Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

torsdag 25 september 2014

Minnen...

Jag har kört runt i mammas bil idag och uträttat ärenden åt henne - hon är ju nyopererad och tar sig inte så långt på egen hand. Hennes bil har några år på nacken och om man vill lyssna på musik så är det kassettband som gäller. Jag har ju en hel del gamla band liggande så jag tog med några stycken att lyssna på. Bland annat blev det ett band som jag spelade in runt 1994 när jag jobbade som au pair i England.

När jag satte på det bandet med musik så blir jag genast förflyttad 20 år tillbaka i tiden när jag var en ung tjej i London som klädde upp sig för killarna som man hoppades träffa när man var ute och dansade... En ung tjej som sög åt sig den manliga uppmärksamheten som man fick... En ung tjej som fortfarande tyckte att livet var spännande och fullt av möjligheter... En ung tjej som hade drömmar om den stora kärleken och att 'leva lyckligt i alla sina år'... Jag hör låtarna på bandet och blir förflyttad tillbaka till ett dansgolv i London för 20 år sedan där jag kände mig sexig och attraktiv, och där jag träffade min stora kärlek. Jag känner känslan av attraktion och spänning och att drunkna i någons ögon. Jag känner mig ung och full av livsglädje och energi. Jag känner mig attraktiv.

Jag lyssnar på musiken och fylls av vemod och sorg. Jag kommer aldrig mer vara den personen som trodde att kärleken är evig och slutade i 'happily ever after'... Jag kommer aldrig mera att få uppleva en sådan extrem fysisk attraktion till en annan människa...Jag kommer aldrig att känna mig så sexig igen...Jag kommer aldrig mer vara så oskuldsfull... En del av mig önskar att jag inte hade de minnena som gör så ont, medan en annan del är väldigt glad att jag i alla fall har fått uppleva det en gång.

Jag försöker lägga locket på minnena igen och fokusera på mitt liv nu; mina hundar som sitter i bilen och tittar avgudande på mig, en mysig lägenhet som väntar på mig, en syster, mamma och pappa m fl att fira den kommande julen med... Men trots allt det, så finns det ett hörn i mitt hjärta som alltid kommer att smärta och som alltid kommer att sörja det enorma jag förlorade längs med livets väg...

Annie

1 kommentar:

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!