Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

lördag 14 november 2015

Det läskigaste som finns är människan...!

Jag brukar normalt sett inte kommentera nyheterna här men just nu sitter jag med en klump i magen - vilket jag misstänker att ni också gör - och mår illa över de hemskheter som har skett i Paris. Det får mig också att tänka på mina år i London och den rädsla jag kände där efter attentatet i New York den 11 september 2001. Man var orolig över att något liknande skulle hända i London, och varje gång jag åkte tunnelbanan drog jag t ex en suck av lättnad när jag kom upp på marken igen; det kändes tryggare att vara ute i det fria än fast under jorden ifall något skulle hända... För att inte tala om hur man tittade med rädsla på människor som man tyckte såg 'konstiga' ut, eller som betedde sig konstigt...Men det är det värsta med människan - man vet ALDRIG vad som försiggår på insidan av en människa! En människa kan promenera lugnt med en väska och le åt sina medmänniskor - medan det på insidan av människan planeras mord och i väskan finns det bomber eller vapen...!
Det är det som skrämmer mig mest av allt - vi kan aldrig veta vad som gömmer sig på insidan av en annan människa! Och för varje dag som går så förstärks tyvärr den känslan mer och mer...! Det är väl därför listan på människor jag VERKLIGEN litar på blir kortare och kortare alltefter åren går...

Nej, tack och lov för hundar som är som de är utan baktankar och gömda intentioner! Och tack och lov att man har två fyrbenta clowner hemma som får en att tänka på andra saker:)
I morse när vi skulle gå ut så var Kaxmörten fortfarande kvar i sängen, och anledningen till det var att han på något sätt (?) hade lyckats tagit sig IN INUTI påslakanet! Så när han sedan skulle ta sig ut var han helt omgiven av tyg...
Ni ser väl honom???

Han försökte komma ur täcket själv vilket slutade med att han och halva täcket låg på golvet men ingen Kaxmört syntes till...:) Så jag fick lyfta upp honom och täcket igen och leta mig in nerifrån fotändan och lokalisera honom inuti påslakanet och sedan visa honom hålet han kunde ta sig ut igenom:)

Tittut!

Jag skrattade gott åt det hela medan jag höll på och hjälpa honom:) Hade jag inte hjälpt honom ur påslakanet tror jag att han fortfarande skulle vara insnurrad i täcken och lakan...haha!

Jag har en känsla av att jag kommer att få bädda om i sängen ikväll - han lyckades stöka till en hel del:) Förutom skratten han bjöd på!

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!