Mat med överraskning

Idag testade jag ett sätt att mata hundarna som jag tror experterna kallar berikning. Det går ut på att man ska främja djurens medfödda behov vid till exempel måltiderna. I Anders Bagges tv-program Bagges hemlösa hundar på Sjuan så använde de det en gång när de skulle mata en av hundarna i Hundstallet, och eftersom det var en ganska lätt grej att göra så blev jag sugen på att testa så klart:)

Det går ut på att man ska lägga ner lite annorlunda matiga saker i matskålen som hundarna får utforska och kanske också sortera bort om de inte gillar det. Jag har redan lärt mig att Alfahanen inte gillar frukt eller grönsaker, så i dag bestämde jag mig för att ge dem några bitar gurka i deras matskålar tillsammans med deras torrfoder. Jag visste inte hur Solstrålen och Kaxmörten skulle reagera, men jag var säker på att Alfahanen skulle äta allt utom gurkan:)

Åh vad jag skrattade åt dem:) Jag satt så klart med dem när de åt för att se vad de skulle göra. Alfahanen plöjde igenom sin mat i en ganska normal takt och lämnade skickligt gurkbitarna i botten på skålen, precis som han alltid gör om jag råkar blanda i några grönsaker i hans mat...:=)

Kaxmörten hade däremot stora problem. Han tog det mycket långsamt och tappade ut både torrfoder och gurka på golvet (vilket jag förstås lade tillbaka i skålen på en gång) medan han försökte avgöra vad han ville äta och inte. Inte för att han brukar kasta i sig maten direkt, men han har aldrig ätit så långsamt förut. Lustigt nog gav jag honom en bit gurka igår som han åt upp, men idag var det konstig med gurkbitar i maten. Han fick pyssla ordentligt för att få någon ordning på sin måltid:) När han till slut var klar så tror jag att han faktiskt hade ätit upp en gurkbit i alla fall, men lämnat ett par andra i botten på skålen.

Solstrålen får uppblött supergott veterinärsfoder så jag visste inte om han ens skulle märka att han helt plötsligt hade GURKA i maten, men det tog inte många sekunder så hade han tagit ut en gurkbit och lagt den på golvet. Sedan åt han ganska försiktigt för att vara Solstrålen (som annars kastar i sig maten) ifall det skulle dyka upp ännu en konstig sak i maten. När han hade ätit upp sitt vanliga foder så åt han faktiskt upp gurkbiten...och sedan åt han upp de bitar som de andra hade lämnat också av bara farten:D

Den här övningen kommer jag definitivt att göra igen; jag hade väldigt roligt när jag satt och studerade hur de reagerade och jag tror att hundarna för en gångs skull fick jobba lite extra när de skulle äta:)
Jag tror att jag har lite morötter i kylen...och ärtor i frysen....

Annie