Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

tisdag 25 augusti 2015

En märklig och lite läskig upplevelse...

På eftermiddagen ringde mobiltelefonen och det var Bästa T.

Du måste komma hit! Det brinner därnere hos dig; det bolmar massor av svart rök och det har smällt flera gånger!!! Du måste ta hundarna och komma hit!!!

(Bästa T och jag bor på varsin sida av ett litet centrum med bara fem minuters promenadväg emellan oss. Hon bor högst upp i sitt hyreshus och hade sett och hört allt det där när hon kom hem från jobbet och tittade ut på balkonen som ligger i min riktning.)

Genast kickade adrenalinet in - på grund av mina negativa upplevelser i livet så har jag tänkt på ett sådant här scenario många gånger och tänkt på vad jag skulle göra om det börjar brinna eller något liknande. Jag kände ingen rök eller dylikt men så hade jag ju suttit inne i flera timmar och hade ingen aning om något hade hänt ute. Jag såg ingen rök när jag tittade ut men eftersom jag bor i ett hyreshusområde med drygt tio hus så kunde det ju vara något hus bakom mitt (jag har bara fönster åt ett håll).
Snabbt plockade jag ihop vad jag MÅSTE ha om jag tänker mig en situation att jag ska klara mig utanför hemmet i flera dagar eller mer - vilket det i värsta fall skulle kunna röra sig om. Mina viktiga papper (som alla är samlade på samma ställe för just ett sådant tillfälle), datorn, mobiltelefon, datorkablar, plånbok. Sedan blev det några saker som egentligen inte är livsviktiga men betydelsefulla för mig: Sagan om ringen-triologin (?) och ett handarbete. I bråskan så hann jag reflektera att jag egentligen skulle vilja ta med mig ALLA mina handarbeten - jag har ju 1000-tals timmar investerade i dem och det skulle verkligen smärta att förlora allt det! Slutligen slängde jag ner en rulle hundbajspåsar (!) och kopplade hundarna och gick ut. Det tog mig ungefär 5 minuter att lämna lägenheten - kanske för sakta men jag var ändå ganska nöjd och kände att jag ändå hade varit effektiv.

När jag kom ut så kände jag att det luktade konstigt och att himlen kanske var lite rökig, men ingenting att jämföra med vad T hade sagt. Och ännu mer viktigt; det var inga andra som sprang runt i panik med väskor på ryggen...! Allt såg lika normalt ut som det hade gjort när jag var ute på förmiddagen. Men jag fortsatte ändå mot T för jag hade ju ingen koll och ville vara på den säkra sidan. När jag hade kommit halvvägs ringer T mig igen - 10 minuter efter första gången hon ringde - och sade att röken hade slutat att bolma och att det verkade ha lugnat ner sig. Och med tanke på att ingen annan verkade vara oroad så kom vi fram till att jag kunde nog gå hem igen. Hon hade blivit jätterädd och trodde att det kanske var någon gasläcka etc, och tänkte genast på mig och hundarna.

Jag är verkligen tacksam att jag har en sådan god vän som tänker på mig och är redo att ställa upp på en gång om det är någon fara med mig och mina älsklingar, så jag var bara tacksam att hon ringde, även om det var falskt alarm den här gången. Jag vet fortfarande inte vad som hade hänt och vad det var för explosioner som hördes, eller vad röken var ifrån. Med tanke på hur folk skvallrar på ett sådant här litet ställe så kanske jag för höra tids nog. Jag var bara väldigt tacksam att jag kunde återvända hem och att alla mina ägodelar var i säkert förvar.

Dock blev det ju en otrolig stressig situation så när jag väl hade lugnat ner mig så dröjde det inte länge innan jag och hundarna somnade på soffan...

Det hela var verkligen en tankeställare och ett bra test för en nödsituation. Jag kom på efteråt att jag borde ha tagit med mobilladdaren också ifall mobilen skulle lägga av, men annars är jag nöjd med hur snabb jag var och hur snabbt jag plockade ihop allt. Sedan är det ju så att jag bor på första våningen och skulle det börja brinna i mitt hus så kan jag och hundarna ta oss ut via balkongen, vilket känns väldigt tryggt.

Hur är det med er? Har ni funderat på vad ni skulle göra och vad ni skulle försöka få med er om ni måste lämna ert hem snabbt vid en krissituation?

Jag är bara otroligt tacksam att det var falskt alarm och att jag kan sitta i lugn och ro i kväll i mitt eget hem, med datorn framför mig och mina hundar och handarbeten omkring mig:)

Annie

3 kommentarer:

  1. Vad skönt att det var falskt larm.. eller vad man ska säga!! Vilken otroligt stressande och oroande situation! Att det skulle brinna hemma är ju en fasa!!! Massa kramar till dig och go'pojkarna!

    SvaraRadera
  2. När jag bodde i London kände jag mig alltid orolig att något skulle hända - bomber, överfall, brand mm mm - men tack och lov har jag inte samma känsla nu när jag bor i en liten stad i Sverige. Men någonstans är jag ändå alltid beredd och tänker på det pga mina livserfarenheter...

    SvaraRadera
  3. När jag fick höra att en buss brann, precis nedanför jobbet där jag var men jag missade ändå allt typ, så kom jag på att det var den tiden som barnen satt på bussen påväg hem från skola. Lite inre panik fick jag innan jag fick kontakt med båda två... Du får se det som en bra övning och hoppas att det inte händer i skarpt läge!

    SvaraRadera

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!