Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

lördag 13 augusti 2016

Skäms på mig!

Allmänt sett är jag väldigt, väldigt tacksam att jag har mitt (ibland fanatiska) sportintresse. Det har många gånger i mitt liv förgyllt mina dagar och gjort min tillvaro lite mer givande och dessutom gett mig saker att se fram emot. Ni anar inte hur jag har längtat efter det nuvarande OS till exempel:) Eller...det kanske ni gör, haha!

Så, jag är jättetacksam att jag älskar sport. Men idag var jag inte så jätteglad på mig själv att jag blir så nergrottad i det ibland att jag glömmer allt annat. Jag insåg nämligen att jag totalt hade glömt bort att min älskade pappa fyllde år i onsdags!!! Usch vilken dålig dotter jag känner mig som!!! Det enda positiva i denna situation är ju att min familj vet hur otroligt manisk jag blir runt sportevenemang, eftersom jag alltid har varit så. Som tonåring satt jag i vardagsrummet och tjöt framför tvn när det var ishockeymatcher, och gick upp mitt i natten för att se Mats Wilander spela tennis i Australien... Så det är nog ingen nyhet för min familj att jag blir helt frånvarande ibland...! Men ändå!

Så, om du, min UNDERBARA pappa...

 
...läser detta så vill jag be så väldigt, väldigt mycket om ursäkt för att jag bara har sport i skallen den här veckan! Jag älskar dig jätte, jättemycket och är väldigt tacksam för de underbart mysiga dagarna vi fick tillsammans på båten den här sommaren. Du är världens bästa pappa och jag kan inte föreställa mig livet utan dig!

----

Nog om hur klantig jag kan vara...!
Idag fick jag äntligen chans att hoppa och skrika lite grann framför tvn när Sveriges damfotbollslandslag gick vidare till semifinal genom att besegra USA som anses som det bästa landslaget i världen (de har vunnit alla OS-guld utom ett!). Det var en såå otroligt spännande match där Sverige kämpade och kämpade och lyckades ta sig till övertid och sedan vinna i straffsparksläggning! En helt otrolig match med helt otroliga insatser från alla spelarna i laget! Det hela ses som en ännu större bedrift med tanke på hur dåligt laget spelade i gruppspelet, och det var nog ingen utanför laget som trodde de hade en realistisk chans. Jag trodde definitivt INTE att de skulle gå vidare i alla fall...
Ibland kan sport ändå vara så himla underbart!!!

Annie

5 kommentarer:

  1. Det är tur att din familj vet vilken sportfanatiker du är! Och jag är säker att din pappa smälte ordentligt när han fick se det superfina hjärtat!

    SvaraRadera
  2. Hej min kära Annie! Tack för ditt fina brev och hälsningen. Jag känner mig inte ett dugg bortglömd - det var i själva verket så att jag nästan glömt själv att jag fyllde år. Jag är innerligt glad att jag har två så fina, kloka och duktiga döttrar som du och din syster!
    Hälsningar från en lycklig och glad pappa!

    SvaraRadera
  3. Oops, jag glömde att gratulera min man på morgonen ett år. Han sa hejdå flera gånger innan han åkte till jobbet, en stund senare loggade jag in på FB och såg att han fyllde år. Visste ju det men hade glömt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad skönt att höra att jag inte är den enda som klantar mig när det gäller sån't här...

      Radera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!