I väntans tider...

Just nu går jag och väntar och längtar...
Jag väntar på att de riktiga vintersporterna ska dra igång! Och nu är det nära😀!

I helgen blir det en liten mjukstart med storslalom! Och i mitten på november sänder Vinterstudion med längdskidor första helgen. Och i början på december drar skidskyttet igång! Åh vad jag längtar!
Längtar efter att begrava mig i soffan med filtar och hundarna och bara njuta av skidsport och prat om skidsport och lyssna på Andrè Pops...och av att handarbeta timma efter timma allteftersom jag följer tävlingarna och expertanalyser.
Vinterstudiohelgerna är de bästa helgerna på hela året!!

Annie

Pysselkaos

Idag kom mensen med medföljande magvärk och trötthet...
Trots det lyckades jag ändå dra igång lite julpysselkaos...

...och jag bakade dessutom supermumsiga saffransmuffins med vit choklad och apelsin (jag har smält i mig tre stycken redan)! Jag ville egentligen skriva ett inlägg på julbloggen men jag har haft lite svårt  att hålla mig vaken nu på kvällen så det får vänta. Jag hade nog kunnat gå och lägga mig halv nio om jag velat...

Annie

Skaldjur i stora lass!

Idag bjöd mamma mig, syrran, svågern och Linnea på kräftskiva! Hade från början tänkt att bara ta med Solstrålen eftersom Alfahanen inte orkar gå upp för de fem trappor som mamma har upp till sin lägenhet, men min svåger erbjöd sig att bära 30 kg Alfahane hela vägen upp så då kunde jag ta med alla hundarna❤. Så tacksam för jag gillar inte att lämna honom (och de andra) hemma om jag inte måste.

Alla tre hundarna vet att de har en hink med leksaker/tuggis hemma hos mamma så jag hann knappt in genom dörren förrän de hade dragit fram hinken och tömt ut leksakerna. Jag är verkligen såå tacksam att mina hundar är så välkommen hos mina nära och kära😊. Alfahanen lade genast beslag på en boll som han sedan ville gräva ner i en hink med en tomatplanta i som stod på mammas inglasade balkong😁. Jag tyckte inte det var en så bra idé så jag lyckades stoppa honom från det. Då kröp han in och gömde sig själv och bollen bakom hennes kökssoffa istället. Har man en fin boll så måste man ju gräva ner den och gömma den; det hör ju liksom till. Det vet ju alla😉!

Jag  hade virkat ett juligt grytunderlägg till mamma som värdinnegåva. Det otroligt fina mönstret kommer från bloggen PYSSELOFIX och kan hittas HÄR. Jag älskar att virka grytunderlägg; man kan variera dem så mycket och det är också ett projekt som blir fint, är användbart och tar inte så lång tid att göra. Det här är dock det mest avancerade grytunderlägget jag har virkat så man ska nog inte ge sig på det om man är en nybörjare...

Men fint blev det!

Mamma hade dukat upp massor av godsaker.

Kräftor, räkor, grönsaker, frukt och kex och ost. Det var så himla gott och vi lät oss väl smaka! Jag älskar kräftor och räkor men de senaste åren har jag inte haft råd med dem så det var en otrolig lyx att få vräka i sig skaldjur för en gångs skull😊.

Det var en jättetrevlig eftermiddag med fint umgänge och god mat och jag var proppmätt när vi åkte därifrån. Hundarna hade varit vakna mestadelen av tiden också så när vi kom hem dröjde det inte länge förrän vi alla satt/låg och sov utslagna i soffan här hemma😊.

Annie

Kika in på julbloggen...

...så kan ni läsa om min dag som innehöll både frost på marken och glass i handen och nötter i påsar😊. Inlägget hittar ni HÄR!
Jag är ganska slut i skallen efter dagen och ska koka lite risgrynsgröt till middag och titta på något avkopplande på TV.

Annie

En ny och väldigt kär ägodel!

Som ni vet så är ju jag ett STORT sportsfan, och framför allt älskar jag NHL-ishockeylaget Washington Capitals där min favoritspelare Nicklas Bäckström spelar tillsammans med ligans bästa målskytt Alexander Ovechkin som även är lagets kapten. Ovechkin kom till laget 2 år innan Bäckis, och sedan har de spelat tillsammans i 11 år. Bäckis har dessutom assisterat till mer än hälften av Ovechkins mål i ligan. 

Det största man kan vinna inom ishockey är Stanley Cup och få sitt namn ingraverat på den enorma  och tunga Stanley Cup bucklan. Men vägen dit är VÄLDIGT LÅNG och för de flesta ishockeyspelare ouppnåelig. Först måste de 33 lagen spela 82 matcher under den ordinarie säsongen mellan oktober-mars och sluta topp 8 av 16 lag i en av de två konferenserna (Östra vs. Västra). Sedan ska man spela 4 omgångar i slutspelet mot de allra bästa lagen där man i varje runda spelar bäst av sju matcher. Och varje omgång blir bara svårare och svårare allteftersom lagen försvinner och de bästa är kvar. Det innebär att man i slutspelet måste vinna 16 matcher mot bästa motstånd för att få den stora äran att lyfta Stanley Cup bucklan.

Washington Capitals hade bara nått finalen EN gång på över 40 år och aldrig vunnit...tills de lyckades vinna i våras!!! Och i en fjärdedel av alla de åren så har jag följt dem i deras kamp om äran, och jag måste erkänna att det FORTFARANDE känns lite smått overkligt att de faktiskt lyckades vinna! Och efter ett lag har vunnit så får varje spelare en dag med den stora bucklan då de får ta hem den till sitt land och visa upp den för så många som möjligt. Och i augusti i år var det Nicklas Bäckströms tur.

Någon gång under den här sommaren så fick jag idén om att göra ett collage som minne av den här underbara sommaren då jag fick se Washington vinna Stanley cup, och jag fick se Bäckis och Stanley Cup bucklan live och jag fick chans att träffa Bäckis personligen och gratulera honom och få en personlig autograf. Så jag har samlat på mig bilder och autografer och i söndags så hjälpte min otroligt duktiga syster mig att sammanställa allt. Jag hade en del idéer om hur det skulle se ut på ett ungefär, men syrran är den som har scrapbooking kunskapen att sammanställa det snyggt så jag tog väldigt tacksamt emot hennes hjälp!

Så vi gick igenom materialet jag hade och syrran hjälpte mig att fixa till korten så att de skulle kunna hänga ihop och få plats tillsammans.

Efter ett tag fick vi till en ganska bra ordning bland allt material...

...och började få en känsla för hur det hela skulle hänga ihop. Vad som kunde ta lite mindre plats och vad som var viktigare för mig.
I princip så var mitt jobb att TYCKA om allt medan syrran var den som gjorde så gott som allt praktiskt😊. Och jag är enormt tacksam för hon är så duktigt och snabb; hade jag inte haft hennes hjälp hade jag fortfarande hållit på och jag hade definitivt inte varit lika nöjd!

Här börjar man få en känsla för hur collaget skulle bli. Dock så behövde vi syrran göra i ordning lagets symbol, den blårödvita örnen (den vita fågeln i mitten nedanför).

I verkligenheten ser den ut så här...

...och när syrran hade klippt och skurit och satt ihop blått och rött och vitt papper så såg hennes örn ut så här:

HEELT OTROLIGT! Min syrra är verkligen sjukt duktig på scrapbooking och papperspyssel!

Sedan återstod bara några finjusteringar som att hitta exakt rätta platsen för allt viktigt, och rama in autograferna (från Bäckström och de två andra svenskarna i laget).

 När vi var klara satte vi upp collaget på ett vitt bakgrundspapper...

...och ramade in det hela med en svart ram.

Jag älskar verkligen resultatet och jag är såå nöjd! På den övre delen ser man bilder på Bäckis och Ovechkin tillsammans när de spelar och när de vann och firade Stanley Cup tillsammans. I mitten är det laget Washington Capitals i fokus med örnen, årtalet och lagfotot med bucklan. På den nedre vänstra sidan är det Bäckis i sina hemtrakter och när han och Christian Djoos firar med bucklan och på den nedre högra sidan är det minnen från mina möten med Bäckis i somras och när han fick visa bucklan på hemmaplan❤.
Jag kan bara säga att jag älskar varje del av denna tavla och varje bild har minnen och känslor för mig...och jag är så OTROLIGT TACKSAM för att min kära syster lade en hel eftermiddag/kväll på att hjälpa mig med detta hjärteprojekt❤❤❤!

Tavlan mäter över 50x70 cm och hänger nu på min vardagsrumsvägg ovanför soffan och ger mig glädje varje dag.

Den uppmärksamme kanske ser att vi dessutom har lagt till tre vita stjärnor här och där som också är del av lagets logo.
När jag började drömma om ett collage för att fira Capitals och Nicklas Bäckström så hade jag aldrig trott att det skulle bli så HÄR bra!!!

Annie

En vanlig onsdag i oktober

Idag har varit ännu en lugn och skön dag med julklappstillverkning och engelska deckare på tvn. Jag har fått en hel del gjort och känner mig ganska nöjd med hur jag har spenderat dagen. På eftermiddagen blev jag trött och sov en stund i soffan, och sedan gick jag ner med Kaxmörten och Solstrålen till hundgården så att de fick leka med en kompis. Efter att sedan ha stått i köket några timmar och gjort plättar och diskat mm, så har jag nu på kvällen tittat på en gammal julfilm  - Miracle on 34th Street från 1947 - och är redo för en till - It's a Wonderful Life från 1946 - innan jag går och lägger mig.
Jag absolut älskar de gamla amerikanska julfilmerna❤🎅🎄!

Annie

Lugn tisdag

Idag har jag varit lite trött. Alfahanen hade något problem med tassen igår kväll och då blir det genast lite oroligt inombords och svårt för mig att koppla av och sova bra. Tack och lov har jag inte märkt att han stör sig nämnvärt över tassen idag, så förhoppningsvis kan jag sova bättre i natt.

Annars har jag och Kaxmörten varit på filmdate hos Bästa T  och vi tittade på sista Twilight-filmen. Normalt sett är det sedan umgänge med syrran på kvällen på tisdagskvällarna, men vi kände oss båda lite trötta så vi bestämde oss för att ställa in det idag och satsa på nästa tisdag istället.

Så det har blivit virkning och fotboll på tvn ikväll istället, och jag har faktiskt lyckats avsluta några projekt vilket känns jätteskönt. Den här veckan är det verkligen fokus på julklappar, för sen kommer jag att dra igång med julbak och annat julpyssel så då blir det lite mindre tid för julklappstillverkning framöver...

Annie

*Han tog rullatorn och stack!'

Det var länge sedan vi var i skogen med syrran och deras hundar, så tanken var till stor del att passa på medan Alfahanen fortfarande kunde njuta av en skogstur. Och vädret var ju underbart varmt och soligt för att vara i mitten på oktober så det passade väldigt bra igår. Den lilla skogen ligger nära oss så det var ingen risk för älgjakt just där, tack och lov.

Jag hade med mig ett längre repkoppel till Alfahanen eftersom han aldrig har kunnat vara lös. De andra håller sig alltid runt oss så de har inget problem att vara lösa. Dock trodde syrran att Alfahanen inte borde behöva ett koppel eftersom han inte kan springa lika fort och är stel och lugnare nu på ålderns höst. Jag var lite mer tveksam för jag vet att min pälskling gärna glömmer att han är pensionär och att han fortfarande vill försöka göra som han gjorde för 10 år sedan😉. Men jag tänkte att 'vi prövar väl' och ser hur det går. Så han blev lyft ur bilen och sedan gick han iväg och nosade och pinkade och försökte gå lite ibland lingonrisen.

Men det dröjde bara till slutet av denna filmsnutt innan han kom på att han faktiskt inte hade något koppel på sig...YIPPIEE!...och att han faktiskt kunde göra vad han ville...WHOHOO!
Så han började trava iväg på grusvägen framför oss. Det gick inte så fort och det var en ganska stel travning men framåt gick det och bort från oss tog han sig😊. Det var verkligen som om det hade gått upp för honom att efter hela 13 år hade han äntligen chansen, ha! Jag ropade på honom upprepade gånger, men endera så hörde han inte mig eller så struntade han i mig för han bara fortsatte att trava längre  och längre bort. Så då fick jag ju börja springa efter honom samtidigt som jag skrattade för fullt för det såg så underbart ut att se honom njuta av livet och av friheten. Och han höll sig hela tiden på grusvägen och det gick inte så fort för honom så jag såg honom hela tiden och blev aldrig orolig. Men till slut så blev han tvungen att sätta sig och skita - tack och lov😁! - så då lyckades jag komma ikapp våran underbara gamla rymling, men jag skrattade så jag nästan grät, och han verkade mycket nöjd med livet även om han också var mycket trött!

Jag och Alfahanen (och Kaxmörten och Solstrålen som hade följt med mig när jag började springa) började gå tillbaka till syrran och svågern som väntade på oss och när vi kom fram till dem så sade syrran att 'Han tog rullatorn och stack!', vilket förstås fick mig att skratta ännu mer😀! Min älskade pensionär❤! Det var verkligen ingen tvekan om att han njöt för fullt och hade det jättemysigt i skogen även om han fick kämpa sig fram när han försökte gå och lukta bland snåren vid sidan av grusvägen.

Innan vi åkte hemåt så låg han en stund bland löv och gräs och vilade och njöt av livet...

...och vi passade på att ta jättefina kort på honom.

Jag är verkligen glad att vi kom ut i skogen och att jag fick chansen att se mina pälsklingar ha så roligt!

För även om detta inlägg i princip bara har handlat om Alfahanen så kan jag rapportera att ALLA hundarna var riktigt trötta och nöjda när vi åkte därifrån. Och jag kommer minnas och le länge åt den underbara synen av min älskade Alfahane som tog rullatorn och stack😁❤!

Annie

Trött efter händelserik dag

Idag har vi spenderat en väldigt trevlig dag med syrrans familj. Vi åkte till skogen med alla hundarna och sedan ägnade syrran och jag hela eftermiddagen åt ett mycket speciellt projekt😊😍!
Jag har tagit massor av kort under dagen och har mycket att visa, men jag känner mig alldeles slut i skallen så här på kvällen så jag får nog återkomma imorgon när jag har fått vila ut lite. Jag är inte van att göra så här mycket under en dag😉!
Jag måste bara visa en underbar bild på en lycklig hund i skogen idag❤...

Annie

En dag i sänder...

Efter jag hade skrivit gårdagens inlägg så gick jag ut med hundarna på kvällspromenaden, och det visade sig att turen till hundgården tidigare under dagen med alla hundarna hade slitit mer än jag trodde på Alfahanen. När vi kom hem och han skulle försöka gå uppför trapporna i trapphuset så rasade han ihop och jag fick kasta mig ner för att hindra att han gjorde sig illa. Jag går ju alltid precis bredvid honom för att kunna vara beredd om han tappar balansen. Jag lyckades stoppa hans fall och satt stilla med honom mitt i trappen en kort stund för att vi skulle lugna ner oss båda två. Sedan hjälpte jag upp honom på fötter innan jag gick uppför hela trappan med de andra två medan han väntade längre ner. Eller väntade och väntade...han ville ju hänga på så han försökte gå men jag fick säga till honom att stanna så jag kunde hjälpa honom ordentligt.

Så idag har vi tagit det lugnt för att han ska få vila kroppen och vi har fokuserat på aktivering som kan ske inne liggandes ner såsom tuggis. Det är så svårt att få balansen rätt för honom. Jag vill ju inte att han bara ska få ligga hemma och inte göra något roligt; han måste ju få ha ett innehållsrikt och roligt liv även om han är (jätte)gammal. Annars kommer han ju tappa livslusten ännu fortare...
Han hade ju verkligen kul i hundgården igår, så jag tror att hade jag kunnat fråga honom så hade han ändå sagt att han absolut ville gå dit.

Jag får bara fortsätta att vara lyhörd till honom och läsa av hans humör och kropp så gott jag kan och sedan ta en dag i taget med honom. Tack och lov är han riktigt duktig på att tala om vad han vill - 'trots att han är en hund' - så på det sättet hjälper han till väldigt bra själv i den svåra processen❤.

Älskade, älskade vän❤.

Annie