När livet är SKIT...

Jag hade egentligen tänkt att ta det riktigt lugnt och handarbeta och titta på sport idag, men jag ställde mig i köket och bakade istället.

Jag är en sådan person som hellre har några få riktigt goda vänner, än någon som umgås med en massa människor utan djupare vänskap. Då är jag hellre ensam med hundarna. Därför kan jag räkna mina riktiga vänner på ena handens fingrar. Men de riktiga vänner jag har bryr jag mig riktigt mycket om; efter att ha spenderat så många år på egen hand i London utan riktiga vänner som förstod mig, så uppskattar jag numera verkligen de människor som är viktiga för mig:)

Nu har en av mina vänner det riktigt, riktigt kämpigt. Hon har varit sjukskriven länge och hela det här året har hon också haft problem med sin yngre tonårsson. Hon blev utförsäkrad och försökte gå till Arbetsförmedlingen där hon inte fick någon bra hjälp. Sedan blev hon av med bostadsbidraget och kunde inte betala räkningarna och när hon bara mådde sämre och sämre så vände hon sig till sin läkare på Psyk som sjukskrev henne igen. Då godkänner inte Försäkringskassan hennes sjukskrivning! Så nu måste hon återigen vända sig till Soss, men hon vet inte ens om de kommer att hjälpa henne. Så nu står hon med en massa räkningar som hon inte kan betala och hon har ingen aning var hon ska få pengarna ifrån. OCH hon mår redan dåligt innan allt detta!
Jag tycker det är för jä...gt rent utsagt! Och jag lider så med henne eftersom jag vet hur det är att må riktigt riktigt dålig och helt tappa fotfästet. Jag känner mig också orolig att hon kan börja må så dåligt att hon får självmordstankar - det vore INTE konstigt och helt förståeligt! Även det vet jag ju hur det känns så jag lider verkligen med henne.

Tyvärr kan jag ju inte bidra med så mycket mer än att lyssna på henne och låta henne får ventilera sitt mående när hon behöver. Men så kom jag på att jag kan ju faktiskt baka lite åt henne, i förhoppning att det kan hjälpa när hon inte vet var hon ska få pengar till hyran eller mat etc.

Så idag ställde jag mig och bakade 6 limpor (jag behöll en)...

...och chokladkladdmuffins...

...och en stor låda med hennes favoritkakor, sega kolakakor...

Medan jag höll på i köket passade Alfahanen på att gå och lägga sig i min säng i det svala sovrummet...

Och som vanligt kunde jag inte låta bli att ta några extra kort på min underbara vän!

Mattes gråa älskling!

 

Man riktigt ser vad han myser i mattes säng...!

När all bakning så var klar ikväll så packade jag ner allt i en papperspåse och gick över till min vän med den. Det blev inte någon vila för mig idag, men det var det värt när jag såg hennes min:)
Jag hoppas att det hjälpte henne att känna att hon är inte ensam, och det finns människor som faktiskt bryr sig om hur hon har det, och är villiga att hjälpa på de sätt de kan:) Det kan verkligen göra skillnad när man mår dåligt och allt känns hopplöst, så jag hoppas att det hjälpte henne lite grann i alla fall:)

Annie