Ni vet den där amerikanska tv-serien Vänner som var superpopulär för några årtionde sedan??? Som alla pratade om och som alla tittade på???
Förutom jag då förstås.
Jag förstod aldrig vad som var så bra med den. Jag förstod liksom aldrig humorn. OM jag råkade se något avsnitt så skrattade jag aldrig...för det var ju inte roligt. Så jag blev aldrig ett fan.
Häromveckan råkade jag hamna på en kanal som visade ett avsnitt av Vänner. Och jag slötittade i några minuter...och drog lite på munnen...och innan jag visste ordet av så hade tiden gått och avsnittet var slut. Och jag ville se nästa avsnitt...som turligt nog kom direkt efteråt. Och jag tittade...och skrattade...för det var ju faktiskt, helt plötsligt, roligt..! Helt plötsligt skrattade jag åt Ross torra humor...och Pheobes utsvävande kommentarer...och Joey's total-korkade beteende...
Helt plötsligt tycker jag att Vänner är en bra serie, och jag sitter och skrattar när jag ser avsnitten..?! Det känns ju helt knäppt! Jag gillar ju egentligen inte Vänner... Och varför nu? Varför inte för 20 år sedan?? Det känns helkonstigt att jag faktiskt drömmer om att ha hela dvd-boxen med alla säsonger... Tänk vad trevligt att titta på i sommar när alla andra åker på semestrar och jag sitter här själv i min supervarma lilla vrå och svettas... Är det verkligen jag som känner så?!
Tänk vad konstig man kan vara ibland.
Nu - 20 år senare - är jag helt plötsligt också en sån som gillar Vänner.
Annie
Bättre sent än aldrig! Själv är jag en av dem som älskat serien från första stund, såg den i min studentlägenhet när jag pluggade till lärare. Ett tag sedan, tydligen!
SvaraRaderaÄlskar Vänner!!
SvaraRadera