---
Flera gånger i veckan går Alfahanen och jag på egna små promenader. Det är så mysigt...numera:)
När han var ung så drog han jättemycket och skällde ut allt och alla; jag har hört i efterhand att det fanns de som gick omvägar när han och jag kom gående...! Men tack vare nosgrimma, klickerträning och väldigt mycket tålamod och lite godis så lugnade han ner sig och nu kommer jag knappt ihåg den där vilda ungdomstiden:)
Numera är det MYCKET lugnare promenader. Han skäller nästan aldrig och är jätteduktig vid hundmöten. Han är social och hälsar på alla som vill hälsa på honom. Han drar ALDRIG utan lunkar ofta på lite bakom mig. Han vill ta det lugnt och nosa och ibland ta sig en liten vilopaus...
...och då gärna i en snöhög. Då och då puttar han med nosen på min hand vilket betyder att han vill ha en godisbit från min ficka. Det är helt enkelt så himla mysigt att gå med honom ensam så det är viktigt för mig - och förhoppningsvis för honom också - att vi får den tiden tillsammans då och då.
Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!