Jag är ingen vit människa!

Jag tycker mycket om att läsa inredningstidningar typ Leva&Bo, Drömhem & Trädgård, Älskade Hem och Härligt Hemma. Det är roligt att se hur andras hem ser ut, även om jag inte har så mycket gemensamt med folk som lever i tjusiga villor och har gott om pengar att välja ut de perfekta möblerna och inredningsdetaljer. Men med tiden har jag framför allt insett att jag inte har något gemensamt alls med alla dessa människor som lever i alla dessa VITA hem som verkar finnas över hela Sverige!

Ett tydligt bevis på det har jag till exempel fått när jag har försökt sälja några av mina virkade 40-tal grytlappar (ja, jag vet...jag borde aldrig mera virka en grytlapp!). De är färgglada - mycket rosa, lila och gul - i alla möjliga virkade mönster (se här tex). Tyvärr sålde jag bara 2 stycken, och min syster har tröstat mig med en kommentar typ ¨De är jättefina, men de flesta har nog vita kök så grytlapparna är kanske lite för färgglada..:)¨ Vilket i sin tur fick mig att inse att jag kommer aldrig att virka gryttlappar som bara är VITA...vad tråkigt det skulle vara!

Ibland har jag haft väldigt tillfälliga perioder när jag har försökt att anamma det populära VITA och avskalade, men det dröjer inte länge förrän det dyker upp lite rosa prylar... och lite färgglatt handarbetat... och lite färgglada ljuslyktor... Ja, ni förstår vad jag menar...! Omöjligt!

När jag flyttade in i våran lilla vrå hade alla väggar någon sorts beige/grå tapet förutom hallen som hade blekgröna tapeter...inte min stil alls! Numera har jag två fondväggar tack vare min händiga pappa. I hallen valde jag en lite mer romantisk stil på tapeten...

...tillsammans med min nya underbara rostavla:)

I vardagsrummet valde jag precis den tapeten jag ville ha, och den är allt annat än sterilt vit...

Jag älskar den här tapeten eftersom den har färgglada blommor och innehåller mina
favoritfärger Rosa och Lila på en dramatisk svart botten.
Detta är för övrigt min handarbetshörna:)

Även jag har handlat möbler på loppis, men tvärs emot den allmänna trenden att måla allt VITT så målade jag mina möbler ceriserosa...

Jag kan visst ha vita dukar men då vill jag gärna att de har färgglada blom-motiv:)
  

Jag vill gärna att mina blommor är färgglada också!

Mitt lilla vardagsrumsbord är svart och har också en underbar duk från Hemtex med rosa blommor...

...och senast jag var på IKEA hade de rea på ceriserosa badrumsmattor och hos oss blev det en perfekt liten gosig matta för hundarna vid soffan.


Ser ni den virkade filten som ligger på soffan?
Självklart vill jag ha fullt av färgglada handarbetade
föremål i min lilla vrå! Just den här filten har min mamma gjort,
men jag har också föremål som min mormor och farmor har gjort, för
att inte tala om allt jag har gjort själv-och allt färgglatt!

Jag har vita IKEA hyllor, men då måste de dekoreras med några färgglada blommor mm...


Tavlan med tulpaner har jag själv broderat.

I köket har jag vita väggar och en vit gammal spis, men de fula spisplattorna täcks av färgglada spisplattor...

...och självklart har jag färgglada egenvirkade grytlappar!

Eftersom jag läser så mycket inredningsreportage där olika stilar beskrivs, så har jag funderat mycket på vad MIN stil skulle kunna kallas...?? Hmm... Definitivt FÄRGGLAD och BLOMMIG, men sedan tar det stopp..! Jag vet att min stil- som för all del är ganska begränsad på grund av ekonomiska förutsättningar -  definitivt INTE är minimalist, eller vintage, eller industri, men kanske lite Romantisk...? Eller varför inte lite Cottage-stil (Stug-stil låter inte alls lika fint...)? Så, vad blir det för stil..? En Romantiskt Färgglad Handarbetad Blommig Cottage-stil?? Något annat förslag, någon?

Det allra viktigaste för mig är ändå att jag omger mig med saker som jag tycker om och blir glad av, och att min vrå är mysig och avkopplande för både människor och hundar. Och jag blir helt klart glad och välmående av blommönster, glada färger, handarbetade alster och kuddar och filtar i massor!

Och jag har konstaterat och accepterat att jag är definitivt INTE en VIT människa!

Ha det bra,

 

Annie