Han kom och hälsade på mig för att jag skulle få chans att köra lite bil. Det var nämligen han som lärde mig att köra bil en gång i tiden, för nästan 30 (!!!!!!!!) år sedan. Medan mina jämnåriga kompisar klagade över hur drygt det var att övningsköra med deras föräldrar, så hade pappa och jag det jättetrevligt:) Han tänkte ut en massa roliga körövningar för mig att göra, och ofta satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord medan jag körde. Eftersom jag körde upp privat och pappa inte hade lärt upp någon annan helt förut så tog det några uppkörningar tills jag fick mitt körkort, men det var en stor dag för mig - och pappa - när det ÄNTLIGEN skedde!
Sedan har jag kört i England när jag var au pair och i USA och i Nya Zealand när jag var där på semester, och lånat bilar av mina föräldrar och morföräldrar ibland. Själv har jag ju tyvärr aldrig haft råd att ha bil, trots att jag tycker det är så roligt att köra bil. När jag var liten så brukade jag få sitta och ratta bilen lite grann åt pappa när vi var ute vid båten på landet och det var alltid en höjdpunkt.
Sedan jag blev sjukskriven så hade jag dock en period när jag mådde dåligt och inte klarade av att köra bil och då blev det ett uppehåll på nästan två år när jag inte körde. Det har varit så med flera vardagssaker för mig under mina sjukdomsår... Ett tag klarade jag inte av att åka och handla själv, och under ett antal år klarade jag inte av att cykla tex. Dock har de här perioderna gått över så numera har jag inget problem med att cykla och handla och inte heller bilkörningen känns jobbig. Jag har en väldigt stark inre själslig kompass som talar om för mig vad jag klarar och inte klarar och den lyssnar jag på väldigt noga numera. Speciellt eftersom jag i så många år totalt ignorerade hur jag mådde och hur jag kände över saker och ting vilket sedan var del i varför jag blev så sjuk.
När det gäller bilkörningen har jag knappt haft möjlighet att köra bil det senaste året, så när jag pratade med pappa om det nyligen så föreslog han att han skulle komma och hälsa på mig en dag så att jag fick chans att köra hans nya bil:)
Och den dagen hade vi tillsammans idag!
Det var så kul! Hans nya bil var riktigt häftig, med en massa nya finesser som var spännande att testa. Vi åkte till flera fina ställen häromkring, bland annat ut till havet vilket var UNDERBART! Det är alldeles för lite hav i mitt liv numera.
Mitt första försök till panorama foto:) |
Vi var nog ute och körde i 3-4 timmar och det var som gamla tider igen:) Jättekul att få köra igen och umgås med pappa och sitta och prata:) Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag sådana saker:)
Och otroligt skönt att få chans att köra lite bil igen! Jag (och pappa) jobbade hårt för det körkortet en gång i tiden och jag vill gärna fortsätta att köra bil, även om jag inte har möjlighet till det så ofta just nu. Även att hyra en bil ett dygn kostar ju en del pengar.
Så STORT TACK till min fina, fina pappa för att du tog dig tid för mig idag:)
Det blev en toppendag!
Annie
Förstår att du saknar att köra bil, toppen att kunna låna en och få en trevlig utflykt på köpet!
SvaraRaderaLåter som en väldigt bra dag för dig och din pappa som ni säkert hade glädje av båda två!
SvaraRadera