Kliv, kliv, överlev...

Det är lite mycket nu.

Jag kände mig deppig redan innan jag fick 5 hundar här. Sedan när vi skulle gå vår första kvällspromenad igår så öste regnet ner och alla hundarna blev dyngsura och hela hallen blev nerstänkt och avtorkad och tre stora badhandukar blev dyngsura och smutsiga. Sedan väckte Solstrålen mig under natten och ville gå ut och kissa...och jag var jättetrött eftersom jag hade sömntabletter i kroppen. Och det öste fortfarande ner. Jippi. Så vi var ut och kissade och gick in. När jag hade lyckats somna om så väckte Solstrålen mig igen och den här gången ville han bajsa... Vid det laget mådde jag inte så bra; jag blir lätt illamående om jag måste gå upp flera gånger med sömnmedel i kroppen... Men jag lunkade runt med honom i ösregnet tills han hade bestämt sig var han skulle sätta sig... Sedan tog det ett tag innan jag kunde somna eftersom kroppen inte mådde så bra.

Idag har jag förstås känt mig trött och grinig och inser att detta kommer att bli en LÅÅÅÅÅNG vecka. Förutom att gå ut med 5 hundar minst tre gånger om dagen - plus kissrundor för de två hundar som inte kan hålla sig mer än några timmar - ska jag mata fiskar och hämta post mm varje dag och tvätta på onsdag (som jag redan har skjutit på en gång så jag måste tvätta...) och mensen är dessutom på gång... Disken växer igen i köket och jag har ingen ork att ta itu med den heller. För att inte tala om mängden hundhårstussar som ökar med en alarmerande fart på golven...

Det gäller helt enkelt bara att överleva, men vi får se hur mycket jag orkar blogga. Mitt fokus blir sport på tvn och den virkning jag orkar. Fick lägga komplicerade virkprojekt åt sidan idag för det finns inte nog med energi för att klura ut komplicerade mönster...

Just nu hoppas jag bara på att jag kan få sova ostört hela natten.

Annie