Idag fick jag också kämpa rejält med motivationen och energinivån, och det dröjde mer än halva dagen innan jag lyckades ta tag i dammsugaren. Det som äntligen fick igång mig var lite mumsiga Ballerina kex (inre mental belöning typ när jag har dammsugat hälften av lägenheten kan jag ta ett kex) och min nya Spellista på Spotify!
Syrran försökte länge introducera mig till Spotify, men som vanligt var jag väldigt seg och svårflörtad när det gäller 'nya' grejor. Men det senaste halvåret, speciellt efter jag fick en Iphone i julklapp, har jag börjat använda Spotify en hel del. När jag bodde i London mellan 1990 - 2004 så var jag ute och dansade på London-klubbarna en hel del, och musiken som spelades då har fastnat hos mig. Sedan jag kom tillbaka till Sverige har jag dock inte lyssnat på den typen av musik så mycket eftersom den väcker många - ibland jobbiga - minnen. Men för någon månad sedan, när jag har börjat må lite bättre i själen, började jag leta upp den här musiken på Spotify, och gjorde min egna London-clubbing-spellista på Spotify med alla mina gamla favoriter. OCH jag kunde lyssna på den utan att det hugger till alltför mycket i hjärtat.
Många, många minnen far igenom hjärnan och hjärtat när jag lyssnar på låtarna...
när jag och min Stora Kärlek dansar tätt ihop ...när jag känner mig som den vackraste och sexigaste i hela världen när han tittar på mig...när jag sitter i mitt lilla aupair-rum och lyssnar på Kiss-FM...när jag kör bil i London och lyssnar på musiken på bilradion...när jag får uppskattande ögonkast av okända killar i klubbarna...när jag städar hos en familj och samtidigt lyssnar på Englands Top-of-the-Pops på radion...när jag minns alla resor och alla timmar jag och min Stora Kärlek spenderade ihop i sporthallar...när jag tänker på all den kärlek och smärta som jag har upplevt och lämnat bakom mig i London...
...men numera är smärtan hanterbar och jag kan faktiskt till stor del lägga den åt sidan och bara njuta av musiken. Och njuter gör jag; rytmen gör att något händer med min kropp när jag lyssnar på min spellista, och innan jag vet ordet av så har jag börjat dansa runt i vardagsrummet med hundarna springandes runt benen på mig. Inte ens städningen känns jobbig när rytmen tar tag i mig. Jag har kallat min lista för LONDON, men jag kanske borde ha kallat den för STÄDMUSIK för det är vad den spellistan har blivit för mig. Den ger mig energi när jag egentligen inte har någon, och kroppen kickar igång av sig själv:)
Det känns egentligen ganska ironiskt - och symboliskt med tanke på det SÅ annorlunda liv jag lever nu - att musiken som jag började älska i London och som är förknippad med sååå många minnen från mina år i London...
...nu är den musik som ger mig energi när det är tomt i tanken och hjälper mig att få jobbiga saker gjorda här hemma...! Det är som om någon form av mental och själslig cirkel är sluten......
Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!