Då och då (lite för ofta för min smak om jag ska vara ärlig😬) så blir Kaxmörten helt bortkollrad av löptikar här i grannskapet. Han gnäller hela dagarna och driver mig till vansinne.
Varför undrar ni kanske?
För att så fort jag börjar röra på mig i sängen på morgonen så hör jag en hund som gnäller och det dröjer inte länge förrän han står och stirrar ut genom sovrumsfönstret medan jag gör mig i ordning på morgonen.
Medan jag tar på mig ytterkläderna för morgonpromenaden sitter han bredvid och gnisslar.
När vi kommer hem så vill han inte ha mat utan hoppar upp på soffkanten och sitter där och spanar... lääänge...
Har jag tur så somnar han en liten stund i soffan och det blir lite lugn och ro en liiiiten stund i alla fall.
Men han sover inte länge utan snart är han i sovrummet och spanar ut genom fönstret igen.
Det gäller att ha stenkoll på livet utanför Våran Lilla Vrå.
Det måste ju bara gå förbi några snygga tjejer..! Annars kanske det går förbi någon hatad fiende som man kan muttra på.
Till slut är han så uppskruvad att han nästan står och ylar så jag får stänga dörren till sovrummet och sovrumsfönstret.
Sedan är det eftermiddagspromenad och som vanligt sitter han och gnäller och väntar på att äntligen få komma ut igen...
För det mesta blir jag galen på honom när han gnäller hela tiden och inte kan koppla av, men jag försöker också komma ihåg att han inte kan hjälpa det. Och ibland ser han ju så himla ömklig ut när han ligger och längtar efter att få uppvakta en snygg fyrbent tjej. Tack och lov att Alfahanen aldrig har varit så här till sig över löptikar, och Solstrålen är ju kastrerad vilket jag är mycket tacksam för.
Men till slut, framåt sena kvällen, orkar min Casanova inte vara vaken längre utan somnar i soffan och tar igen alla timmar han har varit på högvarv under dagen.
Det är nog inte lätt att vara en liten Kaxmört med så starka drifter❤.
Annie
Haha, vad söt han är!
SvaraRadera