Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

tisdag 17 juni 2014

Gamla takter...

Jag har haft ett problem de senaste dagarna...

Jag har ju hållt på och virkat grytlappar de senaste veckorna, eftersom jag tänkte att de kanske skulle kunna säljas på loppisen och för att jag kände för att virka. Tyvärr sålde jag bara ...hm...två...hm... grytlappar (och gav syrran två som hon ville ha) så nu har jag 20-30 fina grytlappar liggande här hemma. Då verkade det inte så smart att bara fortsätta göra grytlappar bara FÖR ATT...

Så, vad skulle jag göra då när fingrarna längtar efter att hålla i ett handarbete? Ja, jag tog fram min färgglada virkade löpare som jag höll på med och fortsatte virka på den, men det tog inte lång tid att göra klart den...

Ja, jag vet, jag har inte fäst trådarna än...
Vad ska jag göra då..? Jag är inte sugen på att brodera så det var inte ett alternativ. Dock fyndade jag lite härliga garner för ett tag sedan...

 
 
...som jag tänkte att jag skulle kunna använda till att sticka någon enkel sommartopp - någon gång... Kanske jag ska börja med den...? Nu är det ju så att det var mycket länge sedan som jag stickade en tröja. När jag var i tonåren stickade jag en massa tröjor, men det var då det...Nu för tiden stickar jag bara sockor- om jag överhuvudtaget stickar. Det är något helt annat när man har 100 maskor på en sticka och man måste sticka varv efter varv efter varv efter varv... Orkar jag verkligen det? Klarar jag det?
 
Men, idag bestämde jag mig för att lägga upp hundra maskor med det mörkrosa garnet och prova att börja sticka... Och, vet ni, mina gamla takter satt i!!! När jag väl satte igång så visste fingrarna precis vad de skulle göra - även om jag tittade på tvn - och antal varv ökade och ökade med en snabb takt. Efter drygt tre timmar hade jag använt hela nystanet, och stickat ungefär 16 centimeter:)))
 

 
Jag känner mig riktigt stolt över mig själv! Det är tydligt att sticka tröjor är som cykling - har man väl lärt sig det så kan man det för alltid! Med den här takten så kan jag nog ha en sommartopp klar om 2-3 veckor! Då kanske värmen har kommit tillbaka också... Nu ska jag fortsätta att sticka med det gula garnet:)
 
Ha det bra,
 
Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!