Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

måndag 27 april 2015

Värdefull tid med min älskade mormor!

Jag har haft en riktigt mysig helg med min mormor.
Det betyder jättemycket för mig...

...att kunna ge henne underbara kramar och känna hennes varma, mjuka mjuka kind mot min...

...att kunna se henne nästan kikna av skratt när hon tittar på David Hellenius imitationer av Let's Dance-deltagarna...

...att gå en långsam promenad medan hon håller i min armbåge med ena handen och käppen i den andra...

...att tillsammans beundra de underbart vackra lila blommorna...


...och de blommande rosa träden utanför hennes lägenhet...


...att sitta och äta lunch tillsammans när hon bjuder på en av mina favoriträtter 'Mormors biff stroganoff'!

...att ge henne en Go'natt-kram på kvällen när hon är nerbäddad i sin säng...

...att kunna hjälpa henne med ögondropparna (som hon tycker är så svårt att göra själv)...

...att kunna baka en sats chokladbiskvier till henne och se hennes glädje när hon öppnar lådan med hennes favoritgodsaker!

...att kunna hjälpa henne att dammsuga och byta gardiner.

...att bara VARA tillsammans och sitta och lyssna på henne när hon pratar om gamla minnen och människor långt tillbaka i tiden...

Jag är verkligen tacksam för min tid med mormor och jag ångrar inte att jag åkte. Dock blev det ännu jobbigare än jag trodde att vara ifrån hundarna eftersom min Alfahane trampade snett i hundgården och gjorde illa ena frambenet på morgonen när jag skulle åka. Han ville helst inte stödja på det och det kändes INTE bra att åka ifrån honom, även om jag litar på att min mamma och min systers familj tar hand om hundarna på bästa sätt (som ni såg i föregående inlägg!). Tack och lov blev han bättre under helgen så när jag kom hem igår haltade han knappt men han är fortfarande stel så det blir en lugn vecka för honom. Som det känns nu vet jag inte om jag kan åka ifrån honom igen så länge han finns kvar i mitt liv; det var väldigt jobbigt att inte kunna finnas där för honom och hålla koll på honom själv. Och jag vet inte hur länge till jag kommer att ha honom hos mig; han blir ändå 10 år i sommar vilket är en aktningsvärd ålder för en hund...

Annie

2 kommentarer:

  1. Jag blev nästan tårögd när jag läste om dig och din mormor! Vad underbart att ta vara på de där små sakerna.... som oftast är de som man också minns mest.. Min mormor gick bort för många år sedan... och jag bodde väldigt långt ifrån henne de sista åren i hennes liv :(

    Oj, förstår att det var extra jobbigt atta lämna Alfahane hade gjort illa sig. Det är ju svårt nog i vanliga fall. Skönt att han är bättre i alla fall!!!

    SvaraRadera
  2. Ja mormor är verkligen viktig för mig! Jag har alltid haft ett nära förhållande med henne och hon (och morfar som gick bort för tio år sedan) kom till och med och hälsade på mig när jag bodde i England. Jag får en sådan otrolig jobbig ångest när jag tänker på att förlora henne så jag är glad att jag tog chansen att ha den här tiden med henne.

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!