De senaste veckorna har jag stickat på denna höstsocka ( http://www.jarbo.se/hostsockan-del-1/ ) till och från, men det tog mig ett tag att verkligen känna glädjen med dessa sockor. Början på sockan, tådelen, (som ni kan läsa om
HÄR) var ju ganska kämpig för mig, och det kändes som om jag stickade med ett VÄLDIGT tunt garn och att allt tog så himla lång tid.... Det blev dock lite lättare när jag kunde stoppa den lösa garnändan inuti sockan och inte ha den hängande utanför och distrahera.
När jag var klar med tådelen, blev det några enkla randiga varv. Jag var lite bekymrad över hur tådelen egentligen skulle se ut eftersom jag slet ganska mycket med garn och stickor, och på den här bilden kan man se att det blev en liten 'rand' med extra lösa maskor mitt fram på sockan. Annars ser tån ganska bra ut faktiskt.
Sedan var det dags för ett bladmönster som var lite segt att komma igång med. Det var lite svårt att hålla koll på räkningen och jag tappade bort mig flera gånger så jag var tvungen att sätta en stickmarkör på sockan för att visa vart varje nytt varv började så att jag kunde se var mönstret skulle ändras (annars stickar man ju bara runt, runt, och runt...).
Någonstans här började jag också tappa sugen på denna socka eftersom det var jobbigt att hålla koll på varven, och mönstret, och de små stickorna, och det tunna garnet och fingrarna så jag lade ifrån mig sockan några dagar.
Sedan blev Solstrålen krasslig och vi tog det VÄLDIGT lugnt här hemma och då försökte jag börja sticka på sockan igen...och helt plötsligt kändes det lite enklare. Fingrarna började få det lättare att hålla garnet på rätt sätt och jag började 'känna av' rytmen i sockan. Lite flummigt uttryckt kanske, men det underlättar om man förstår hur mönstret är uppbyggt eftersom man då lättare kan fokusera på själva stickningen och inte behöver kolla på mönstret hela tiden.
Helt plötsligt hade jag tagit mig igenom hela bladmönstret och då hade jag till slut listat ut att jag enligt grundmönstret egentligen skulle ha stickat själva bladen i rosa och bakgrunden i benvit. Men jag gillar min speciella variant med rosa som bottenfärg hela vägen så jag bekymrar mig inte så mycket över det 'felet'...
Sedan var det dags för flera ränder och sedan blev det ett mönster med
lusevarv (jag har lärt mig ett nytt ord😀), dvs enstaka maskor i en annan färg i ett jämt mönster. Jag var lite bekymrad för den här delen innan jag började med den, men jag fick lite hjälp och tips via sociala medier av designern
Maja Karlsson så när jag väl började var det ganska lätt och faktiskt väldigt roligt!
Det är faktiskt min favoritdel hittills på de här flerfärgade sockorna jag har stickat så jag ser fram emot att sticka ännu flera partier som detta.
Enligt mönstret så var jag nu klar med del 1, men nu hade jag fått ett stickflyt så jag gick direkt vidare till del 2 där det var hälen som gällde. Hälen var en rätstickad kortvarvshäl som jag aldrig har stickat förut och som lät avancerat men som faktiskt var väldigt lätt att sticka. Jag förstod på en gång hur jag skulle göra och det gick snabbt och lätt. Ganska så snart hade jag stickat klart hälen och den såg riktigt fin ut😊.
Fördelen med den här hälen är ju att man hela tiden har alla maskor kvar på stickorna och slipper att plocka upp maskor längsefter sidorna vilket verkligen gör det snabbare och enklare att sticka en häl.
 |
Här ser ni också stickmarkören som jag har satt fast på sockan och
som markerar var och på vilken sticka varje varv börjar.
Nu har jag flyttat upp markören till häldelen.
|
Så efter hälen var det dags för lite ränder igen och sedan såg min socka ut så här (med en liten krasslig Solstrålen i bakgrunden)... Vid det här laget tyckte jag att det var ganska roligt att sticka på den här sockan och dessutom blir den ju riktigt fin!
Efter häldelen var det dags för ännu ett parti med lusevarv, JIPPIE!, och sedan såg min socka ut så här framifrån...
...och så här från sidan...
Visst blir de fina?! Även dessa sockor är ju riktigt 'figur'stickade för att passa precis på foten; nästan mer som strumpor faktiskt. Dock är jag fortfarande lite bekymrad över hur pass bra de här sockorna kommer att hålla eftersom garnet är så tunt...så jag får nog använda dem lite sparsamt. Jag vill ju inte att de ska gå sönder på en gång när jag har lagt så mycket tid, energi och fokus på att sticka varje socka.
Nu har jag faktiskt börjat på den sista delen, del 3, vilket är en väldigt häftig del. Den berättar och visar jag dock i ett eget inlägg lite senare.
Annie
