En liten resa

I morgon ska jag åka till min mormor och hålla henne sällskap några dagar. Jag vill egentligen inte åka eftersom jag inte vill lämna Kaxmörten och Solstrålen. Dessutom känner jag mig inte riktigt som mig själv efter allt som har varit och då är det alltid skönast att vara hemma... Men mormor är riktigt gammal och det här kan vara min sista chans att umgås med henne, så jag försöker ignorera de jobbiga känslorna och bara tänka på att jag snart, på lördag, är hemma hos hundarna igen. Och förhoppningsvis kommer garnerna och böckerna som jag packat göra att tiden går lite fortare medan jag är bortrest.

Jag kommer inte ha tillgång till en dator heller så jag kommer inte att blogga något. Det är i och för sig inte något problem för mig för jag har haft riktigt svårt att finna motivation till bloggen nu på slutet. Glädjen är liksom borta ur mitt liv nu när jag inte har Alfahanen vid min sida längre och just nu känns det meningslöst att blogga. Jag får pressa ur mig varje inlägg och det känns bara som ytterligare jobbig grej att ta itu med. Så en bloggpaus just nu blir skönt.

Hoppas ni får en fin Kristi himmelfärdshelg🌸🌸🌸!

April Showers Mandala

Igår virkade jag klart APRIL SHOWERS MANDALA MAL . Det var en kul duk att virka med flera olika virktekniker och många olika maskor. Jag är faktiskt lite sugen på att virka flera saker i overlay crochet (den flerfärgade cirkeln i mitten). Problemet är att det blir många garnändar att fästa eftersom man i princip byter färg i varje varv...

Jag saknar dig, gubben😢💔

Livet har blivit så tungt utan dig...

Sommarduk

Igår släpptes den 3:e och sista delen av APRIL SHOWERS MANDALA MAL så idag virkade jag vidare på den. Det här är nog det projekt som jag faktiskt har gillat att hålla på med den senaste tiden när virklusten har varit på sparlåga. Tanken är att det ska bli en sommarduk till min lilla hylla i hallen. Jag har verkligen uppskattat variationen på virktekniker i denna duk. Det har inneburit att jag verkligen har fått koncentrera mig på mönstret vilket har gett mig något trevligt att tänka på.

Utflykt

Idag var vi till T på filmdate och fortsatte att titta på extended edition av Hobbit-filmerna. Nu tar jag med mig både Kaxmörten och Solstrålen och de börjar vänja sig med att vara på filmdate tillsammans.

Jaha...

Sverige har åkt ur ishockey-VM i kvartsfinalen i kväll...och jag är inte ett dugg förvånad.
Med tanke på hur det här året har varit hittills så är det ganska självklart att även Sverige skulle misslyckas i ishockey-VM; ingenting har ju gått som jag skulle ha velat den här våren...
Med tanke på det kan jag redan nu konstatera att det inte kommer att gå bra för de svenska damerna i fotbolls-VM i sommar heller...
Ifall någon undrar😏.

Aziza

Idag började en ny CAL på nätet, AZIZA MANDALA CAL.
Eftersom jag ändå inte har så mycket virkinspiration just nu så tänkte jag att varför inte? och virkade den första delen. Den här CAL:en kommer att hålla på i 8 veckor vilket i alla fall känns trevligt. Det är alltid kul att ha en ny mönsterdel att se fram emot varje vecka.

Sorgens vågor

De senaste dagarna har det känts som om jag kanske har kommit över den värsta sorgen... men så igår kväll när jag gick ut med Solstrålen och Kaxmörten så välde helt plötsligt sorgen över mig igen. Det kändes bara så himla FEL att Tyson inte var med oss och så himla jobbigt med allt som har varit efteråt... och tårarna tog aldrig slut. Solstrålen tittade på mig i mörkret och undrade hur det var med mig. Jag grät hela vägen in i lägenheten och det kändes sååå tungt. Så jag har återigen tittat på mina filmsnuttar på honom som jag har spelat in och saknat honom ännu mer...samtidigt som han känns nära mig igen. Vad jag älskade den hunden...❤
Det går fortfarande inte att begripa att han inte kommer tillbaka till mig...och tårarna flödar över igen när jag skriver detta😢.

Förra året gjorde jag fint på balkongen vilket blev jättebra, och i tidigare i vår var jag återigen sugen på att göra i ordning där. Men sedan förlorade vi Tyson och lusten försvann. Jag HAR gått ut på balkongen efter Tyson dog, men det känns inte lockande att vara där längre. Och med grannar som har klagat på hundarna så vill jag bara låsa in mig i lägenheten och har ingen lust att sitta utomhus; det känns liksom inte avkopplande längre.
Dock öppnar jag dörren en stund varje dag om vädret tillåter så att Kaxmörten och Solstrålen kan vara där ute om de vill. Får dock se hur det blir för min egen del framöver...

Just nu är jag nöjd med att se de här två njuta av balkongen.

Nya rutiner och nuvarande problem

Idag var jag och handlade mat till mig och godsaker till hundarna.

Jag har inte riktigt vant mig vid att bara handla till två hundar. Det känns inte riktigt rätt. Dessutom får jag tänka om när jag köper godsaker till dem. Förut köpte jag påsar med godsaker där innehållet kunde delas på tre hundar, och nu är det bara två hundar som ska dela på godsakerna...

Ett annat problem när det gäller handlingen är ju att jag just nu inte kan lämna hundarna själva hemma eftersom de är oroliga och stör grannarna nu när Alfahanen inte håller dem sällskap och ger dem trygghet. Det känns ärligt talat jättejobbigt, och just nu har jag liksom stoppat huvudet i sanden och orkar inte riktigt ta itu med det stora problemet. Så jag är med hundarna hela tiden och det innebär också att jag inte bara kan sticka iväg till affären en snabbis när jag behöver något.
Så jag fick verkligen tänka till idag när jag var till affärerna och försöka handla med lite framförhållning. Suck.

Många rutor små...

Som jag har nämnt redan så har jag inget riktigt sug efter att virka efter allt jobbigt som har hänt och händer, men samtidigt känns det konstigt att inte göra något med händerna...

Så idag har jag virkat de här enkla små rutorna som virkas ihop och i slutändan ska bli en kofta.

Inte speciellt krävande projekt men det är i alla fall trevligt att virka med ett melerat garn.

Ögonblick från våran dag

Sovmorgon med hundarna

Kaxmörten väntar på morgonpromenad.

Tyvärr har Kaxmörten fortfarande lite problem med ena frambenet så vi tar det lugnt på dagarna som synes.

Det är skönt att vara omgiven av Solstrålen...

...och Kaxmörten…

Jag har tyvärr inte fått tillbaka någon riktig virklust, men det här MÖNSTRET har varit kul att virka.

Tyvärr har jag inte tillgång till hela mönstret än eftersom det är en Make-ALong uppdelat på tre delar.

Solstrålen gillar att ligga i den lilla hundkorgen vi fick ärva efter fina Vicky❤.

Nu håller vi tummarna och tassarna för John Lundvik i Eurovision!

Go Sweden!!!

Hemma hos mig igen...❤❤❤

Idag hämtade jag hem Tyson.

Nu står han på sin hylla tillsammans med bland annat hans koppel, ett ljus, hans favoritgodis och en blomma. 

Jag älskar det fina T:et som syrran har gjort❤.

Jag är SÅÅÅ TACKSAM för alla fina minnen av Tyson.

Både de yttre som finns omkring mig och alla de minnen som är etsade

 i mitt hjärta för alltid.

❤❤❤

Det sista fina dygnet med älskade ❤TYSON❤

Mys i soffan med hela gänget.

Sista gången han tog sig upp i sängen och låg och myste bland filtar och täcken.

Vi var hem till syrran för att fira min systerson Simons 18-årsdag. Tyson fick chans att skrota runt i deras lilla trädgård en sista gång.

Förutom lite födelsedagsfirande så fick familjen chans att träffa Tyson en sista gång.

Och säga adjö....💔😢

Sedan åkte syrran och jag till hundgården med alla hundarna för att Tyson skulle få en chans att vara där och mysa en sista gång.

Det blev mycket godisutdelning och Tyson visste som vanligt vad han skulle göra för att få massor av godbitar. Trots att kroppen började ge upp så var sinnet alert...

Jag hade laddat med extra vatten eftersom jag visste att Tyson skulle bli törstig.

Jag hade skurit upp en halv falukorv i små bitar som jag slängde ut i hundgården.

Det var mycket populärt och även Tyson tyckte det var kul att söka korvbitar. Fast jag såg till att det var extra lätt för honom att hitta dem...

Vi var där länge och Tyson låg och njöt på marken och vilade och rullade sig i gruset och verkade allmänt nöjd med livet❤.

Syrran hjälpte mig att ta några sista fina bilder på mig och min älskling tillsammans.

Syrran hade gett mig några extra godis tuggis till Tyson (eftersom jag själv hade slut på sånt) och när vi kom hem så gav jag dem till honom.

Jag var inte säker på om han skulle orka tugga på dem efter alla våra aktiviteter, men det var inget problem. Han smaskade på för fulla muggar och njöt verkligen av sina godsaker.

Som med allt annat vi gjorde den dagen så satt jag bredvid honom och filmade och tittade på honom och försökte etsa in allt i hjärtat och hjärnan.

Tyson var som mest bekvämast på balkongen den sista tiden så självklart fick han ligga där så mycket han ville; vilket innebar att jag satt insvept i flera fleecetröjor och filtar i soffan den sista kvällen. Men det var det värt.

När han låg och sov den sista tiden ville han gärna ligga på sin virkade matta. Den mattan som jag virkade specifikt till honom eftersom han älskade mina virkade mattor❤.

Jag gick aldrig och lade mig den sista natten med Tyson, utan jag satt uppe och vakade och grät och gosade med honom för att ta vara på de sista timmarna.

På morgonen gick vi en sista promenad tillsammans och jag tog ett sista foto på mitt underbara, älskade fyrbenta gäng.

Tyson var riktigt trött och ville helst bara ligga på gräsmattan och vila. Det var tydligt att han hade fått nog av promenader och trappor mm💔. Innan han gick uppför våran trappa en sista gång så satt jag bredvid honom och han gav mig massor av pussar och det var som om han talade om för mig att allt var bra och att jag gjorde det rätta😢😢😢.

När vi kom in gav jag Tyson ett stort lass med glass till frukost. Jag visste inte om han skulle vilja ha något mer att äta, men han slickade i sig glassen med stort nöje. Även de andra två var väldigt nöjda med lite glass till frukost.

Jag älskar detta kort på honom.

Hans ögon går rätt in i min själ.

Han är så underbart fin min älskade Tyson.

Den sista timmen ville han ligga i biabädden inne i sovrummet så vi gick dit allihopa. 

Även Kaxmörten och Solstrålen var med oss där. Vid det laget tror jag nästan att de förstod att något jobbigt var på gång.

Han ville ligga i den stora korgen en sista gång också så jag försökte bädda skönt åt honom. 

Sedan satt jag bara och klappade honom, lyssnade på hans andetag, grät och räknade  ner de sista minuterna med honom i mitt liv...

💔💔💔

Min Älskade Tyson,

Det har gått nästan två veckor sedan vi sade adjö till dig och som vi saknar dig här hemma. 
Det är så tomt utan dig. 
Igår kväll hörde jag några ljud i lägenheten och det var nästan som om att du var här med oss. Jag såg att Solstrålen stirrade på något som inte jag såg...kan det ha varit din ande? Jag vill så gärna tro det för det gör det lättare för mig. Jag frågade Solstrålen och Kaxmörten om de trodde det var du, och då tittade Kaxmörten på mig med så mycket sorg i ögonen att det högg till i mitt hjärta. Vad skulle vi inte göra för att ha dig här igen??

På kvällarna när vi går och lägger oss så brukar jag titta på inspelade filmsnuttar på dig. Det gör ont men får mig också att känna mig närmare dig, och som att du faktiskt finns kvar i våra liv. 

Det är inte bara jag som saknar dig tyvärr. Kaxmörten har haft det riktigt jobbigt. Dels saknar han din trygga närvaro precis som jag, och dels misstänker jag att han känner att han måste vakta mig extra mycket nu när jag mår dåligt och du inte kan vakta mig. Du vet ju vad han tycker om främlingar, och nu har det blivit ännu värre. Jag är rädd för att han ska försöka skydda mig och kanske försöka bita vissa människor som kommer för nära, speciellt om jag inte är förberedd. Därför får han ha munkorg när vi är bland andra människor på dagarna. Det känns hemskt mot Kaxmörten, men jag skulle inte klara av om något skulle hända och jag fick säga adjö till honom också... Och som om inte allt det vore nog så har Kaxmörten dessutom blivit lite halt efter att vi var i hundgården igår. Du kan ju tänka mig vad orolig jag blir av en sådan sak; jag är ju så rädd för att förlora honom och Solstrålen också.

Solstrålen verkar må ganska bra allmänt sett. Du vet ju hur han är; full av energi och bus och glädje. Men det märks tyvärr att han saknar dig när jag ska lämna honom och Kaxmörten hemma själva. Du kommer väl ihåg hur Solstrålen tyckte om att sitta nära dig när jag gick iväg? Nu när han inte kan göra det längre så har han istället börjat yla när jag går, vilket innebär att han drar igång Kaxmörten också, vilket i sin tur har inneburit att grannarna har klagat. I helgen blev det för mycket och jag bröt ihop totalt när grannarna klagade efter att jag hade varit hemifrån några timmar och jag kände mig så misslyckad och utpekad som dålig hundägare. Du vet ju hur obehagligt jag tycker det är att störa grannarna och hur mycket ångest det kan leda till för mig. 

Så det är inte bara att jag måste klara mig utan dig och din lugnande närvaro och försöka hantera den sorgen. Nu har jag dessutom flera problem med dina brorsor som jag måste försöka ta itu med. Och ärligt talat känns det omöjligt just nu; det har liksom blivit FÖR MYCKET att hantera den senaste tiden. Vad jag önskar att jag återigen kunde begrava mitt ansikte i din mjuka päls och lyssna på dina rogivande andetag... just nu känns det som om jag aldrig kommer att känna det lugnet inombords igen.

❤Jag älskar dig Tyson❤ 

MATTE

Livet är riktigt tungt och grått just nu.
Ingenting känns roligt eller lockande; det är som om jag tvingar mig själv att ta små steg varje dag och försöker göra det jag egentligen tycker om i en förhoppning om att jag någon dag faktiskt SKA tycka om det igen... Det skönaste är faktiskt att sova för då slipper jag den här jobbiga, tunga känslan jag har under dagarna. Och jag slipper sorgen...

Idag har ishockey-VM börjat, vilket jag normalt sett skulle vara jätteglad över, men jag har svårt att koncentrera mig på det. Så nu under kvällen - medan Sverige spelar sin första match - har jag börjat virka på ett nytt projekt. Inte för att jag har någon direkt lust att virka heller, men jag hoppas att jag en dag ska känna riktig virklust igen...

Det nya projektet är April Showers Mandala och det mönstret använder en virk-teknik som jag inte har prövat så många gånger. Overlay crochet heter tekniken; jag vet inte vad den svenska termen är. Men det är väldigt mycket textur och mycket olika maskor att hålla reda på.

Mönstret är på engelska och ganska krångligt att tyda, men just nu är det en bra sak för då får jag något att verkligen fokusera på en stund. Men snabbt går det inte och jag har fått repa upp ett antal gånger.

Tack och lov används inte den här tekniken i hela mönstret, för även om det passar mig just nu så känns det onödigt invecklat och krångligt och inte något som egentligen tilltalar mig.

Annie

❤ TYSON❤

7 JULI 2005 - 2 MAJ 2019

Min älskade Tyson

Jag har dragit mig för att skriva här på bloggen för jag visste att det skulle göra riktigt, riktigt ont. Det blir ju liksom verkligt att du inte finns med mig här längre. Men jag måste ta mig igenom det också, precis om jag har fått plåga mig själv igenom allt under den här veckan som har gått sedan jag sade adjö till dig, min älskade vän. 

Det är så tomt här hemma utan dig, gubben. Jag väntar på att du ska komma när vi ska gå ut, och jag tittar ut i hallen på kvällarna...men där är det tomt. Jag kan inte längre höra dina andetag när jag ska sova och jag önskar sååå att du kunde ligga i soffan en stund och vila ditt huvud på mitt knä. Det gör såå ont. Varje kväll hoppas jag att jag ska för drömma om dig så att du återigen är verklig en stund, även om det bara är i drömmarnas land...

Ibland känns det som om du är med mig ändå och jag väljer nog att tro att så är fallet. Kanske är din ande med mig och ger mig små tecken att du finns någonstans häromkring. Det går inte att förstå hur du ena dagen var såå viktig för mig...och nästa dag måste jag helt plötsligt klara allt själv. Så jag väljer att tro att du ändå finns här hemma. Och jag klappar min fina minneskudde och hälsar på dig och tittar på ditt ljus som brinner dygnet runt. Och på väggen mitt emot soffan har jag satt upp en stor bild på dig och mig så att du alltid kan vaka över oss. Din virkade favoritmatta har jag lagt nedanför sängen eftersom jag vet att du älskar den och att du alltid vill ligga nedanför sängen på natten.

Jag vet att jag sade detta till dig 1000-tals gånger, men jag älskar dig så mycket. Jag är så otroligt tacksam för allt du gjorde för mig. Du stöttade mig, du älskade mig, du beskyddade mig, du hjälpte mig, du tröstade mig, du lugnade mig och livet kändes alltid tryggt när du var vid min sida. Jag kunde inte ha haft en finare hund och vän än dig och jag är så oändligt tacksam för alla underbara år vi fick tillsammans. 

Nu vet jag att du har det bra i regnbågslandet med Teddy, Vicky, Lipton och Rut och och alla andra kompisar. Säkerligen har du fullt upp med att jaga traktorer, rulla i snö och leka med aktiveringsleksaker. Jag lovar att jag en dag kommer och hämtar dig så att vi får vara tillsammans för alltid igen. Patch och Rocky hälsar.

Du är världens finaste.

Matte