Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

onsdag 22 oktober 2014

Orkanen Solstrålen!

De senaste veckorna har jag kört min mammas bil eftersom hon har genomgått en operation och inte kunde köra bilen. Därför har jag varit chafför och personlig assistent och uträttat diverse ärenden åt henne (och några åt mig själv också) under tiden hon har varit 'ur funktion'. Nästan varje gång jag har åkt iväg någonstans så har hundarna följt med, speciellt Solstrålen, vilket i sin tur har inneburit att han knappt har varit hemma utan mig på ett bra tag. Solstrålen har varit svår med ensamträningen och det är först nu det senaste halvåret som jag har känt att han börjar koppla av när han får vara hemma själv med sina brorsor. Men, som sagt var, den senaste tiden har det knappt blivit någon ensamtid alls.

Nu är min mamma bättre och kommer att ta tillbaka bilen så då får hundarna vara hemma mera när jag ska uträtta ärenden, och idag var ett sådant tillfälle. Jag hade en liten föraning om att Solstrålen kanske inte skulle tycka om att bli lämnad hemma när matte gick iväg, men jag hade aldrig kunnat ana HUR mycket han misstyckte...!
När jag kom hem med Kaxmörten efter mitt ärende, så hade Alfahanen och Solstrålen varit själva i 45 minuter. Jag låste upp min ytterdörr, men av någon anledning så var dörren trög att öppna. 'Värst vad mycket post jag har fått' var min första tanke, men när jag tryckte upp ytterdörren så insåg jag att det var inte post; det var allting som Solstrålen kunde nå som hade hamnat på hallgolvet...
Det var väskor som var trasiga, det var tofflor som hade blivit utdragna, det var byrålåda som låg på golvet, det var jackor som hade blivit nerdragna från galgor, det var bajspåsar som hade blivit framdragna... Det var ALLT som han kunde nå och lite därtill...!
Jag har nog aldrig sett något liknande...! Jag kan inte tänka mig att en inbrottstjuv skulle kunna åstadkomma en värre röra än det här. Stackars Alfahanen satt upptryckt i ett hörn och fattade nog inte riktigt vad Solstrålen hade sysslat med egentligen...haha! Ur ett rent vetenskapligt perspektiv skulle det ha varit ganska intressant att ha haft en kamera uppsatt så att jag hade kunnat se hur det hela gick till...
När jag hade hämtat mig från chocken och hade städat upp, så kunde jag konstatera att det tog lika lång tid för mig att städa upp i hallen - 45 minuter - som det tog för Solstrålen att riva ner allt medan jag var borta dvs. 45 minuter. Man kan hinna mycket på 45 minuter..!

De är verkligen underbara de små liven...

Ha det bra,
 
Annie

1 kommentar:

  1. Hahahaha... jadu, det blev en helt annan förståelse när jag fick se fotona!!!!!! Vad effektiv han är!!!! ;)

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!