, men han kommer alltid till slut och sätter sig framför mig. Då lägger jag armarna omkring honom, medan han vilar sitt huvud på min axel. Jag talar om för honom att han är 'mattes Älskling' samtidigt som jag njuter av att begrava mitt ansikte i hans päls. Jag kliar honom på bröstkorgen vilket han älskar. Är han riktigt trött så brukar han lägga sig ner och då masserar jag hans ryggrad och kliar honom - förstås - på bröstkorgen. Sedan borstar jag tänderna på honom. Efter alla dessa år så är han väl van med det, även om det inte direkt är hans favoritsysselsättning... För att vara tio år så har han JÄTTEFINA tänder - nästan inga missfärgningar eller beläggningar alls - men så har jag också alltid borstat hans tänder. Schäfrarna vi hade när jag växte upp hade mycket beläggningar mm på sina tänder. Jag tyckte att det såg så hemskt ut att jag bestämde mig där och då för att om jag någonsin skulle ha egna hundar så skulle jag borsta tänderna på dem.
Och det har jag gjort.

Tillbaka till mysstunden som jag har med Alfahanen...När jag har borstat klart hans tänder så brukar jag få några nospussar av honom och sedan går han och lägger sig i mitt sovrum i sin biabädd (på sommaren) eller i min säng (på vintern). Det är så mysigt att ha den här stunden med Alfahanen, och den har blivit ännu viktigare nu när han har blivit äldre. Vissa dagar vill han bara ligga och sova när vi är hemma och då har vi inte så mycket kvalitetstid tillsammans. Andra dagar måste jag fokusera på Solstrålen för att han behöver stimulans eller motion. Därför är det skönt att ha en stund i slutet på dagen som bara är min och Alfahanens där jag kan pyssla om honom och tala om för honom hur underbar han är. Det är dessutom en väldigt avkopplande stund för mig eftersom han är så lugn och stabil, och många gånger när jag har mått dåligt så har det varit så otroligt skönt att kunna krama om honom och få insupa hans lugn och få känna den där tryggheten som jag alltid känner när jag är nära honom.
Att dela den här stunden med honom är definitivt en av mina favoritstunder på dagen.

Annie

3 kommentarer:

  1. Visst är det mysigt med mysstunderna? Den där tiden som man kan fokusera helt? Jag har ju bara Denniz och lillmatte att fördela tiden emellan och det går ganska bra. Lillmatte har sin timme när hon ska läsa för mig och jag ska läsa för henne. Då sitter vi i soffan och myser eller ligger i min säng och myser. Då brukar Denniz bara ligga och sucka :) Men han vet att när lillmatte lagt sig är det hans stund.. och då är det klappa och massera som gäller. Jag är så glad att jag kan hålla på med hans öron, tassar, mun och så vidare utan att han säger något om det.. det är ju bara nu med skadan han är lite kinkig...

    Ibland vaknar Denniz på natten och då kommer han och slår mig med tassen och vill pussas och så lägger han sig på rygg, tryckt mot min sida, så att jag ska klia på magen och bröstkorgen... tills jag somnar ;)

    SvaraRadera
  2. Jag tror det är viktigt att ha de här stunderna när man enbart fokuserar på de/dem man älskar. Tiden går så fort, och så mycket kan hända i livet, så det är skönt att ha de här stunderna när man verkligen ta vara på de man har omkring sig. Då vet man att man verkligen har tagit vara på tiden man har tillsammans med dem. (Jag tänker ofta på det här eftersom Alfahanen börjar bli så gammal...)

    SvaraRadera
  3. Jag förstår det.. men det borde man tänka på jämt! Jag har alltid sett till att få mycket tid med min dotter... jag åker hellre på en spännande utflykt med henne än städar/diskar på hennes vakna tid.. det kan jag ju greja med när hon sover.. eller nästa dag om jag blir för trött på kvällen. Saker man gör tillsammans för en närmare varandra och man bär med sig minnena för alltid. Detta gäller både människor och djur!! Det som är svårast är att uppskatta de små stunderna tillräckligt mycket medan man fortfarande "tar dem för givet" så att säga.

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!