Farfar fick träffa mig men tyvärr kommer jag inte ihåg det. Jag var bara sex månader när han gick bort. Det jag tidigt fick klart för mig var att han var Farmors stora kärlek och att hon aldrig riktigt hämtade sig efter han gick bort. Hon brukade berätta om hur det var när de träffades och det var alltid lika roligt att lyssna på hennes minnen, speciellt eftersom jag inte hade några egna minnen av Farfar. Det jag har minnen av däremot var en väldigt speciell dag när jag var vuxen, då min pappa tog sig tid att titta tillbaka i tiden och ge mig en bild av hur Farfar var och hur pappas barndom var. Vi åkte till det som brukade vara deras sommarställe och pratade minnen, och vi var förbi där Farfar arbetade. Vi pratade om vilken typ av man Farfar var och hur han skulle ha varit som Farfar om jag hade fått lära känna honom. Jag vet inte om min pappa kommer ihåg den dagen, men det var en väldigt viktig dag för mig. Det var en dag då jag fick lära känna min Farfar Axel.
Farmor Mary har jag desto mer minnen av:))) Hon var en härlig, stilig dam som aldrig blev gammal i sinnet. Jag kommer ihåg när hon frågade mig eller syrran om hur man skulle klä sig ungdomligt och hon verkade faktiskt alltid yngre än hon var... Jag kommer ihåg hennes kolonistuga där hon odlade allt möjligt och försökte bli av med paddor i källaren. Jag kommer ihåg henne sittande i sin soffa framför tvn med gigantiska broderier eller flerfärgsstickningar. Jag kommer ihåg jättegoda middagar när hon bjöd på älgkött och hjortron till efterrätt. Jag kommer ihåg övernattningar på våran båt när ingen fick sova för att Farmor snarkade så högt...Jag kommer ihåg hennes tacksamhet och uppskattning för varje liten present hon fick. Och jag kommer ihåg när jag hade lämnat några kassar hos henne medan jag höll på med en flytt. Då hade hon börjat bli ganska glömsk, så när jag kom för att hämta kassarna hade hon packat upp mina saker och spritt ut dem i sin lägenhet. Det insåg jag när jag såg min lilla matta dekorera hennes fina golv... Jag hittade aldrig alla sakerna men det gjorde ingenting. Det blev ett väldigt kärt minne i stället.
När Farmor Mary gick bort fick hon äntligen återförenas med sin stora kärlek Farfar Axel, och nu är de begravda tillsammans.
Så jag har en bild på Farmor Mary och Farfar Axel i mitt sovrum för att de alltid kommer vara en del av min underbara familj.
Kram,
Annie
Vad fint skrivet! Jag känner att vi delar många minnen om Farmor men jag har inget om Farfar. Jag vet inte hur de träffades eller något annat heller. Jag vet bara hur han dog. Det är nog dags att jag också får en dag med Pappa för att lära känna Farfar. Kram
SvaraRadera