Idag hade jag satt alarmet på 07.30 för att kunna titta på Vasaloppet från start. Det var lite segt att förflytta mig från sängen till soffan, men det kändes inte alltför jobbigt:) Solstrålen kom ut till vardagsrummet och somnade om på soffan bredvid mig.
Klockan 08.00 gick starten och då kände jag mig relativt pigg. Jag började fundera på om jag kanske skulle baka lite goda scones till brunch eftersom jag var uppe så tidigt. Hundarna låg fortfarande och sov eftersom de är vana att inte gå på morgonpromenad förrän efter tio-snåret, så det var bara att sätta igång. Jag mätte upp mjölet, saltet, bakpulvret och blandade det och sedan fördelade jag margarin i mjölblandningen och hade i mjölk till sist. Snabb ihopblandning och sedan platta ut till två runda stora kakor som sedan gräddas i ugnen i 10 minuter.
Jätteskönt; nybakta scones fixade under tiden som jag lyssnade på hur det gick i Vasaloppet:) Kände mig riktigt nöjd - och huslig:) Det var ganska lugnt i loppet runt 09.30 så då gjorde jag mig i ordning och tog ut hundarna på en relativt snabb morgonpromenad. Jag ville ju inte missa så mycket av loppet. Under promenaden insåg jag att jag faktiskt började bli lite hungrig och såg fram emot de där nygräddade sconesen som jag hade väntandes under en bakhandduk hemma på köksbänken!
Väl hemma igen med hundarna satte jag mig i soffan för att snabbt kolla om det var något jag hade missat i loppet medan vi var ute innan jag åt frukost. Hundarna var lugna efter promenaden...trodde jag...
Men plötsligt känns något fel...vet inte vad...och jag tittade ut i köket... Där står Solstrålen med en hög av handdukar på golvet och massa sconesbitar överallt som han hade börjat smaska på! Kaxmörten hade redan hunnit ta en bit scones i munnen och sprungit iväg för att smaska...PÅ MINA NYBAKADE SCONES!!!
Jag trodde absolut att jag hade lagt undan sconesen tillräckligt för att lömska lilla tjuven Solstrålen inte skulle nå dem, men så var helt tydligt INTE fallet! Han måste ha ställt sig på bakbenen - som vanligt - och nått handdukarna med munnen och sedan dragit ner hela paketet med färska scones! Och Kaxmörten var ju förstås inte sen att dra nytta av brorsans upptåg!
Åååhh vad ARG jag blev!!! Mina goda färska nybakade scones...på golvet! Just då var de två fyrbenta busungarna väldigt billiga kan jag lova!
Men vad hjälpte det...? Jag fick slänga de bitar som var kvar, men skam den som ger sig! Jag SKULLE ha färska scones till frukost, så det var bara att diska skålen och sleven och göra en ny omgång. Men jag är ganska säker på att den andra satsen inte blev lika bra och att den inte jäste tillräckligt; inte så konstigt när man tänker på hur irriterad jag var när jag var tvungen att göra om hela processen...!
Men söta är de i alla fall...
...så det tog inte så lång tid innan jag hade förlåtit dem...som vanligt.
Men i morgon blir det INTE scones till frukost...för någon av oss!!!
Annie
Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!
söndag 5 mars 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
😂😂😂😂😂
SvaraRaderaNaw, de ser lite skyldiga ut ;) klart de ville ha scones som är så gott´!
SvaraRadera