Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

onsdag 27 januari 2021

Senaste tidens handarbetsprojekt

 Just nu har jag - som vanligt - massor av olika handarbetsprojekt på gång. Flera olika vantar, ett antal broderiprojekt och några olika virkningar. Det känns som om jag är inne i en period när jag har ännu svårare än vanligt att hålla mig till ett projekt i taget... Så fort jag tappar några procent i lustkänsla så vill jag byta handarbete för att se om jag får mer glädje från något annat. Kanske beror det på att det har varit kämpigt den senaste tiden och jag desperat söker efter små kickar av välmående i vardagen...?

Jag håller på att virka några julkuddar till nästa jul. Så less på de gamla julkuddarna som jag har använt i många år.

Jag var i behov av lite mer förvaring i badrummet så jag virkade en korg av lite restgarner i trikå (Hooked Ribbon XL).

Jag har broderat lite, men det känns som om jag broderar väldigt långsamt just nu så det är inte så inspirerande. Kanske har det med kvaliteten på mina nuvarande glasögon att göra...

Jag är i alla fall fortfarande inspirerad att hålla på med julbroderier...

Jag stickade klart ett par vantar häromdagen, men även om mönstret (VANTEN KRÅKKLÖVER) var jätteroligt att sticka så hade jag lite problem med passformen och att få till tummen på ett snyggt sätt. Jag använder ju sällan det angivna garnet när jag stickar så då blir inte alltid passformen så bra. Och sticka tummar i mönsterstickning är inte det lättaste; det är ganska svårt att hålla tungan rätt i mun och samtidigt hålla reda på stickorna och maskorna och mönstret och färgbytena.


Men trots att jag var missnöjd med vissa delar av den första vanten och svor inombords en hel del under processen, så fick jag också en Aha-upplevelse när jag efter många års stickning plötsligt insåg exakt HUR jag skulle hålla trådarna i flerfärgsstickning för att mönstrena ska se så bra ut som möjligt. Efter att ha stickat i 40 år så klickade äntligen den detaljen. Det fungerar ju bevisligen ändå, men man kan alltid bli bättre. Och när man tittar på insidan av vanten så ser man klart och tydligt skillnaden och när jag fick min AHA-stund...😉🙈.


Och när jag hade fått ordning på den detaljen och hur jag skulle sticka tummen så blev det snabbt en lila variant av samma mönster!

1 kommentar:

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!