Att kunna försvinna...

Nu när det börjar bli kallare utomhus så har jag börjat plocka fram en massa mysiga filtar mm till våran soffa, vilket innebär att Kaxmörten har massor små utrymmen att försvinna i!!

 

Så gott som någon gång varje dag går jag runt och letar efter min lilla skrutt innan jag kommer på att han nog ligger ihopsnurrad i någon minimal liten hög någonstans...

 

Häromdagen gick jag och funderade på var han hade tagit vägen.

Solstålen låg ju i soffan...

 

 

...och Alfahanen under bordet, men var var Kaxmörten?

 

Jo, han var ju förstås i den där lila filthögen.

 

Bildbevis!

 

 

Anledningen till att jag inte tänker på det först är ju att högarna ser likadana ut vare sig han ligger inlindad i dem eller inte. Och varje gång blir jag lika förvånad över hur liten han kan göra sig när han rullar ihop sig; för mig är han ju inte en LITEN hund...! Sedan märker jag inte alltid heller när han lindar in sig och försvinner...min lilla grythund..:)

 

 

Idag var det PRECIS samma sak igen...

Kaxmörten låg brevid mig... och helt plötsligt gjorde han det inte...

Bara Solstrålen på soffan...

 

Var han kanske i hundkorgen...?

 

 

 Efter noggrant genomsökande kunde jag konstatera att där var det tomt.

 

Och i hallen var han inte...men visst sjutton!

Jag kollade ju inte i den där LILLA lila filthögen ...!

 

 

 Mycket riktigt, där låg han och blinkade när jag grävde fram honom...:))

 

Lika bra att bädda in honom igen..!

 

Han är för rolig, min lilla Kaxmört!!!

 

Annie